SDJ Faktabank - Vägräcken

[H0n3]

Vägräcken är en typ av detalj man bara far förbi utan att lägga närmare märke till. Visst ser man att de ser olika ut och att de håller vissa mått, men där slutar det ungefär. Så därför finns lite mer underlag här.

På SDJ går det avbärarräcken utefter de flesta branterna. Det vore inte bra om något fordon for över kanten. Detta avbärarräcke är ett klassiskt svensk räcke med stengardister i antingen granit eller betong med en balk som fordonsskydd och ett rör som överliggare för att skydda fotgängare Naturligtvis är profiler och rör målade i sin vanliga "vägverksgröna" färg. Skissen nedan visar mått och profilvarianter på svenska avbärarräcken.


Skissen visar principmåtten för ett svenskt vägräcke sedan väldigt länge tillbaka (H0-mått inom parentes). Ståndarna (A) var gjorda av antingen sten (granit) eller betong och var ca 2 m långa. Ovanför marken stack de upp antingen ca 70 cm (9 mm) eller 90 cm (1,2 cm). 70 cm användes för skyddsbalken (B) kallad navföljare med uppgift att träffa en axel i navhöjd och då kunna tvångsstyra fordonet utefter balken. Var det brant och högt på utsidan stack ståndaren upp ytterligare ca 20 cm och det fanns ett rör (C) kallad överliggare som personfallskydd.

Ståndarna placerades någonstans mellan 2 och 4 m (23 - 46 mm) från varandra beroende på lokala omständigheter. Det var dock vanligt att man höll sig till tvåmetersavståndet. Ståndaren var ca 25 cm (2,8 mm) i fyrkant oavsett om den var i sten eller betong. Betongståndarna var/är vanligen svagt rundade på toppen för bättre avrinning.

Skyddsbalken (B) var från början gjord av trä ca 50x250 mm. Sedan blev det en C-balk med samma mått och idag är det antingen en Kohlswa eller W-profilbalk som används. Måtten är fortfarande ungefär desamma.

Överliggaren (C) gjordes vanligen av ett vanligt tvåtumsrör (0,7 mm) som längdskarvades var 6e meter (69 mm) med vanliga rörmuffar för att skapa en "oändlig" stång som skydd.

Förr avslutades räckena tvärt vilket har visat sig farligt om man kör på änden, så senare lade man till en avrundning både på navföljare och överliggare och idag gräver man ner navföljaren för att det ska vara omöjligt att träffa en ände. På SDJ är det mellanvarianten som gäller, alltså betongståndare med Kohlswa-profil och röröverliggare där så krävs.

Fyll gärna på med bilder av olika vägräcken som ytterligare inspiration.

/Peter

[P Falk]

Åh vad roligt Peter! Det här har jag funderat en del på. Och så kommer du o serverar det mitt framför ögonen och snyggt paketerat och allting. Väldigt intressant o stort tack !!
Håller på och tillverkar stensoder av gammalt gipsskrot och tänkte använda precis ett sådant räcke från stationsplan i Korted upp mot bebyggelsen. Hade bara tänkt använda träräcke, men jag får nu lägga en 0,7 mässingstråd på toppen för att binda ihop det hela o med rätt avstånd mellan stenblocken. Det blir snyggt.
Har du hittat ngn uppgift om årtal? När slutade man med träplanken? Användes alltid stenstoden om 25x25 cm, har för mig att jag sett större o mer grövre kaliber på stenen, men det kanske var på mindre/mer privata vägar?
/Peter

[H0n3]

Hej Peter,

Någon årtalsuppgift har jag inte sett/hittat (än), men om man surfar på "vägräcke" så verkar det som att träplanken i huvudsak försvann när T-forden blev distanserad av modernare kusiner. Däremot kan man fortfarande hitta C-balken på udda ställen.

Vad gäller stolpens 25x25 cm så har/kan måtten säkert variera och lokala variationer förekom med största sannolikhet. In en bild på webben såg jag t ex att toppen var huggen som ett fyrkantigt tak och andra bara avhuggna och åter några snedhuggna. Jag tror att du i princip kan göra som du tycker känns bäst eller sett bild på för det har säkert funnits någonstans och ingen kan säga att det är fel

/Peter

[Johan Molin]

Som jämförelse: Riksettan passerar MHJ strax öster om Väderstad. Troligen 1920-tal.



Undrar vad vakten i kuren roade sig med hela dagarna i väntan på något av de tre utgående och tre ingående tågen ...

[H0n3]

Som jämförelse: Riksettan passerar MHJ strax öster om Väderstad. Troligen 1920-tal.



Undrar vad vakten i kuren roade sig med hela dagarna i väntan på något av de tre utgående och tre ingående tågen ...

Tack Johan för den bilden, intressant! Vi ser att här har navföljaren (brädan/balken/profilen) halvvägs upp på ståndaren) inte tillkommit än men överliggaren finns där.

En liten kuriositet i sammanhanget. Man använde kemankare redan väldigt tidigt för att fästa just överliggaren (eller flaggstänger i stenar/socklar) på ett säkert sätt utan skruv. Man svavlade fast dem, det vill säga att man hade svavelpulver som man smälte i en skopa eller så tills det blev flytande och hällde i hålet man borrat (för hand) ochh stuckit ner det som skulle fästas. När svavlet kallnat expanderar det och blir hårt som cement och fyller alla porer i hålet. Luktar illa, är ohälsosamt att andas in röken, men fungerar än idag - om man får tag i svavel vill säga.

Att det är ohälsosamt bevisas väl bäst av att man brukade röka ut jordkällarna för att få bort otyg

/Peter

[Johan Stenson]

Som jämförelse: Riksettan passerar MHJ strax öster om Väderstad. Troligen 1920-tal.

Trevlig bild - noterar att stengardisterna är vitmålade. Antagligen fungerar inte räcket som ett skyddsräcke utan dess huvudsakliga syfte är att leda bilisterna rätt till järnvägsövergången. Känns som om det är farligare att köra in i räcket än rakt ut på gärdet...

[Arne Lindgren]

----
En liten kuriositet i sammanhanget. Man använde kemankare redan väldigt tidigt för att fästa just överliggaren (eller flaggstänger i stenar/socklar) på ett säkert sätt utan skruv. Man svavlade fast dem, det vill säga att man hade svavelpulver som man smälte i en skopa eller så tills det blev flytande och hällde i hålet man borrat (för hand) ochh stuckit ner det som skulle fästas. När svavlet kallnat expanderar det och blir hårt som cement och fyller alla porer i hålet. Luktar illa, är ohälsosamt att andas in röken, men fungerar än idag - om man får tag i svavel vill säga.

Att det är ohälsosamt bevisas väl bäst av att man brukade röka ut jordkällarna för att få bort otyg

/Peter

Tack! Jag vet att man svavlar fast metall i berg. Dom fasta krokarna på standplatser (dom ställena där man samlas och börjar om för att repet tar slut) brukar vara svavlade, t.ex i Häggsta i stockholm och Rösås i Övik.. Men hur det var gjort visste jag inte. Bara att dom sitter för alltid. Idag använder man ofta mekaniska expandrar som inte är 100%.

"Modelljärnväg är en både intressant och lärorik hobby"

[Johan Molin]

dess huvudsakliga syfte är att leda bilisterna rätt till järnvägsövergången

Intressant är ju att det hela är tänkt att leda bilisterna rätt EFTER järnvägsövergången (vänstertrafik!). Och varför räcke längs den långa raksträckan in mot Väderstad, och bara på den sidan? Var de vita stenarna tänkta att leda trafiken rätt i BÅDA riktningarna, och att man av kostnadsskäl bara satte upp dem på ena sidan? Eller hur har man tänkt här?

Känns som en miljö som vore gjuten ( ) att avbilda i modell framöver. Med utsvängbara bommar på stöd, vad jag förstår tidigt järnvägskors utan text på osv.

[Johan Stenson]

dess huvudsakliga syfte är att leda bilisterna rätt till järnvägsövergången

Intressant är ju att det hela är tänkt att leda bilisterna rätt EFTER järnvägsövergången (vänstertrafik!). Och varför räcke längs den långa raksträckan in mot Väderstad, och bara på den sidan? Var de vita stenarna tänkta att leda trafiken rätt i BÅDA riktningarna, och att man av kostnadsskäl bara satte upp dem på ena sidan? Eller hur har man tänkt här?

Min teori är att vägen fanns innan järnvägen byggdes och därför fick delvis ny och krokigare sträckning över järnvägsövergången. Räcket skulle då mest vara uppsatt som en visuell vägledning om vägens nya sträckning in mot järnvägsövergången och då är det naturligt att visa ytterkonturen av vägen. Räcket syns också bättre nattetid om det ligger i strålkastarriktningen så det gör nytta både före och efter övergången. Att de började så långt in mot Väderstad kan bero på att de ville börja markera på "känd" mark, dvs innan vägens sträckning ändrats. Vänster eller högertrafik spelar nog inte så stor roll. Antar att det var mitt i vägen som gällde förutom när man fick möte.

[P Falk]

Vad gäller stolpens 25x25 cm så har/kan måtten säkert variera och lokala variationer förekom med största sannolikhet. In en bild på webben såg jag t ex att toppen var huggen som ett fyrkantigt tak och andra bara avhuggna och åter några snedhuggna. Jag tror att du i princip kan göra som du tycker känns bäst eller sett bild på för det har säkert funnits någonstans och ingen kan säga att det är fel

Tack Peter, Verkar tryggt att man har lite spelutrymme för eget tycke o smak. Att de är lite ojämnare vid basen underlättar lite och vill man lyxa till det kan man kanske göra en antydan att de är vitmålade, som på Johans fina bild från MHJ.

[Johan Molin]

Min teori är att vägen fanns innan järnvägen byggdes och därför fick delvis ny och krokigare sträckning över järnvägsövergången. Räcket skulle då mest vara uppsatt som en visuell vägledning om vägens nya sträckning in mot järnvägsövergången och då är det naturligt att visa ytterkonturen av vägen. Räcket syns också bättre nattetid om det ligger i strålkastarriktningen så det gör nytta både före och efter övergången. Att de började så långt in mot Väderstad kan bero på att de ville börja markera på "känd" mark, dvs innan vägens sträckning ändrats. Vänster eller högertrafik spelar nog inte så stor roll. Antar att det var mitt i vägen som gällde förutom när man fick möte.

Helt beredd att köpa denna tanke! Det är väl också rimligen så att det är störst risk att köra av vägen i yttersvängen — oavsett åt vilket håll man kör. Det förklarar väl räckets placering.

[Svenne]

Det var ju fint att få lite regler för vägräcken. Jag är rädd att mitt bygge avviker i flera avseenden. Men kommer nog inte att följa den föredömliga riktlinjen: "Gör om och gör rätt!" (Mölle-Mats?)

Jag använde den här vintriga bilden från tidigt 1930-tal som förlaga. Från Nore strax utanför Ljusdal, där Ljusnan gör en stor krök, ostlig till sydlig.



Och fick till den här strandvägen vid hpl Granåsen nära Ljusnäs. Med dryga 4 m stolpavstånd, 0,5 m grova stolpar (bitsocker) och 10 cm rördiameter.

[Johan Molin]

Jag tycker man kan ha samma förhållningssätt till ditt förnämliga räcke som min salig far hade, när det på tidigt 1980-tal var diskussion på arbetet om att "tura" till Danmark och köpa literflaskor med whisky (ja, det var den skotska varianten som gällde).

Någon på Ragnars arbete klagade och menade på att det var väl inget vidare, den danska whiskyn höll endast 40 % alkoholhalt mot 44 % hemma i Svedala.

Jag tycker fortfarande min salig fars kommentar är gångbar i alla möjliga sammanhang (läs niträkneri): — Jomenvisst, men man måste spik nykter för att märka skillnaden ...

[Svenne]

Det skålar jag gärna för, Johan!

[H0n3]

Svenne,

Vi kan ju till att börja med konstatera att räcket på ditt foto nog håller minst fyra meters avstånd mellan ståndarna och överliggaren är minst två tum så jag vill nog påstå att du träffat väldigt rätt i din modellering. Hade du inte nämnt något så hade i alla fall inte jag reagerat.

Görsnyggt är det under alla omständigheter

/Peter

[thorpe]

Jomenvisst, men man måste spik nykter för att märka skillnaden ...

[BoJ]

Det var ju fint att få lite regler för vägräcken. Jag är rädd att mitt bygge avviker i flera avseenden. Men kommer nog inte att följa den föredömliga riktlinjen: "Gör om och gör rätt!" (Mölle-Mats?)

Jag använde den här vintriga bilden från tidigt 1930-tal som förlaga. Från Nore strax utanför Ljusdal, där Ljusnan gör en stor krök, ostlig till sydlig.



Och fick till den här strandvägen vid hpl Granåsen nära Ljusnäs. Med dryga 4 m stolpavstånd, 0,5 m grova stolpar (bitsocker) och 10 cm rördiameter.

Snyggt
En riktigt bra bild också, som jag kommer ihåg det från 50talet när jag fick åka bil med morfar.
Men en halvmeter grova stolpar är väll att ta i. Snarare bör de väll vara runt 250 till 300 mm och rören på toppen ca 75-80 mm.
Satte lite mått på del av din bild för att påvisa vad jag tror.
BoJ

[H0n3]

Var ute på en "uppmjukningspromenad" idag (efter att ha legat på taket och skurit takpannor med vinkelslip hopkurad som ett litet z) och kom ihåg att alldeles i närheten fanns ett vägräcke av de typ vi pratar om.

Det här som är av den låga typen utan överliggare d v s ca 70 cm högt och navföljaren följer överkanten på ståndaren.


En närmare bild på ändan visar att räcket är såpass modernt att man har börjat använda inåtböjda/rundade ändar för bättre säkerhet men att det fortfarande är en Kohlswa-balk. Ståndaren har här en bågformad översida för bättre avrinning.
Avståndet just här är ca 4 meter, det längre avståndet, (se bild) då det handlar om en lokalgata med lite trafik.


Lite mer bildmässigt underlag hoppas jag. Återkommer med bilder på ett högt räcke när jag hittat ett.

[Svenne]

Men en halvmeter grova stolpar är väll att ta i.

Har du provat att skära till stolpar av sockerbitar? Det är inte som balsaträ direkt.

...och rören på toppen ca 75-80 mm.

Men har jag nu överdrivit stolparnas grovlek, så är det ju lika bra att bibehålla de maffiga "proportionerna".

Satte lite mått på del av din bild för att påvisa vad jag tror.
BoJ

Tack för måttsättningen, Bo!
Den visar att jag fick till en perfekt plankträff i alla fall, 3 mm.

[Svenne]

Svenne,

Vi kan ju till att börja med konstatera att räcket på ditt foto nog håller minst fyra meters avstånd mellan ståndarna och överliggaren är minst två tum så jag vill nog påstå att du träffat väldigt rätt i din modellering. Hade du inte nämnt något så hade i alla fall inte jag reagerat.

Görsnyggt är det under alla omständigheter

/Peter

Tack, Peter!

[Johan Molin]

Nu har jag glömt historien (jag vet att du berättat den tidigare), men varför valde du just sockerbitar?

[Anders Johansson]

Sockerbitar?

När det finns kapaskiva, drömmaterialet


Jag karvade till stolparna i Kapaskiva och stack ner en märla av koppartråd, som låser en enkeltrådig teletråd.

[Svenne]

Nu har jag glömt historien (jag vet att du berättat den tidigare), men varför valde du just sockerbitar?

För att dom är lite trevligt skrovliga och oregelbundna. Som mina förebilder. Och för att det var en utmaning.

[H0n3]

Sockerbitar?

När det finns kapaskiva, drömmaterialet


Jag karvade till stolparna i Kapaskiva och stack ner en märla av koppartråd, som låser en enkeltrådig teletråd.

Se där, ännu en snygg lösning. Bra idé med Kapaskiva, det gör det lättarbetat också.

Mvh

/Peter

[Adde Johansson]

Det finns ett lokalt vägavsnitt modell ä här som har betongstolpar och räcke gjort av u-profil. Ska plåtas och mätas upp när tillfälle ges och det blir ihågkommet.