... eller "Vart är vi på väg?"
I nådens år 1978 ägde en underlig händelse rum på den gamla hästholmabanan. Trafiken var sporadisk, gick tre gånger i veckan (åtminstone ibland) med någon enstaka vagn lastade med däck till Husqvarnas motorcykelfabrik i Ödeshög, några "sädesärlor" till silon i Väderstad ibland, och O-vagnar som lastade ut jordbruksredskap från det spirande Väderstadverken.
Döm om allas förvåning när plötsligt Motalas "alternative kommunist" Olof Ottosson kom uppdykande med sin Tatraplan i trakten!
Denna bil har omtalats tidigare; Olof Ottosson var trogen kommunist, eller vpk:are som det nu hette, om det ska vara någon j-a ordning i partiet, men bildade på tidigt 1970-tal partiet "Alternativ Kommun", tillsammans med bl a den synnerligen duktige stensättaren Aston Bremer, som bl a stensatte vår garageuppfart (så kom inte och mästra mig med vare sig koblajjor eller smågatsten!
).
Min pappa döpte givetvis snabbt OO till "alternativ kommunist", och det var troligen det han var. Hade sin kära Tatraplan kvar till 1990-talet och hade bl a förargat den tjeckoslovakiska säkerhetspolisen genom att köra om alla små tjeckiska Skodor – helt enkelt genom att hålla hastighetsgränserna! Han blev anklagad att "köra på västligt manér".
Men vadan detta besök vi Alvastravägens hållplats? Och vad är det för vidunder som skymtar bakom träden? Ottosson brukade måla om sin Tatraplan då och då, och här är den tydligtvis alldeles nylackerad, sannolikt för att han ska kunna uppträda "inkognito" ...
Men herregud, det är ju sovvagnen Moskva – Stockholm som kommit på villovägar! Vad gör den i bygden?
Som synes är de sovjetiska politrukerna inte särskilt intresserade av någon större insyn i kupéerna. Men konduktören på tåget hade konstaterat att "det såg ut som en hel bergssprängarkongress på utflykt". Här fanns detonatorer, hackor, ja allt möjligt, hjälpligt dolt bakom draperade trench coats, som tillsammans med hatt och solglasögon ju var varje äkta sovjetisk gentlemans utstyrsel på utlandsutflykter, särskilt i väntan på lokalt sällskap på London Bridge och liknande platser.
Är det måhända ryktet som tidigare omtalats, att Sveriges guldreserv skulle vara förvarad i Rödgavels grotta, som gett "inspiration"? Det talas om en intensiv kväll på Stockalyckes vandrarhem, där det tydligen förekom både kaviar, rosa champagne och vodka i floder. Måhända Tavarishtsh Ottosson var lokal guide? Dagen därpå sågs ett aningen vingligt sällskap sjösätta en gummibåt vid Vätterns strand. Minnesgoda människor från bygden säger att de försvann in i grottan, man hörde några dova smällar under ett par dagar efteråt – varpå människorna var spårlöst borta.
När man så småningom vågade sig in i grottan såg allting ut precis som det alltid gjort. Ingen gummibåt, inga sprängmassor, inga människor. Historien var så besynnerlig att inte ens John le Carré kunde klara av att spinna vidare på den till någon ny bok.
Och Olof Ottosson vägrade kategoriskt att tala om saken. Mest förvånad blev dock den Z43-förare som nästa dag fann spåret till Ödeshög blockerat av en äkta rysk sovvagn. Och ännu konstigare är att ryssarna aldrig hörde sig för om saken och undrade vart deras sovvagn tagit vägen ...
Edit: Spionmästaren heter John i förnamn och inget annat ...
Den där boken får jag försöka få tag i, hittills jar jag mest gått på maggropskänslan när jag valt ut de vagnar jag tänker använda. Tyska vagnar är väl det enkla, dem finns det ju gott om (ekonomiskt överkomliga) modeller av - värre är det med de danska. Och just resgodsvagnar lyser än så länge med sin totala frånvaro av bägge nationaliteterna ...
![[JC_doubleup.gif]](./images/smilies/JC_doubleup.gif "Tummen upp"){kind=small}
)
