Skollärare Yngve Axelsson, aka "Älgen", har fått besök av en av de båda "bräderna" (sågverksägarna) Gustafsson, närmare bestämt storebror Göte, som ofta tar vägen om lärarbostaden när han tillsett att Västerängens såg har "rutinmässig verksamhet"; m a o att inget knas(-t) ställer till problem. För en gångs skull har han lämnat gårdvaren Fenris hemma.
Såsom pappa till en 13-årig dotter (Alfhild) är Göte givetvis intresserad vad som försiggår inom skolans värld, men han är också barnsligt förtjust i skolplanscher (särskilt om de avbildar zuluer i Afrika), och vänskapsbanden är ganska starka mellan de flesta utsocknes invandrare som sköter Väderstads nya "drifter" såsom såg och mekanisk verkstad, och Yngve såsom representant för det traditionella samhället.
Sedan delar förstås Göte och Yngve intresset för tåg. Här ses de efter att ha "spottat" på MHJ:s eftermiddagståg som nu är på väg till Hästholmen från Väderstad.
Yngve är en riktig "kaffepetter" i likhet med vår hamnfogde Birger Hugosson, och på verandan till skolhuset har hustru Helga dukat upp kaffebordet med allehanda (sju sorters) småkakor och tårta, här finns såväl brun pepparkaka som schackrutor och vaniljhorn. För den som så vill finns det även lite annat till skänks, privata reminiscenser från schweizeriets tid, men lärarhemmet är gästfritt, och som Helga och svärmor Kajsa kommer överraskande väl överens; närmast tävlar 60-åringen och 80-åringen om att åstadkomma både fasta och flytande godsaker för besökare. Blir det en lämplig paus kommer säkert stins Erik Axelsson med sin vid det här laget berömda och mycket omtyckta italienska fru Viola säkert också över. Helga har t o m lärt sig göra limoncello med hjälp av specialimporterade frukter från Violas pappa Enrico Giuseppe...
Yngve Axelsson tillsammans med sin tågspottande broder Göte Gustafsson, "trä-disponent", väntar på eftermiddagståget från "Isola di Cavallo"...
En viss oro har märkts i bygden. Redan förra året, storstrejkens år, blev Oscar Mistelgren utsedd till att organisera "hästinkallelser" under krigsfara och hålla koll på hästbeståndet i trakten. Såväl tross- som ammunitionskärror måste ju kunna förflyttas.
Ovanpå detta har man genom läsning i tidender från Rikets Hufvudstad konstaterat att det finns orosandar som hävdar att befolkningen i trakten "inte finns". Detta har lett till organiserande av fackeltåg, i vilket man fått stöd av såväl Ellen Key som "den röde prinsen" Eugen och Verner von Heidenstam på sitt Naddö utanför Vadstena. Den senare har med emfas hävdat att "skulle jag bara skrivit om den verklighet vi tror finns, då skulle det inte bli mycket roligt att skriva om". Lite anmärkningsvärt måhända, Heidenstam gjorde sig väl inte främst känd för att skriva "roliga" saker...
av hur bra du lyckats med alla detaljer.
