Alla i fas, klart ut från port 1
Oväntat besök och var är nya tidtabellen...
Senaste torsdagsbesöket i den Dalsländska idyllen Korted resulterade i bevittnandet av ankomsten av nya bussen till Omnibusbolagets rullande flotta. Efterfrågan på både person och godstransporter vid sidan av den ordinarie järnvägstrafiken var vid den här tiden stor. Då nyare tidtabeller var bättre anpassade till de som gällde vid järnvägen, blev de fortsatta transporterna per buss fort populära.
Det blandade kvällståget från Dalsrud norrut gör uppehåll, förutom i Kråkviken, även i Korted.
Om det berodde på att vi fanns med ombord, eller om både förare och eldare hade samma ärende som oss denna kväll, eller om det helt enkelt stod så i tidtabellen vet inte ens katten. Men huvudskälet till vårt besök ikväll är förstås Fru Falks våfflor. Märta hade många strängar på sin cittra men mat i allmänhet och frasiga våfflor i synnerhet var en av hennes absolut mest välljudande.
När vi kommer närmare noterar vi att portarna i verkstaden står vidöppna och lyset är på för fullt. Vi kan konstatera att det inte bara råder full aktivitet på plats trots den sena kvällen, utan vi förstår också att elektrikern fått ordentlig fart på både spänning och ström. I alla fall i den delen av byggnaden.
Jo, det verkar stämma.
Det lyser för fullt i köks och kontorsdelen till vänster och av det blåaktiga flimrande ljuset att döma, så verkar även det elektriska svetsaggregatet från Erikssons Tekniska Bygg och Svets i Åryd vara inkopplat och i bruk inne i verkstaden. En av transportsäkringarna på bussen fick tidigare monteras (eller om det var främre cykelhållaren), något som vi inte riktigt begriper oss på men allt nog, det sjuder av aktivitet och det är det viktiga i sammanhanget.
Vi kan även notera konstapel Sabelcroekh som överblickar läget och var skall sleven vara en torsdagskväll när det bjuds på frasvåfflor, om inte i syltburken.För ovanlighetens skull har Herr Flink själv, från Flink, Falk och Söner AB kommit ner från byggnadsställningen. Antingen har vitlimmet släppt under ”føddæra” (som han brukar säga) eller också vill han också titta närmare på bussen. Kanhända är det doften från köket som dragit ner honom till marknivån, men tar han med passageraren på tredjebänk på högersidan i bussen, så räcker våfflorna säkert även till dessa hungriga och vilsna själar.
Personbilen intill vittnar om ytterligare aktivitet. Vem mer är på besök?
Jo, det visade sig vara Ingenjör Svensson själv på långväga besök från Svenssons Karosseri AB i Tyresvik.
När nu bussleveransen är avklarad ville gärna Ing. Svensson själv klippa bandet på de sista detaljerna innan bussen kunde sättas i trafik. Vi träffade honom vid bordet i köket i färd med att lasta över en ny hög med våfflor. När vi nu hade Ingenjören själv på plats ville vi förstås gärna få reda på lite mer om bussen. Att bussen kom i Omnibusbolagets ägo var mycket en slump, visade det sig.
Ingenjören själv berättade:
”-Bussen köptes faktiskt begagnad från GDG för omnibusbolagets räkning och var tänkt att ersätta den gamla gengasskvadern som nu rullat många mil på de Dalsländska grusvägarna.” Nya bussen gick med gengasdrift tidigare under GDG flaggningen men då bussen kördes hårt och tillsynen av brännkammare var eftersatt så gjorde det bristfälliga underhållet att bussen sent en kväll helt enkelt tog eld under körning och skadorna blev så stora att karossen inte gick att rädda. Detta kom till Ingenjörens kännedom och kontakt togs genast med Omnibusbolaget i Korted då de var i behov av mer rullande materiel. Ingenjören föreslog ett köp med ett bud långt under det normala, då det för bussens del bara fanns busskyrkogården kvar som alternativ. Ingenjören såg förstås tidigt att det fanns möjlighet att montera ny kaross på underredet och detta var ett bra mycket billigare alternativ än en helt ny buss. Billigt är bra tyckte ledningen på omnibussbolaget och köpet var ett faktum.
Ingenjören stoppade därefter handen i innerfickan på kavajen och tog fram ett gammalt fotografi tagit på bussen under GDG tiden, i Grängesvik för några år sedan…
”-Ja... det här verkar vara det enda foto som finns av er nygamla buss innan branden gjorde slut på karossen för gott”, berättade han.
Ingenjören förklarade att den här typen av buss, som tillverkades från 1936 och några år framåt verkade bli de sista av en mycket spridd busstyp av torpedmodell, alltså med utskjutande motorhuv (även kallad normalbyggd). Detta alltså i motsats till ”bulldogsbussarna” som var frambyggda. På Volvo kallades typen B11 och hade normalt ett axelavstånd på 4,7m.
De flesta var under krigsåren utrustade med gengasaggregat, men Ingenjören hade själv varit med och monterat nya motorer på flera liknande bussar och eftersom han var god vän med Jonas Hesselman som han träffat via Tekniska Högskolan några år tidigare så var valet av ny motor ganska enkelt. Den gamla karossen var från Höglunds i Säffle, men den nya blev av ASJ typ.
Fabriken i Tyresvik hamnade tyvärr på obestånd och blev efter ett par år uppköpta av ASJ så det är kanske inte så konstigt att nya karossen är snarlik den gamla, men utan rester från gengastiden. Målningen blev förstås i bolagets färger och nya dekaler från Hedens Skyltmakeri monterades så snart det gick efter att lacken satt sig tillrätta.
Den nya 6-cylindriga motorn av typen Hesselman hade en effekt av 75 hkr vid 2500 varv per minut och lådan var 4-växlad.
Drömmen hade förstås varit en helt dieseldriven motor, men de planerna fick skjutas på framtiden. Nya bussen startades med bensin och fick efter varmgång kopplas över till dieseldrift, det var det nya. Jo, sedan ytterligare en sak. Man fick under inga omständigheter glömma att ställa tillbaka vredet till bensindrift en stund innan man stängde av motorn. Detta för att bränsleledningarna skulle fyllas med bensin igen, annars blev det ett bekymmer att starta nästa gång. Det hade garageförman gjort några gånger under arbetet i Tyresvik och det var ett aber att få igång motorn efter detta, så detta skulle undvikas å’ det bestämdaste.
Med detta hivade Märta fram de sista våfflorna för kvällen med orden: ”-Nä, gubbar nu får i je er iväg. Jag har en ny tidtabell o skriva…”.
Undrar om det finns en ledig bänk i väntsalen på stationen, det är några timmar innan nästa tåg går tillbaka mot Dalsrud…?
![[JC_doubleup.gif]](./images/smilies/JC_doubleup.gif "Tummen upp"){kind=small}
)
Ja, alltså såna plantor borde man nog få tag på. Skulle ju verkligen vara ekonomiskt försvarbart att ha en skog med såna träd. 
- har jeg vært der? I tilfelle var jeg i følge med min gode venn Grönstedt ... 
Ha, ha... Ja, trafikförvaltningen monterade tidigt koppel på ekipaget för att få med en godsfinka eller liknande. 
: "Noen" hadde festet en bøtte (hink) i en ståltråd under tankens påfyllingsdom. Når tanken ble tømt, hang bøtten igjen - full av 96% sprit. På tilbaketuren til brenneriet var ikke vognen plombert 
, så det var en smal sak å fiske ut fagsten under et opphold i vognomløpet 
. 
