Smygtitt i Korted

[PeO]

cykelhandlare Theodor Fälghen

Månne vi får se kusin Reodor på besök i Il Tempo Gigante. (jag har förgäves sökt den som Ho-modell)

[P Falk]

Hoppas att bröderna Tore och Ivar Svensson pallar för trycket när beställningarna väller in på Bror Hanssons snilleblixt.

Absolut, och med facit i hand kan vi ju se att det gick rätt hyfsat framgent för bröderna...

[P Falk]

cykelhandlare Theodor Fälghen

Månne vi får se kusin Reodor på besök i Il Tempo Gigante. (jag har förgäves sökt den som Ho-modell)

Ja, måste nog medge att tanken är lockande. Behövs ju dock en hel del kirurgi om man inte hittar rätt utgångsmaterial förstås...

[jogra]

Vid utgrävningarna för smörjgropen i Korted har man funnit en del intressanta fynd i jordmassorna. Arbetet är därför stoppat tills riksantikvarieämbetet fått säga sitt. Bygget skall därefter komma igång ånyo. Förstärkning från Medelhavet har anlänt, en mekaniker som kommit på obestånd men sin förre arbetsgivare i utkanten av Palermo, visar sig ha släktskap med bröderna Hansson i Korted, så nu skall nog snart bygget röra på sig igen...

Jo jo, vi väntar.
Men, kanske lär vi få vänta ett slag, nåt år eller så, det brukar ju ta sin lilla tid med såna här grävningar. Och nu då vinter och kyla är i starkt antågande så lär väl ingenting hända förrän tjälen smält nästa sommar. Så snart man får ner en spade i jorden, alltså. Och somrarna brukar heller inte vara alltför långa...

Man tackar för visad förståelse.

[Johan Molin]

Du låter som min salig far, arkitekten: "Det hus som inte är färdigbyggt till byggsemestern blir inte färdigbyggt samma år" ...

[jogra]

Njae, Johan, tänkte bara vara snäll å ge Byggmäster Falk lite tid för sina övningar...

[P Falk]

Nej, vissa saker blir ju aldrig färdiga. Medan andra saker inte SKALL bli färdiga.
Är inte helt klar över vad som gäller för garaget ännu...

[Johan Molin]

Nej, du antydde ju i Norra Sandby att den spirande buss- och båttrafiken hotar att konkurrera ut tågen ...

[P Falk]

Ja, du ser ju hur förvirrande allting är...

[P Falk]

Avsnitt XX

Garagebygget får hjälp från oväntat håll
Eller, ett steg fram och två tillbaka…

Byggnationen av bussgaraget för Falks Omnibuss AB i Korted har stött på patrull igen. Vid grävningen av grunden för verkstadsdelen, där bland annat smörjgrop och vinkällare kommer att byggas, har manskapet dessvärre stött på en del ovanliga fynd. Arbetet har således stoppats av det skälet att det nu är riksantikvarieämbetet i huvudstaden som vill ta en titt på fynden och avgöra om bygget kan gå vidare eller inte.



Det var alltså här som Bror Hansson gjorde fyndet som nu satt stopp för fortsatta byggnationer på obestämd framtid. Mitt på blanka måndagsförmiddagen sjang det till i Brors spade...
(Reds. anm: sjang [chuanng] = imperfekt form av sjunga. Det vill säga det ljud som uppstår då en Dalsländsk spade eller skyffel drämmer till något av metall eller sten…) och det blev totalstopp för vidare framfart neråt.
Bror kastade spaden och mer blev inte gjort den dagen.
Av en händelse befann sig Konstapel Sabelkroek i närheten men då han har lite svårt för att böja sin strama lekamen, gav han snabbt upp och inte heller han kom så mycket längre i ärendet. Det blev därför att gå i gåsmarsch bort till stationen och ringa riks för att få något besked om fortsättningen.
Något ytterligare finns inte att säga om den här bilden mer än att vi kan notera att Bröderna Hansson ordinarie drickabil inte kommit tillbaka från verkstaden. Denna omgångs axelbrott var tydligen av en svårare karaktär som krävde både skruv och gips.



Det verkar ändå som om sällskapet har lite tur i alla fall. Det visade sig att Länspolismästaren och kriminalteknikern kunde gripa in. De fanns ju turligt på plats för att reda ut ärendet om byltet som hittats bakom skjulet nere vid hamnspåret. Vad fann sig då mer naturligt än att låta dessa två handlingskraftiga personligheter för att reda i detta.
Länspolismästare D Berglund och laboratorietekniker (Fräulein Helga Zeiss) skrider genast till verket. Av utredningstekniska orsaker kan vi inte visa några bilder från provtagningar och analyser men de gick grundligt tillväga, det kan försäkras.
Sammanfattningsvis gav fyndet den informationen att den förväntade myllan och Dalsländska graniten uteblev helt, till förmån för hela 12 mm tjock asfaboard och lika mycket kryssfanér. Längre ner vågade i alla fall ingen gräva av rädsla för att till slut finna avgrunden.
Nu inväntar samtliga inblandade klartecken, eller avslag (hemska tanke) från rikets huvudstad för det fortsätta arbetet. Skälet till detta är att ett av fynden är en gammal trälåda stor nog att rymma en fullvuxen karl. Mer än så får vi inte veta eftersom fyndet snabbt täcks över med en presenning…



I väntan på att grundarbetet kan fortsätta så kan det ägnas en stund åt konstruktionen av bygget. Här syns alltså originalritningen för Gustafssons Bil o Smide i Blomskog och tanken är alltså att i den övre långsmala sektionen (sektion B) inrymma kontor och verkstadshall för bussgaraget. På andra våningen kan rum med brandstång erbjudas, i övrigt blir det lagerutrymme. Den vänstra gaveln på den sektionen kommer att ses från spåret i Korted, likaså kommer portarna in från vänster (mot D) till den gamla smedjan att vara riktade åt samma håll. Ässjan mitt i ritningen står lite i vägen på sin nuvarande plats. Den är samtidigt en källa till brandfara om bussar kommer i närheten med mycket brännbart material, så den bör nog flyttas.

Men å andra sidan så får ju Brukets brandförsvar mycket att göra om det slår eld i garaget också och då blir ju de gossarna glada över en ökad sysselsättning. Det är alla dessa beslut kring konstruktion och byggnation som är så svåra att fatta.



Hjälp har nu också kommit utifrån. En avlägsen släkting till Bröderna Hansson i Korted har kommit upp från södra Europa för att hjälpa till med verkstadsdelen i garaget.
Det är Enrico L. Ghini och hans hustru Claudia som precis anlänt till garaget med förhoppningen att kunna vara behjälpliga. Släktskapet med Dalsland är något märkligt och avböjes härmed redan nu att försöka härleda att släktträden stämmer ner till varje liten rot och kvist.
Allt nog, Enrico är uppvuxen med sin bror utanför Bologna i Italien och har alltid varit intresserad av teknik och mekanik. Han har under några år byggt om reparerat militärfordon på en ö i medelhavet, men efter att ha kommit på obestånd med några herrar utanför Palermo så fick Enrico med fru nog och sökte upp sina släktingar i den Dalsländska vildmarken. Dom har försäkrat att ingen såg när de gav sig iväg från Palermo.
Enrico har dock ett lite hetsigt humör och i sin iver att inte få sätta igång direkt med det han älskar mest i livet, motorer, sätter han sig helt sonika ner i all sin förtvivlan. Hustrun kommer dock snart på råd. I väntan på att det kan byggas vidare här så behöver de hjälp nere vid Kortbron med ett nytt bygge…

[Johan Molin]

Länspolismästare D Berglund och laboratorietekniker (Fräulein Helga Zeiss) skrider genast till verket. Av utredningstekniska orsaker kan vi inte visa några bilder från provtagningar och analyser men de gick grundligt tillväga, det kan försäkras.

Vad jag har förstått var länspolismästaren en grundlig person som för säkerhets skull låtit upprätta ett register över alla dalslänningar, det kan ju vara bra att ha, så lömska som den sortens folk kan vara. Det lär vara insorterat i facket "skogsbor" eftersom "dalslänningar inte är att lita på och använder ofta barn för att sköta om 'intrikata' sysslor". Det lär ju i trakten finnas ett antal jordkulor där stackarna, förlåt, de lömska svartmuskiga fulingarna, av egen och fri vilja bodde, som kallas "Tattarstan". Visserligen har hysteriska proggare i modern tid låtit utgräva dessa, men likafullt måste man givetvis ha full koll på vad slikt folk håller på med. Oavsett vad folk i övrigt tycker. Vissa människor är ju sämre än andra. Eller hur?

[Sture Bylén]

bland annat smörjgrop och vinkällare

Underbart grabbig kombination....

Mitt på blanka måndagsförmiddagen sjang det till i Brors spade...
(Reds. anm: sjang [chuanng] = imperfekt form av sjunga. Det vill säga det ljud som uppstår då en Dalsländsk spade eller skyffel drämmer till något av metall eller sten…)

Aha, vaggan till "Heavy Metal" har alltså stått i Dalsland.

men efter att ha kommit på obestånd med några herrar utanför Palermo så fick Enrico med fru nog och sökte upp sina släktingar i den Dalsländska vildmarken.

Aha, ett dalsländskt Lilyhammer, alltså? http://sv.wikipedia.org/wiki/Lilyhammer

[Johan Molin]

Jag ber alla läsare om ursäkt! Jag hade råkat blanda ihop personerna! Det visade sig ju vara en helt annan D Berglund som arbetar i Lund som hade skapat detta register och det var i modern tid. Tydligen var det inte dalslänningarna utan andra stackare som var drabbade.
At Didrik Bormann Berglund i Lund existerar i verkligheten råder inget tvivel om; däremot är spekulationerna livliga om huruvida han (de flesta tar för givet att det är en han, såvida det inte är Petra "på hal is varje dag" Stenkula som är förälder till registret "Totalitär", eller om det nu var "Total" det hette) verkligen heter så eller något helt annat.

Rätt ska vara rätt. Ingen skugga må falla över "Peters" D Berglund, och det hemska register jag refererar till hör — tyvärr — hemma i en betydligt modernare tid än den vi möter i det idylliska Korted. De register som debatteras så rikligt nuförtiden borde höra hemma på historiens skräphög, det var nog det som fick mig att tro att de upprättades För sextio år sedan. Fast f-n vet om det inte var det de gjorde. Dock med all säkerhet inte i Korted ...

Förlåt att jag trängde mig in i idyllen på detta plumpa sätt.

[jogra]

den förväntade myllan och Dalsländska graniten uteblev helt, till förmån för hela 12 mm tjock asfaboard och lika mycket kryssfanér.

Amen hejåhå, fram med lite dynamiter å banditer!

[P Falk]

Avsnitt XX:b

Garagebygget drabbat av nya svårigheter
…eller, i botten på ett gammalt skrin.

Garagebygget fortsätter betydligt långsammare än vad tidigare offerter har låtit framhäva. Det som tidigare hetat: ”Det skall snart stå klart…” har nu blivit ändrat till ”knappast före nyår”, eller ”tja, frampå vårkanten nå’n gång kanske vi börjar närma oss…”.
Projektledare Karl Falk sliter förstås sitt hår i förtvivlan över hur det kan ta så lång tid med alla dessa små detaljer.



Dock kan vi glädjande visa att bygget ändå kommit en bit på väg. Mycket detaljarbete blir det dock och det som ibland uppfattas som ett rejält positivt kliv framåt visar sig ofta vara två stora negativa hopp tillbaka. Dessbättre fanns bygget plötsligt, helt nyligen, på plats och Bröderna Hansson fick uppdraget att pröva hur väl garaget kan ta emot framtida kunder i form av inlånad arbetshäst från Dalsrud. Fotot är taget när båda bröderna gett upp samtliga försök att komma längre in i garaget. Helt oförstående till varför det inte gick, lät de nycklarna sitta kvar i bilen och försvann med hängande huvuden bort till Handlarn’s för att stärka sig med något svalt.

Något mer finns inte att säga om den här bilden förutom att arbetet med smörjgropen innanför den högra av de båda portarna i alla fall verkar ha kommit en liten bit på väg. Hur däremot lastbilen skall komma därifrån står skrivet i stjärnorna.



Ett massivt arbete har gjorts för att få fungerande öppningsbara portar till verkstadsdelen. De som tidigare använts för bilverkstaden fungerade säkert men då dörrarna behövde göras något bredare behövdes också nya fästen. När dessa skulle svetsas gick något snett och en del av dörrbladet smälte ihop närmast infästningen av gångjärnet.
När Karl fick se detta vart han inte mer glad resten av den dagen heller. Det blev att helt enkelt göra om det hela igen.



Dörrbladen till nästa port är här renblästrade från gammal färg och rost och skall snart få en liknande behandling, förhoppningsvis med bättre utgång då effekten på svetsen nu har sänkts. Dock tar det omedelbart stopp då dörrbladen skall passas in i nästa dörrkarm. Då visar det sig att passformen verkar vara något undermålig. Är det fel dörrar, är det fel dörrkarm, varför måste dörrarna vara öppningsbara, varför finns det ingen trappa ner i smörjgropen…? Frågorna hopar sig. Som om detta inte var nog, gör man upptäckten att någon kapat av bärande delar för montering av portarna i framkant på verkstaden. De två mindre hålen för portar har nu blivit ett stort… Detta blir för mycket för denne man för stunden och uppgivet blir han sittande mumlande tyst för sig själv…



Det nya tillskottet i verkstaden, Enrico L. Ghini som flytt sin förre arbetsledare ända från utkanterna av Palermo, verkar ändå ha kommit igång någorlunda med arbetet i garaget. Vän av ordning undrar förstås om inte det var bättre att försöka färdigställa verkstadsdelen och även göra klart garagedelen också istället för att sätta planscher på väggarna som förhindrar vidare uppsättning av verktygstavlor och annat som behövs för det framtida verkstadsarbetet.
Det svar vi får är att betrakta som undanflykter och att det finns något som heter arbetsmiljö och trivsel på arbetsplatsen kan vi ju inte prioritera på det här sättet, då busstrafiken saknar plats för underhåll och att dessa ständigt utsätts för slitage. Hur man sedan obehindrat kan stå och polera disponentens bil, som till råga på allt saknar hjul vid fotoögonblicket, är fullständigt obegripligt.
På en rak fråga om inte arbetet med verkstaden borde prioriteras framför polering av en lös kaross, får vi bara svaret: ”-Si, si, si… la pratica fa il maestro”.
Vilket är mycket, mycket svårt att översätta helt korrekt, men betydelsen är ungefär… ”-Jag skall bara göra färdigt det här först…”
I övrigt kan noteras att arbetsbänk kommit på plats medan fönstren alltjämnt saknas.



Tidigare berättades det om en låda som hittades under grävarbetet för grunden till garaget, nere i Korted. Länspolismästaren och dennes kriminaltekniker från Linköping tog på sig uppdraget att granska innehållet, som fram tills nu varit väl täckt med en presenning.
Döm om deras förvåning då det bara visade sig innehålla gamla rostiga verktyg och ett litet skrin. De insåg snart att de var för överkvalificerade för uppdraget och lämnade med varm hand över det hela till konstapel Sabelkroek, lagens långa arm i Korted. Nu blir det ordning på torpet och i sann anda av sekretess på högsta nivå så kan vi på detta sätt ta del av innehållet.
Det vi hittar i skrinet är ett mindre paket inlindat i linne med ett snöre, och när vi lindar upp paketet finner vi överst i högen av papper och dokument, ett gammalt foto. Sabelkroek granskar det gamla fotot och konstaterar att det verkar då inte vara taget härifrån trakten. Några byggnader, en sjö och ett ödsligt landskap med berg i bakgrunden. Han antyder att byggnaden i framkant faktiskt ser ut som en märklig järnvägsvagn och skall vi tro skuggan på kojan nere vid sjön, så är det kanske det.

På baksidan står angivet ett namn som inte ger några ledtrådar alls, Gun Nilsson 2othoct1908. Sedan ramlar det ur ett gammalt brev…

[Johan Molin]

Alldeles uppenbart en alldeles äkta trä-caboose!

[jogra]

Så ja, nåt tycks man ju underhålla sig med där borta i Korted.

Han, den där projektör Falk skulle väl behöva få sig lite information om framtida förfaringssätt. För inte kan det väl vara nåt stort där för honom att beodra Hansönerna om att bygga allt i marknivå och så fyller de upp lite runt... För att frakta lite jord och sand med har de ändamåls enliga doningar av vad som synes och den lär gott lossna ur sitt uppflugna akterläge genom först en rejäl sup åt chauffören och sedan en ordentlig duns på bakresorerna.
Arbetet inombords garaget ser ut att på såhär avlägset betraktaravstånd nog kunna erhålla med just av nöden godkänt. Det som ligger Hanssönerna i fatet är den klent tilltagna avrinningsfallet de gjort på golvslipen. Här borde ju golvgjutardrängarna då tagit i beaktande att bussarne inom garageportarna nattligt stående i dessa trakter kan avömsa sig rikliga mängder fastkladdad snö, som ur rostningssynpunkt nödigt behöver avlägsnas.
Annars fås byggmanskapet önskas lycka och välgång i infestandet av dörrar och fönster!

[arcego]

Så ja, nåt tycks man ju underhålla sig med där borta i Korted.

Han, den där projektör Falk skulle väl behöva få sig lite information om framtida förfaringssätt. För inte kan det väl vara nåt stort där för honom att beodra Hansönerna om att bygga allt i marknivå och så fyller de upp lite runt... För att frakta lite jord och sand med har de ändamåls enliga doningar av vad som synes och den lär gott lossna ur sitt uppflugna akterläge genom först en rejäl sup åt chauffören och sedan en ordentlig duns på bakresorerna.
Arbetet inombords garaget ser ut att på såhär avlägset betraktaravstånd nog kunna erhålla med just av nöden godkänt. Det som ligger Hanssönerna i fatet är den klent tilltagna avrinningsfallet de gjort på golvslipen. Här borde ju golvgjutardrängarna då tagit i beaktande att bussarne inom garageportarna nattligt stående i dessa trakter kan avömsa sig rikliga mängder fastkladdad snö, som ur rostningssynpunkt nödigt behöver avlägsnas.
Annars fås byggmanskapet önskas lycka och välgång i infestandet av dörrar och fönster!

[PeO]

När dessa skulle svetsas gick något snett och en del av dörrbladet smälte ihop närmast infästningen av gångjärnet.

En av ljuspunkerna med vitmetall är att man kan spackla i ett misstag med lågtemp-tenn och fila till. Som nytt.

[Sture Bylén]

Jag blir alldeles svettig när jag läser om alla vedermödor, motsägelser och motgångar i Korted. Man får verkligen beundra detta folk som ändå gnetar på och vägrar slänga yxan på hyllan.

Men Korteds problem verkar engagera experter även på annat håll. Jogras smedja ligger i startgroparna för för att bidra med kvalificerad konsnyltation i detta prekära läge. Från Morshyttan/Rossberga lutar vi oss spänt tillbaka för att följa projektet samtidigt som vi brinner av iver att få reda på innehållet i brevet.....

[P Falk]

Så ja, nåt tycks man ju underhålla sig med där borta i Korted.

Ja, man försöker då och då...

...För att frakta lite jord och sand med har de ändamåls enliga doningar av vad som synes och den lär gott lossna ur sitt uppflugna akterläge genom först en rejäl sup åt chauffören och sedan en ordentlig duns på bakresorerna.

Hua, hua, tocken sprakbruik... Vafalls... alkoholhaltiga drycker...?? och bakom ratten till på köpet...?

Arbetet inombords garaget ser ut att på såhär avlägset betraktaravstånd nog kunna erhålla med just av nöden godkänt. Det som ligger Hanssönerna i fatet är den klent tilltagna avrinningsfallet de gjort på golvslipen. Här borde ju golvgjutardrängarna då tagit i beaktande att bussarne inom garageportarna nattligt stående i dessa trakter kan avömsa sig rikliga mängder fastkladdad snö, som ur rostningssynpunkt nödigt behöver avlägsnas...

Golvbrunnar... Som om inte öppningsbara dörrar var nock! Va kattsingen skall jag använda som golvbrunn?
Kan det tänkas duga med en med vattenlås enbart, eller skall det vara med oljefälla också månntro... Har du något slik liggande i nå't hörn?

En av ljuspunkerna med vitmetall är att man kan spackla i ett misstag med lågtemp-tenn och fila till. Som nytt.

Ja, den där lödkursen du pratade om... eller ett nytt tema på någon kommande Dala träff, kommer allt närmare...

Jag blir alldeles svettig när jag läser om alla vedermödor, motsägelser och motgångar i Korted...
Men Korteds problem verkar engagera experter även på annat håll. Jogras smedja ligger i startgroparna för för att bidra med kvalificerad konsnyltation i detta prekära läge. Från Morshyttan/Rossberga lutar vi oss spänt tillbaka för att följa projektet samtidigt som vi brinner av iver att få reda på innehållet i brevet.....

Jojo, vi får väl höra om golvbrunnar är något som Herr Jogra har på förrådshyllan nere hos sme'n.
Innehållet i brevet, ja... Hrmmm, Ja säg det inte till någon bara... Men det är inget brev, det är ett telegram...

[PeO]

Ja, den där lödkursen du pratade om... eller ett nytt tema på någon kommande Dala träff, kommer allt närmare...

Tanken har föresvävat mig, jag lödde ju växel för ett par år sedan. En mer ingående diskussion med olika material kanske skulle vara intressant för fler?

[P Falk]

Avsnitt XX:c

Garagebygget går framåt…
…och ett historiskt vingslag når Kortbron.

Som betraktare av garagebygget i Korted kan man förundras över både det ena och det andra och på vilka sätt saker sitter samman, dörrar till exempel. Vi har förstått att den gamla bilverkstaden behöver moderniseras och byggas om för att passa Falks Omnibuss AB. Ett av flera projekt är således garageportar på verkstadsdelen.
Som vi tidigare sett har dessa vållat en del bekymmer vid monteringen.



Här kan vi dock se lite av de arbetsmetoder som tillämpats till de nya portarna. Dörren längst till vänster är nästan klar. Den är målad med grön akrylfärg i flera lager och fått lite extra djup och patina med en mörk grön wash-lösning. Den skall vidare förses med glasrutor, handtag, låsmekanism och dörrstopp. Vi frågar oss förstås varför den skall vara sliten redan från början, för sliten blir den väl av sig självt med tiden…? Detta var dock svårt att få full klarhet i och det talades varmt om vädring och vikten av att det redan skall se använt ut, vilket vi inte riktigt förstår.

Som synes är dörrarna till höger lite större, detta eftersom de skall kunna ta emot även de största fordon som kan komma att behöva verkstadsarbete. Här ser man också lite tydligare hur varje dörrblad är uppbyggda. I botten finns en skiva av plank från Nordöstra Trä & Flak, i densamma utskuret plats för en fönstersektion från R&S, därefter är det påsatt 1x4 och 2x4 brädor och reglar för att styva upp konstruktionen. Allt ihopsatt med vitlim.



Nej, detta är inte rekvisita ur filmen: ”Häng dem högt!”. Detta är ett hjälpmedel för att möjliggöra och underlätta för tyngre arbeten såsom byte av motor, växellåda, bakaxel och torkarblad. Det vill säga en liten kran att monteras i verkstadshallen, bestående av en svängarm byggd av profiler och överskottsdelar med ett enkelt kättingspel. Upphängningen i botten och toppen möjliggör en svängande rörelse ut över platsen vid smörjgropen, samtidigt som den kan svängas ur vägen när fordon skall in och ut ur verkstadsdelen.



Kranen nu monterad på plats med kroken hängande över gropen. Ny balk och infästning för garageportar har monterats och dörröppningen justerats i den högra delen så de något större portarna får rum. En trappa med handräcke upp till lagret på vinden har installerats provisoriskt. Någon sa att det inte kommer att bli något lager på andra våningen utan den italienske mekanikern med filmintresse kommer att bygga en biograf där istället. Det vill vi förstås inte riktigt tro på men helt säker kan man förstås inte vara. I övrigt så kvarstår bekymret med något för höga trösklar för infart till verkstaden och någon lösning på problemet syns inte för närvarande.

En lösning som dock syns är golvbrunnarna som nu kommit på plats provisoriskt. De skall svarvas ytterligare så de ramlar ner ordentligt i sina insatser, som numera har både vattenlås och oljefälla.

Vår italienske mekanikervän lyser med sin frånvaro just för stunden, men han är ju van vid både sena morgnar och siesta, så han dyker väl upp vad det lider, förhoppningsvis lite längre fram på dagen…



Jaha, här har vi honom. Inne i garaget, uppflugen på en trälår, på behörigt avstånd ifrån allt arbete som pågår i verkstaden, med måttstocken på en ny ritning. Alla försök att få honom mer engagerad i arbetet med verkstad och garage har visat sig mer eller mindre verkningslösa. Skälet till detta påstås vara att han är djupt försjunken i arbetet med konstruktionen av en ny bilmodell. Av detta vet vi ingenting, mer än att det skall vara något stort, fartfyllt och med inbyggd radar och dubbla hastighetsmätare. Säkert blir den också namngiven med något italienskt, såsom till exempel: Di tutte le arti maestro è l'amore…
Eller som vi säger här i trakten: ”Tänk att vara så betuttad i en bil…”
Jo en sak till... Golvbrunnar har kommit på plats även här.



Nere i Korted kommer vi precis lagom för att se Länspolismästare D. Berglund och hans högra hand åter fara hemåt på skumpiga vägar, att de skulle ta tåget hem var väl för mycket begärt. Sedan tidigare har både reservhjul och registreringsskylt fallit av på vägen hit så det är väl bara att hoppas och tro att hemresan går i ett lugnare tempo. Innan ekipaget försvinner utom synhåll runt kröken vid brädhögarna hör vi Berglund skrika över axeln att vi kan visa även resten av innehållet i skrinet och vi kan även dra historien om mordet i Korted också, eftersom det fick ett lyckligt slut… Ja, det var ju också en märklig vända av den här historien. Innan vi ens fick veta vad som hände så talar någon om att det redan hänt och att det gått bra…

Innan vi lämnar sällskapet på motorcykeln så kan vi konstatera att ungefär denna syn får den som kommer ut från bussgaraget i framtiden, om det nu blir färdigbyggd någon gång…



Sedan var det ju det här med fotot i skrinet som visades för oss förra gången. På baksidan stod det ju ett namn, Gun Nilsson 2othoct1908, ett namn som inte sa oss någonting. Vidare ramlade det ur ett brev ifrån bunten med papper och bilder som låg där. Ja, det vill säga… Det vi trodde var ett brev, var i själva verket ett telegram. Telegrammet verkade vara skickat någon gång för länge sedan, långt västerut, längre bort än både Dalsrud och Westmarken.

Konstapel Sabelkroek hjälper oss att läsa den otydliga texten och när vi läst klart inser vi att det måste vara hembiträdet i slussvaktarn’s bostad nere i Kortbron som avses. Gun Kruitlunds mormor reste ju till Amerika i slutet av 1800-talet, men det här måste ju betyda att de varit där även senare. Vidare ser vi att namnet, Gun Nilsson, på baksidan kortet inte är ett personnamn som vi först trodde, utan det är namnet på en ort, Gunnison… och det verkar vara taget i oktober 1908.
Sabelkroek hade rätt, fotot med vagnen och stugan var inte härifrån trakten…

[Johan Molin]

Jag som fick för mig att han försökte imitera sin stora landsman Arturo Toscanini (han som Fridolf Rhudin fick lägga bort titlarna med och sålunda kallade Toscadudu ...).

[PeO]

Om man inte har för stora pretantioner. Man skulle kunna säga, att om Ivo varit fransman, kanske han hetat Yves, den arabiske oljeschejken brutit på franska och bilen hetat La Grande Vitesse. Vi får se vilka kontakterna blir med Bjergköbing/Pinchcliffe.
Jag ser fram mot bilbygget med allra största intresse, kanske blir det en kopia till avsalu. Se upp bara för Blodstrupmoen och hans synske medhjälpare.

[S Johansson]

Om den nya kranen i Korted läser jag: "Ett hjälpmedel för att möjliggöra och underlätta tyngre arbeten såsom byte av ....... torkarblad".
Tack, Peter! När verkstaden i Korted är klar kan jag kanske få komma med vår bil och få hjälp just med byte av torkarbladen. De brukar sitta fast som berget.

[P Falk]

Jag som fick för mig att han försökte imitera sin stora landsman Arturo Toscanini (han som Fridolf Rhudin fick lägga bort titlarna med och sålunda kallade Toscadudu ...).

Ja, faktum är ju att när man står inför en ritning av det här slaget med de svårigheter som mer är regel, än undantag, blir ju likheten slående...
Ritningen är partituret, låren e podiet och måttstock istället för taktpinne. Frågan är om bilmekaniker är hans grej egentligen, han kanske skall skola om sig.
Fanns dirigent utbildning hos Hermods, tro...

Jag ser fram mot bilbygget med allra största intresse, kanske blir det en kopia till avsalu. Se upp bara för Blodstrupmoen och hans synske medhjälpare.

Vi får vara på vår vakt. Men känner jag bolagsägare och projektledare K Falk ordentligt, så lär det inte bli tid för vare sig film eller bilbygge. Buss o lastbilsparken i Korted med omnejd behöver översyn, så det får bli prio 1. Det finns andra som kan bygga bilar... Dessutom så tror jag att den bilen hör hemma bättre hos invånarna i Vinkelboda, men man måste ju tillåta folk att drömma lite, även italienska bilmekaniker...

Om den nya kranen i Korted läser jag: "Ett hjälpmedel för att möjliggöra och underlätta tyngre arbeten såsom byte av ....... torkarblad".
Tack, Peter! När verkstaden i Korted är klar kan jag kanske få komma med vår bil och få hjälp just med byte av torkarbladen. De brukar sitta fast som berget.

Absolut Stig! Hakuna matata! Kom med bilen bara så skickar vi in Enrico i bagagen och så fyller han på torkarbladen i ett nafs...

[Sture Bylén]

Som vanligt blir man ödmjuk och stum av beundran när man läser om detta folk som aldrig tycks tveka när det gäller att gå över ån efter vatten.

[jogra]

Byggherre Falk, snålade man på betongen då man gjöt garagegolvet?
Det ser ut att ligga lågt än…. I så fall får väl Enrico konstruera till en motorgående såg för att underlätta nedsänkande av dörrhålen. Och för att kapa till nytt bärlag ovanom. Om nu inte Hanssönerna sysselsätts med att tredjegången gillt foga ihop ett par uppsättningar dörrblad, av än högre modell. De andra kan väl tänkas ha åtgång på näst kommande bakluckeloppis?
Om Enrico inte tillåts bli bilkonstruktör bör han väl hållas i syssla med något närbesläktat? Helt klart är ju den killen attraherad av det motoriserade.

Önskningar om ny god dryck vid infestandet av dörrarne.

[P Falk]

Byggherre Falk, snålade man på betongen då man gjöt garagegolvet?

Japp, här har vi inte råd med några extravaganser... Men ingen fara, det har gubbarna jämnat ut innan vi kommer till skorstenen...

Om nu inte Hanssönerna sysselsätts med att tredjegången gillt foga ihop ett par uppsättningar dörrblad, av än högre modell. De andra kan väl tänkas ha åtgång på näst kommande bakluckeloppis?

Nej, här slängs inget i onödan. Den som spar, han har... sina garagedörrar kvar...

Om Enrico inte tillåts bli bilkonstruktör bör han väl hållas i syssla med något närbesläktat? Helt klart är ju den killen attraherad av det motoriserade.

Ja, det är vad jag tror också... Kan han bara dirigera resten av de mekaniker som finns på plats, så finns förutsättningar för att det skall bli bra i slutet...

Önskningar om ny god dryck vid infestandet av dörrarne.

Nja, det är kanske det myckna "in" festandet som förklarar svårigheterna med att få dit de nedrans dörrbladen...
Det blir starkt kaffe i fortsättningen, utan något i...

[P Falk]

Avsnitt XXI

Mordet i Korted…

…eller taxen Laban slickar sig mätt bakom skjulet.

I väntan på att garagebygget skall komma vidare så har en annan händelse kommit fram i dagsljuset. Med smygtittar i vardagen tillåts vi följa idyllen i Korted, men denna idyll är inte alltid så lugn och timid. Ibland tittar allvaret fram på det mest egendomliga sätt. För en tid sedan berättades det om mord och elände på lokaltidningens löpsidor, vilka gjorde stor uppståndelse på stationsplan i Korted.



Då tänker vi förstås inte på Molins trio, under ledning av J Molin på accordion som skulle spela på sommarpaviljongen vid kiosken i Korted, utan vi tänker förstås på upptäckten av ett mord som påstods vara utfört i Korted. Den lugna idyllen i Korted skulle väl inte föresväva någon person att utföra illdåd av denna kaliber.



Även om folk alltid stått varandra nära i Korted, ibland lite för nära som synes på bilden ovan, så har det alltid funnits ett visst mått av humor och respektfullhet inför varandra i det lilla samhället. Att någon på bygden skulle kunna utföra illdåd ter sig därför som något väldigt märkligt, vilket det också var.

De personer som var inblandade i den här historien var alltså Länspolismästare Berglund och hans högra hand från Linköpings kriminaltekniska rotel. Den lokala ordningsmakten representerades av alla hembrännares och tjuvfiskares mardröm, konstapel Sabelkroek.

När vi sist hörde om historien hade de fortfarande inte kommit nära någon lösning. Länspolismästaren hade väl näst intill gett upp hoppet om att få någon klarhet i ärendet. Då plötsligt dyker det upp det ena efter det andra så att historien till slut kan vävas samman och få en förståelse även utanför polis och kriminalväsendet. En rad händelser som till synes och utan anledning börjar haka i varandra får till slut en uppenbar lösning och en självklar förklaring.



Upptakten var när offret hittades en bit bakom godsmagasinet nere vid hamnspåret i Korted. Den vackra teckningen ovan, som är gjord av P Jonsson på tekniska roteln i Linköping, som här återges från ett gammalt nummer av Kortedkuriren, visar var någonstans det hemska fyndet gjordes. Det gamla magasinet ovan är numera rivet och ersatt med ett större hamnmagasin, men ångaren Elsa hänger i och tuffar på bland kanaler och slussar.



Nåväl, offret skulle emballeras väl och transporteras via järnväg för rättsmedicinsk undersökning i Linköping. Men efter mången byråkratisk förveckling, missades omlastningen och dessvärre blev offret kvar i det stora godsmagasinet nere i Dalsrud över natten, i väntan på transporten norrut. Detta var som förståeligt ett beklagligt misstag och vilket efterspel detta kommer att få är ännu inte klarlagt.

Av förklariga skäl fick tjänstgörande stationskarl i Dalsrud den kvällen en obehaglig överraskning, när ett av de väl surrade kolli som fanns för tillfällig förvaring på stationen under natten, plötsligt började knaka i fogarna. Den arma människan blev förstås skrämd från vettet. Efter att sansat sig något och försiktigt närmat sig kollit, fick han lyckligtvis se ett bekant anletsdrag bakom det illa tillyxade ansiktet.
Det visade sig vara Evert "kortkoppel" Karlsson. Denne man sågs ofta tillsammans med Larsson, samme Larsson som brukade "köra-livet-ur-Y6:orna" mellan Dalsrud och Korted.



Alla detaljer kring vad som egentligen hände den där kvällen är lite oklara, men för att sammanfatta det hela så hade dessa båda herrar träffats en fredagskväll nere i hamnen i Korted för att fira vårens ankomst och lösa de större världsproblemen. Dessutom, kvällen till ära, tillkom ytterligare förstärkning i form av lokala förmågor från trakten. Det hela blev ganska blött för att tala i underkant, speciellt som Larsson själv hade med sig av eget fabrikat, en sort som dessbättre inte finns att köpa över disk, åtminstone inte söder om Dalälven.

Samlingspunkten var omlastningsskjulet nere vid hamnspåret. Som alltid skedde förstås växling av timmervagnar mellan hamnen och bangården uppe vid stationen. Det blandade godståget mot Dalsrud kl 7 nästa morgon sattes samman under fredagskvällen och de flesta lördagsmorgnar brukar det avgå i någorlunda tid från Korted.

I denna stund, när de flesta av deltagarna fått alldeles för mycket innanför skinnvästen, är det någon som kommer med den briljanta idén att se vem som vågar balansera längst på ena rälen innan nästa omgång med timmervagnar växlas fram. De flesta ansåg dock detta vara vansinne och smet tidigt därifrån, men de kvarvarande två själar som vid det här laget hade stora näsor med en varm och tydlig dragning åt det röda hållet, lite som en kvällssol i september, gav inte upp förrän en av dem vann…



Smällen när O-vagnens buffert träffade Evert i ändalykten blev så kraftig att Evert, stora karl’n med väst och dricka av eget fabrikat, slungades iväg i en vid båge och damp ner bakom magasinet halvvägs utefter slänten ner mot vattnet. Dunken sprack och innehållet rann ut och ner invid hamnspårets mörka vatten. Det var tydligen inte första gången som de prövade lyckan i denna ovanliga roulette och denna gång var det alltså Evert som ”vann”.

Det var alltså här i slänten och i detta tillstånd som taxen Laban hittade byltet flera dagar senare. Varför han ansågs vara framliden är oklart, men det måste nog skyllas på maginnehållet. Larssons hemgjorda knäck lär ju vara något för de allra starkaste magarna och effekten verkade alltså sitta kvar i flera dagar efter inmundigandet.

Slutet på denna historia fick i alla fall ett lyckligt förtecken, då ingen Kortedsbo fick sätta livet till, som först befarades. Huruvida dessa två kanaljer kommer att fortsätta med sina övningar i växling av timmervagnar på fredagskvällarna är oklart. Men, det skulle bespara ordningsmakten en hel del arbete om dessa utsvävningar upphörde.



Laban drog faktiskt en av vinstlotterna i historien. I sina idoga försök att få liv i Karlsson slickade han honom för kung och fosterland helt ren i ansiktet. Smaken kan inte ha varit så illa för han sprang, styrkt av densamma, glatt upp till bangården för att själv försöka sig på lite växling. Det var faktiskt efter denna händelse som Laban lättade sig i stationshusets väntsal. Rusdrycker har tydligen effekter även på fyrfota djur.

Karlsson själv hämtade sig förvånansvärt snabbt och blev helt återställd, men han kommer ta bussen nästa gång istället för att försöka pollettera sig själv per järnväg.

Vad som kommer att hända med Larsson är oklart. Han undkom händelsen med enbart förskräckelsen och förhoppningsvis blir han inte av med sitt förarbevis. Trafikledningen för Dalsrud-Westmarkens-Jernväg hävdar att det aldrig kan komma på fråga med någon indragning av förarbevis, då de behöver alla förare de kan få för stunden.
Det enda efterspel som satt rejäla spår är att spisen, där knäcken kokades, är tillvaratagen och inlåst i säkert förvar av Sabelkrouek… Eller…?

[Sture Bylén]

Ha, ha, Mötesspårets egen "Leif GW" har med sedvanligt skarpsinne nystat upp alla ledtrådarna i denna rafflande historia och redogjort för utredningsarbetet på ett lättfattligt sätt.
Både kriminolog och modellrallare i väst, tydligen!

[1956]

Härliga bilder och medryckande story

[P Falk]

Avsnitt XXII

Bravader norr om Kortbron…

…eller bättre vara ute på hal is och ha det glatt, än stå i lera o sörja

Knappt har historien om mordet och illdådet i Korted lagt sig så kommer det till kännedom att Larsson minsann varit ute i blåsväder förut med sina göranden och havanden. Larsson är ju känd som mannen som körde livet ur Y6:orna utefter Dalsrud-Westmarkens-Jernväg och i sanningens namn är det inte bara motorvagnar med Litt Y6 som får slita hårt då Larsson är bakom spakarna, de flesta fordon som hamnar i Larssons våld får känna på Larssons hårdare nypor.



Det är lördag morgon och lokförare Larsson, ja alltså Arne Larsson, har äntrat sin Y3:a med blandat tågset för färd norrut från Korted mot Westmarken för uppehåll i bland annat Kråkviken och varhelst annars folk signalerar med plåtstinsen om sin önskan att komma med på turen.

Det här är den syn som möter Arne ut genom gluggen i förarhytten vid avgång från spår 2. Ett Korted som andas lugn och ro och som vanligt pågår mest ingenting. Bror Hansson är på väg med inlånad lastbil ner till omlastningsskjulet vid hamnen och tror sig hinna korsa spåret innan Larsson gör en sista kontroll innan avfärd.
Manskapet vid kolgården tar sig 5 minuter på ”lilla visaren” innan det är dags för rast bestående av kaffe och macka med falukorv och stark senap. Det är väl känt att manskapet vid kolgården, alltid har påtalat vikten av att ta lite paus mellan rasterna. Prick kl. 8.00 vajar semaforvingen på stationsplan uppåt och gungar till lite innan den fastnar på uppfällt läge, vilket betyder klart för avgång.

Med ett par extra insatta godsfinkor med varor från Bruket och dessutom en handfull tomma O-vagnar för ytterligare timmertransporter norrifrån, var det ett synnerligen blandat och rejält ekipage som sakta men säkert slirade sig iväg genom växlarna ut på linjen.



Utsikten ifrån bromsplatsen på sista vagnen när den lämnar stationsområdet. Fotografen har fått kliva av både vagn och banvall, ner bland stormhatt och mjölkört, då loket annars slirar för mycket. Här lämnar vi alltså tryggheten, det vill säga Korted, bakom oss och ovissheten sträcker ut sig framför oss.
Banavdelningen i Korted får därför representera sista utposten innan vi lämnar civilisationen. Stängt och tillbommat ser det ut att vara i alla fall, men det är ju lördag, för allan del.



Efter bara en meter, förlåt ett par kilometer, kommer man fram till hållplatsen Kortbron med endast en liten hållplatskur och förstås den vackra bron över kanalen. Hållplatsen ligger strax efter bron och i höjd med densamma noterar Larsson att Kärringen Nilsson, dvs. Fru Karin Nilsson står vid hållplatsen fullastad med veckans produktion av ägg.
Det är nämligen höstmarknad norr om Kråkviken, åt Westmarken till, och fru Nilsson vet att hennes vita och bruna är något alldeles äggstra, speciellt de bruna. Drängen Nils har gått med till hållplatsen för att ge Fru Nilsson ett handtag vid ombordstigningen och nu har de vridit plåtstinsen för att meddela att de önskar åka med.



Arne ser förstås både ”stins” och sällskap vid hållplatsen och han vet också att han skall stanna för att se till att resenärerna kommer med. Men just idag har han mer axlar efter sig än han haft på väldigt länge. G-finkorna med järnvarorna från bruket känns som bromsklossar just idag, för att inte tala om alla våta löv, som brukar hamna på spåren just efter Kortbron, så här på senhösten.

Han inser att han kommer att få ett helsike att komma igång igen efter hållplatsen då han vet att det är som brantast just här och några kilometer förbi grustäkten innan han når Kråkviken. Han gör därför något han senare kommer att få ångra, han hänger sig i visslan och puttar körhandtaget ett snäpp till framåt så röken bolmar rejält… och rullar helt sonika förbi hållplatsen.

Fru Nilsson med både ägg och dräng står med långa ansikten och ser Larsson dundra förbi med hela kollifejset, och inser irriterat att de flesta marknadsbesökarna kommer att ha gått hem när de nu kommer att anlända först 3 timmar senare, med nästa ordinarie motorvagn.
Fru Nilsson snörper ihop sin lilla mun och sätter knytnävarna i sidan och muttrar sammanbitet: ”-Vänta han bara Larsson, vänta bara…”

[Johan Molin]

Ja det är ju inte helt äggalt, hur man beter sig när man framför ett tåg upplåtet för resande. Äggxempellöst verkar detta snarare ...

[P Falk]

Jo, förvisso.... Men samtidigt kan det vara lite äggande...

[thorpe]

Jo, förvisso.... Men samtidigt kan det vara lite äggande...

Äggsakt!

[P Falk]

Avsnitt XXII:b
Fortsatta bravader norr om Kortbron…
…skrattar bäst som skrattar sist.

Sist vi lämnade livet i Korted med omnejd fick vi berättat för oss historien om hur Larsson hade gett blanka sjutton i att stanna för Fru Nilsson med drängsällskap.
Trots att de vridit plåtstinsen till stopp visslade glatt Larsson med fullastad Y3:a och dundrade förbi.
Kvar stod de tu med väldigt långa ansikten.



Vi måste nu också backa historien något för att binda ihop berättelsen med vad som hände för en tid sedan då K.N.A.S, alltså Korteds Nya Accordion Sällskap, skulle ut på en av sina många spelmanstämmor. Denna gång for de till Mellersta eftersom flera andra platser helt saknade andra utövare av detta blåsinstrument.

Allt nog, Fru Haglund, ja, det vill säga damen längst till höger bor en bit bortanför Kortbron och får ofta ta det långa benet före.
Ofta är hon sur som ättika men idag har hon ett leende utan like i hela ansiktet. Idag gör hon verkligen skäl att spela durspel och hon har idag sådan kraft i sina steg, av sällan skådat slag.

När Fru Haglund och övriga i sällskapet bänkat sig i sista vagnen berättade hon följande historia som hon fick berättat för sig av Fru Nilsson vid sista torsdagsträffen. Eftersom vi vet upptakten till historien med förare Larsson som med fullastat ekipage lät bli att stanna för Fru Nilsson, så drar vi inte hela den en gång till.
Bra att känna till är att Fru Nilsson, Fru Haglund och hennes syster och Fru Kruitund i slussvaktarbostaden regelbundet brukar träffas på torsdagarna och spela canasta och äta ärtor med fläsk. I mån av tid broderas det, och en och annan bonad kan även gå vidare till försäljning på någon marknad eller så. Men huvuddelen av verksamheten kretsar kring en hel del prat...



När detta utspelade sig satt de väl förskansade på den lilla inglasade verandan i den gamla slussbyggnaden. Att slussvaktarbröderna fortfarande inte fått på taket, lämnar vi därhän för stunden. Men vi skymtar delar av Kortbron genom buskaget men speciellt mycket av huset syns dessvärre inte på grund av den väl tilltagna grönskan.

Efter sedvanligt inmundigande av långkokta gula ärtor och med stekt fläsk ifrån grannskapet i precis lagom stora bitar hade nu damerna kommit till kvällens överläggningar över några partier canasta. Efter ett tag berättade förstås Fru Nilsson historien när hon och drängen blev frånåkta i Kortbron en lördag nu under hösten, men framför allt berättade hon vad som hände två veckor senare när hon och drängen skulle göra samma resa igen mot marknaden i Westmarken.

Fru Nilsson är en duktig historieberättare och denna gången var inget undantag.
Hon gestikulerade vilt och tog den ena kraftuttrycket efter det andra i sin mun och otäcka ord som ”Lokföraruslingen” och till och med ”Karlskrället” kunde höras flera gånger i hennes berättelse.



I alla fall gick berättelsen ut på att Larsson stod och putsade loklyktorna på sin Y3:a i godan ro innan avfärd mot Westmarken. Denna gång var tågsetet betydligt kortare och då bruket hade haft en del haverier den sista veckan var heller inte deras laster omfattande norrut denna gång.
Larsson insåg därför att det skulle bli en lätt resa och eldaren skulle få ett lätt jobb med så lite i dragkroken.

Hur som, prick klockan 8.oo slog semaforvingen uppåt och Larsson äntrade snabbt sin järnhäst och rullade lätt ut på linjen mot Kortbron.



När han närmar sig Kortbron ser han plåtstinsen vara vriden för stopp åt hans håll. Han minns vad som hände för 2 lördagar sedan och drog lite på mun åt sällskapet som då blev kvarlämnat. Men idag kunde han inte köra förbi, hela hållplatsen var full av folk och han visste med sig att skulle han köra förbi så skulle det bli ett ramaskrik från ledningen och det kunde sluta hur som helst om han hade otur. Det ville han inte riskera. Så han signalerar kort en gång och saktar farten och stannar de två personvagnarna precis exakt där han vill ha dem och vevar åt handbromsen en stund.

Jajjamensan, där stod ju kärringen, förlåt Fru Nilsson, och hon hade även denna gång med sig både ägg, potäter och den där drängen till på köpet. Men han tänkte minsann inte kliva av och hjälpa till, där gick gränsen i alla fall.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser tycktes nu hela sällskapet makat sig på ekipaget mot Kråkviken och Westmarken igen. Efter 2 korta visslingar vrider Larsson körhandtaget till framåt igen, men ingenting händer…

Larsson puttar reglaget ytterligare framåt och maskinen börjar gunga oroligt av och an. Eldaren tittar förvånat på Larsson och undrar vad han gör, vilket han ångrar eftersom han blir utkörd ner på spåret för att se vad som händer och vad som står på. Larsson backar ett stycke på spåret och tar ny fart. Samma sak, inget händer, det svaga motlutet håller kvar ekipaget och det enda som händer är att loket står och slirar och osar bränt.
Eldaren kliver närmare spåret och upptäcker en grönaktig sörja som ligger på båda spåren. Han tittar upp på Larsson och säger att det luktar som när morsan skurar trasmattorna hemma, ja nästan som såpa…

”-Såpa!” utbrister Larsson. ”-Nä, nu…”. Även Larsson har nu klivit ner och konstaterar ursinnigt att någon har lagt ett 20 meter långt grönt slemmigt spår på båda rälerna. Precis så mycket att de inte kommer igång med mindre än att de får ägna 30 min och 5 liter fotogen med trassel för att få dän den hemska sörjan först 30 min senare börjar den mödosamma resan mot Kråkviken.

När Fru Nilsson berättade detta och hur förbannad och svart Larsson blev i synen efter denna historien, skrattade de övriga 3 damerna som bara damer kring ett canasta bord kan göra. Larsson fick sig en minnesbeta och fick ge sig på andra medmänniskor att jäklas med.
Fru Nilsson hälsade han i alla fall artigt på under många år framöver…

[Arne Lindgren]

Mmm... så fint. Rätt mycket Frithiof Pirat över berättelsen.

[P Falk]

Avsnitt XX:d
Garagebygget löper vidare…
…men ännu återstår en del pyssel.

Bygget av bussgaraget löper vidare och tidigare bekymmer som kommit upp till ytan verkar ha kommit av sig och för en gång skull så löper saker och ting framåt, om än kanske i något sakta mak.



Någon tar tillfället i akt och tar igen sig lite i de sista värmande strålarna från en något blek höstsol, vilket är lite vågat då projektledare K Falk närmar sig med bra styrfart. Rast är inget man tar sig, utan här jobbar man tills man är färdig. Mekaniker Enrico L. Ghini gör en del justeringar av den högra porten innan han blir helt nöjd.

Hur som helst så har nu dörrar, fönster och portar kommit på plats i verkstadsdelen. Husväggen har slammats upp (inte helt klart och slutgiltigt dock) och fönster har målats och glasats runt om. De större fönstren har fått en äkta glasruta och de mindre har fått en liknande variant men då i flytande form.



Alla detaljer kring de öppningsbara portarna är ännu inte helt klara, men samtliga dörrblad kan nu hjälpligt öppnas och stängas. Det saknas fortfarande handtag på insidan, låspinne ner i marken för att hålla dörrbladen uppe, skyltar och kanske lite mer nersmutsning.

Det flytande glaset upplevdes som oerhört svårt att få på lagom mycket. Efter ett par försök på skräpfönster visade det sig att om man med råge fyllde ut vätskan inuti fönstret och sög upp överskottet av flytande glas så att det precis hängde ihop gick det att få väldigt tunna och fina glas, dock kvarstår ”lins” utseendet. Tror i o för sig inte att man ser det så tydligt när det är färdigvädrat. Men det är en iakttagelse…



Trots att det ännu återstår en hel del arbete innan verkstadsdelen är färdigställd pågår arbetet för fullt. Här är det Brukets direktionsbil som får sig en genomgång innan vintern, dock ifrågasätts det om nödvändigheten att montera loss halva fronten för att kolla oljan. Arbetsmiljön är fortfarande inte den bästa eftersom manskapet behöver stege för att ta sig in och ut i hallen. Hur bilen kommer hit eller dit törs vi inte ens fråga om.

Det enda vi vet är att dörrarna fungerar ypperligt även på den vänstra verkstadshalvan, de kan både öppnas och stängas utan för mycket verktyg. Detta kommer att underlätta arbetet framöver betydligt.



Nu har Herr Falk lämnat byggplatsen och ordningen är därmed återställd. Tillstängning av portar och en sista polering görs innan det är dags att ta kväll. Man kan dessutom ta ytterligare en stund i solen innan den kryper ner bakom horisonten.

Projektledaren, Karl, har dock lite att fundera på innan han somnar för kvällen, nämligen takbeklädnaden...
Från tidigare verksamheter då byggnaden var bil & smidesverkstad var taket på båda byggnaderna belagt med korrugerad plåt. Men nu vill projektledaren lägga tegel på verkstadsbyggnaden och korrugerad plåt, eller ev. slät plåt på den låga garagedelen (f.d. smidesverkstad).
Undrar om det kan passa en byggnad som denna…?

[Johan Molin]

"Korrugerat eternit-tak" från Lomma ?

[Sture Bylén]

Skönt att se att arbetet löper vidare och att läget är under kontroll.

Det flytande glaset upplevdes som oerhört svårt att få på lagom mycket. Efter ett par försök på skräpfönster visade det sig att om man med råge fyllde ut vätskan inuti fönstret och sög upp överskottet av flytande glas så att det precis hängde ihop gick det att få väldigt tunna och fina glas, dock kvarstår ”lins” utseendet. Tror i o för sig inte att man ser det så tydligt när det är färdigvädrat. Men det är en iakttagelse…

Jag tycker det ser mycket bra ut. Det ser ut precis som gamla, lite medfarna, rutor av den handblåsta(?) typen.

nu vill projektledaren lägga tegel på verkstadsbyggnaden och korrugerad plåt, eller ev. slät plåt på den låga garagedelen (f.d. smidesverkstad).
Undrar om det kan passa en byggnad som denna…?

Absolut! Det tror jag kommer att se mycket trovärdigt ut.

Hur bilen kommer hit eller dit törs vi inte ens fråga om.

Äsch.... vem bryr sig väl om sådana småsaker på ett vidsynt forum som vårt? (Att t.ex.lämna baksidan öppen på modellkåkarna löser många sådana problem. )

[P Falk]

"Korrugerat eternit-tak" från Lomma ?

Ja, alltså jag lutar faktiskt åt det. Nu blev jag än mer övertygad... Det är ju en hel del korrugerad tak imitation med i byggsatsen så jag tror jag får testa några "plåtar". Få se nu, eternitfärg... Gamla löv o lite mossa kanske... Hrm...

.....flytande glaset upplevdes som oerhört svårt att få på... gick det att få väldigt tunna och fina glas, dock kvarstår ”lins” utseendet.

Jag tycker det ser mycket bra ut. Det ser ut precis som gamla, lite medfarna, rutor av den handblåsta(?) typen.

Tack! Då är det inte så iögonfallande då... Det låter bra.

nu vill projektledaren lägga tegel på verkstadsbyggnaden och korrugerad plåt, eller ev. slät plåt på den låga garagedelen (f.d. smidesverkstad).
Undrar om det kan passa en byggnad som denna…?

Absolut! Det tror jag kommer att se mycket trovärdigt ut

Ja, då får det bli vitlimsavgjutning av Vollmertak på huvudbyggnaden och ett försök till korrugerad eternit på garagedelen o lite ränndalsplåtar däremellan... Tack för lite vägledning!

Äsch.... vem bryr sig väl om sådana småsaker på ett vidsynt forum som vårt? (Att t.ex.lämna baksidan öppen på modellkåkarna löser många sådana problem. )

Ja, men de e ju lysande, Sickan! Så får det bli... Pinsamt att jag inte kom på det själv, bara...
Men först blir det lite hjulhandel i den stora staden i öster.... Dvs Alingsås!

[HLS]

Det här kan vara ett alternativ som bas för korrugerad eternit, målas med lämplig gråsoppa och vädras...

[jogra]

Byggmäster Falk, era dörrar på byggningen blev ju riktigt snygga och stängbara , bra jobbat!

Så på bara med lite takmaterial så skall väl bussarnas nya hemvist kunna förklaras färdig, ja, bara de arkeologiska utgrävningarna är färdigställda, förstås.

[P Falk]

Det här kan vara ett alternativ som bas för korrugerad eternit, målas med lämplig gråsoppa och vädras...

Ja, det här kanske skulle kunna fungera. Tror jag har en del av de längderna hemma också...

Så på bara med lite takmaterial så skall väl bussarnas nya hemvist kunna förklaras färdig, ja, bara de arkeologiska utgrävningarna är färdigställda, förstås.

Ja, tackar o bockar! Tak skall på så snart jag har bestämt mig för vilken typ av korrigerad plåt/eternit som skall på. Men innan tak måste belysning dras innan, annars låser jag in mig. Dessutom skall jag montera lysdioder på viss platser som skall fungera som svetspunkter, när brytarna står i rätt läge. Får klura lite på detta först.... Det går så långsamt så här i slutet på året.
Japp, utgrävningarna tar sig. Fler foton är hittade och ett märkligt brev från Colorado har hittats...
I väntan på fortsättningen på historien blir det en gåta så här dagen till ära, en bit in i december.... (Signerad: Claes Eriksson)
---------
När lägger man lutfisken i blöt?
1. På Anna-dagen
X. På Annandagen
2. På en annan dag
----------

[P Falk]

Avsnitt XX:e

Garagebygget förbereder sig på en ankomst

…eller, det strålar en taklampa.

Mörkret sänker sig tätare och tätare över hamnen i Korted, trots att klockan bara kommit en bit in på eftermiddagen.
Inte en levande själ syns till, alla är hemma och kurar skymning och ser till att det finns gott om ved framtagen både till köksspis och till kakelugn.



Ångbåten syns inte till, inte heller syns någon aktivitet i omlastningsskjulet. På lastbryggan står lite övergivet gods, som förmodligen kommer att bli förstört om ingen förbarmar sig och lägger en presenning över. Är det då mörkt och tyst överallt…
Nej, i väntan på att tegeltaken skall torka till nya bussgaraget och den korrugerade takbeklädnaden skall grundmålas pågår annat viktigt arbete.

Elektrikern har haft fria händer och kopplat trådar både inomhus och på… insidan (på utsidan råder fortfarande virrvarr).
Han utryckte visst önskemål om att det kanske varit bättre att göra detta på ett tidigare stadium. Då kanske arbetsbänkar, kranarmar och smörjgrop inte hade utgjort potentiella risker för liv och hälsa. Men å andra sidan så skall det ju inte vara lätt… i alla fall inte alla gånger.



Bilden ovan antyder ändå att inkopplingsarbetet i alla fall till viss del har fungerat väl.
Personalen i verkstadslokalen behöver dock lära sig att dra igen dörrarna ordentligt efter sig, man ser tydligt att det glipar där dörrbladen möter varandra. Däremot så kan man bara ana att det pågår någon sorts verksamhet på andra sidan portarna.
Så vi får ta oss en närmare titt...



Sådär ja, nu ser vi något bättre...
Elektrikern har alltså monterat varmvita lysdioder som reflekterar sitt ljus ner ifrån trappan på övervåningen. På samma tändtråd är även två stycken glödljus, i form av vetekornslampor med skärmar, inkopplade och som nu hänger ner från taket.
Samme elektriker gjorde tidigare en del av arbetet med ljusdesignen i R. H. Sjökvists konsumbutik. Butiksägaren gjorde, dessvärre för sent, reflektionen att belysningen kanske var något i underkant. I efterhand var det en tuff uppgift att få till det hela på ett bra sätt. Vis av den erfarenheten gjordes det därför på annat sätt vid detta bygge.

Vi noterar också att någon städat lagom till lucia, så välstädat brukar det inte vara här.
Enrico har skvallrat för oss och berättat att skälet till det nybonade golvet är att de väntar en ankomst ifrån österland.



Det är två av Enricos bröder, Joseph och Mario, som kommit på långväga besök för att se hur arbetet med verkstaden fortskrider.
Här ser vi dem i arbetet med att ta hand om ett framhjul. De har hittat läckage från däcket och de vill därför linda in framhjulet och lägga det i en krubba med halm.
Det undrades förstås om det inte vore bättre att sänka ner hjulet i ett kar med vatten för att se om det läcker, och de lovade att pröva även detta lite senare.
De kom förstås inte heller från öster, precis som vi trodde, utan kartbladet hade ramlat ner på vänster sida så det som var söder på kartan blev nu istället öster.

Nej, vi hoppas på lite hjulledighet snart så taket får chans att komma på plats, för det här blir bara rörigare och rörigare…

[Sture Bylén]

Korted - mj-världens Betlehem!
Evangeliet enligt Peter.

Är det förresten en madonnabild som verkstadskillarna nålat upp på väggen? Närbild önskas!

[P Falk]

Korted - mj-världens Betlehem!
Evangeliet enligt Peter.

Njae, det vore visserligen nå't att berätta för barnbarnen...
Kortedsborna är ju både om sig och kring sig, så det saknas inte att få ihop till de tre vise i alla fall... Eller hur många de nu var...
Nej, skall vi få ordning på den berättelsen så får nog Stig ta den ordentligt.

Är det förresten en madonnabild som verkstadskillarna nålat upp på väggen?
Närbild önskas!

Tror att det är Enricos egen Madonna i så fall... Ånyo en av hans många filmaffischer som pryder väggarna. Tror hon företräder Calltex eller något liknande...
Så var det med den den madonnabilden...

[PeO]

Misstänkte det, inte madonna, utan bara donna.