Smygtitt i Korted

[S Johansson]

Hemma hos Bröderna Hansson i Korted så hittar vi ett gammalt slitet foto från en anspråkslös byggnad utefter stationsområdet.

Roligt att du hittade detta gamla foto från kanske 1953/54 (Grållen ser ny ut). Men fastän jag rört mig mycket i dessa trakter känner jag inte riktigt igen mig. Dags lösa biljet på Västmarkatåget för att utforska Korted närmare!

[P Falk]

Men fastän jag rört mig mycket i dessa trakter känner jag inte riktigt igen mig. Dags lösa biljet på Västmarkatåget för att utforska Korted närmare!

Ja, det tycker jag. Då blir det byte i Gulmåla, Göteborg och Dalsrud. Rälsbuss sista biten...
Skall ge order om att stationsplan krattas strax innan eder ankomst...

[P Falk]

Mellanspel i händelserna
Eller… så kan det bli ibland...

I ett projekt att försöka få perspektiv och mer liv i tillvaron behövdes ett eller kanske två flytetyg i en mindre skala än H0 norr om Kortbron. Detta arbete pågår nu för fullt.
I kölvattnet på det måleriarbete som skett av dessa båtar i resinplast föddes så en idé om att använda de större båtarna i en visserligen felaktig skala, men med hjälp av dessa skapa ytterligare en yrkeskategori för den Tyska storfamiljen von Preiser som breder ut sig alltmer i trakterna kring Korted.


Utgångspunkten är byggsatsen från Artitec med väldigt detaljerade båtmodeller. Till vänster syns även kandidat 1 för en ny yrkeskategori i Korted som är på väg att födas. Ursprungsfiguren är en fiskare med håv, pipa, fisk (av okänd art), keps, allt målat i de fantastiska kulörta färger som går att uppbringa. Fisken klipper vi bort, håven likaså, pipan och kepsen får han behålla, men kulörerna ersätts med svart o brunt o lite ”smutsigare” hy. Allt målat med akrylfärger från Citadel. Och så behövs ett redskap förstås så han inte klämmer fingrarna.
Båtarna är ju inga värmländska kyrkoskepp direkt, men som en 3,5-4 meters lite eka blir de perfekta. Mina gubbar skall ju i arbetet mest stå upp i båten, vilket man förstås inte borde, men så var det i alla fall. Hur ser det ut om vi ställer en Preiser upp i båten?


Båten är ingalunda färdigmålad men storleksmässigt kan den nog duga som liten eka, i alla fall. Här syns Ingenjör N Ericson med bestämdaste min deklarera att: ”-Här gott folk, här skall akvedukten ligga!”. Tja, kanske inte så troligt, men det kunde ju varit så… Ja, menar tidsresenärer på detta forum finns ju faktiskt...


Här har båten fått ytterligare nedsmutsning med tunn färg med lite svart eller brunt i. Med denna rejäla Madame innanför relingen så ser båten fortfarande relativt rätt ut i skala. Här är det Fru Ericsson som snart hytter näven åt gubben sin och undrande skriker: ”-Nisse, hur länge skall du låta mig stå här ute i kanalen”. Vi kan i alla fall konstatera att båtarna duger utmärkt åt det dom skall vara till.


Nästa kandidat är en gosse som burit på metspö och en spann (med metmask?). Spann och spö tar vi bort och även denna gosse behöver få en uppdatering av sina kulörta färger. Här behövs mer grått, brunt o svart.


Så, det var bättre. Nu lyser i alla fall inte kepsen ilsket röd längre. Men han behöver ett redskap han också. I Artitec förpackningen ligger 2 rejäla längder som skall vara till åror, jag lånar 2 bitar av den ena och konverterar till långa störar åt både denne yngling och hans far.


För att fullborda det hela behövs blomsterpinnar i varierande tjocklekar. Dessa bearbetas med fil i pinnarnas längsled och målas sedan i mörkbruna nyanser. Först täckfärg akryl, sedan en ”wash” färg med mörkbrunt och svart som tränger in i de skåror som filen skapat och sist en torrborstning med ljust grått o vitt. Drefter sågas pinnarna i lämpliga längder och de flesta klyvs på mitten.


De lades på ett smörgåspapper och vallades in mellan två distanser för att sedan limmas ihop med vitlim, vatten o lite disklmedel. Smörgåspappret gjorde att paketet släppte lite bättre när limmet torkat ordentligt. Tunn kätting lades över buntarna för att hålla ihop det hela i snygga buntar, timmermosor.


Nu är denna Preiser, förlåt Samuel Lundgren är ju detta, klar att äntra sitt flytetyg på böljan den blå.


Nej, det här är ingen Dalsländsk variant av någon tidig Japansk försvarskonst. Icke, så här är det...
Samuel har här sonen Daniel som hjälp vid att lösa de största brötarna som kan bli långt norrom Kortbron, uppe vid 20:e slussen, eller för all del när stollarna på Dalsruds Wesmarkens Järnväg vräkt ner det i vattnet nedanför Korteds station där kan det vara nog så lurigt och besvärligt i de kraftiga strömmarna. Daniel är nu nummer sju i rakt nedstigande led från sin farfars farfars farfars någonting som även han var flottare och ung en gång för längesen i det djupaste Dalsland. Något säger mig att vi kommer att höra av de här längre fram i hstorien...

[Johan Molin]

Tack! Du har precis just nu löst mitt problem med livbåtar till alla ångbåtar och skutor! Mest för att lusten och orken räcker inte till att tälja ut dessa spant för spant och bräda för bräda. Perfekt! Ska bums kolla dessa små båtar!!!

[P Falk]

Tack! Du har precis just nu löst mitt problem med livbåtar till alla ångbåtar och skutor!

Trevligt om det gav mersmak, Johan! Lycka till i ditt vidare letande!

[Johan Molin]

Har beställt Luleås kvarvarande sortiment på sex sådana båtar. Så vi får väl se hur det gestaltar sig!

[P Falk]

Avsnitt XIII
Fröken Modig sätter ner foten
Eller… Emigrera mera, Fröken Vera.

Fröken Vera Modig är nog en av de mest skötsamma personer som rört sig utefter Dalsrud Westmarkens Järnväg. Hon har under en tid hjälpt till med försäljning vid kiosken, sålt biljetter vid stationen och varit ett föredöme för personer med ordningssinne i Korted.


Nu har dessvärre Fröken Modig fått nog. Hon tycker att mängden rusdrycker på bygden har blivit ett så stort problem att hon anser att det nu får det både räcka och bli över. Hon flyttar helt enkelt.


Hon tar sitt pick och pack och försöker komma med på bussen via Dalsrud för vidare färd ner mot Göteborg. På frågan när bussen går får hon till svar att den går när den är full. Detta var tyvärr fel svar och det får därför bli tåget istället.


Tåg mot Dalsrud skulle gå redan om 35 min, det fick därför bli en styck 3:e klass biljett. Med visst vemod blickar hon ut över stationsplan från spår 1 och kanske ångrar hon sig lite trots allt. Men nej, det ölades för mycket i trakten och lata var de också så jag åker söderut så får vi ser vart det bär. Taxen Laban mår uselt då Fröken Modig trots allt försåg honom med ett och annat ätbart både i väntsalen och vid sommarcaféet på stationsplan.


Stackars Laban. Bort far Fröken Modig och här är jag kvar utan korvmacka eller ens en liten bit leverpastej.


Det börjar bli dags att kliva ombord efter byte här i Dalsrud. Farväl Dalsland, nu bär det av söderut…

[1956]

Verkligen läckra bilder Peter, särskilt den sista!

[P Falk]

Tack Rikard. På tal om läckra bilder, såg uppe till vänster i sidhuvudet bland "bilderna som skiftar" en läcker amerikanare. Tror filen heter "logga_193.jpg". Vet du vad det är för en läcker maskin, jag gissar att du administrerar bilderna där i systemet? (Är även liksom lite svag för amerikanskt... )

[1956]

Det är Mikas häftigt väderbitna westernlok.

[P Falk]

Ok, tackar för det!

[Sture Bylén]

Den här emigrationshistorien ser ut att kunna bli mycket intressant. Man undrar ju om hon kanske hamnar hos Hansen ,Erik eller Liabacken till slut. Så kallad anläggningsöverskridande verksamhet.

[P Falk]

Tja, det ligger ngt i vad du säger, Sture. Men känner jag Vera Modig rätt så är hon inte fullt så modig. Reser hon iväg, så blir det nog inte så långt bort, kanske dyker hon upp igen?

[P Falk]

Är Vera Modig månne tillbaka i Korted. Nej, ingalunda... Allt går sin gilla gång och inte mycket händer på bygden.
Den stora nyheten för dagen är att stationsinspektorn i Korted och trafikchefen för Kattnosa Gulmåla upptäckte helt sonika att någon städat i bildarkivet och det tog lite tid innan rätt rekvisition för att få tag i glasplåten infann sig, (läs: "ny layout i Flickr stoppade upp hanteringen av bilder ngt, men nu tror vi att vi hittat lösningen...)


Jodå, det verkar fungera. Nu kan vi sätta ny mask på kroken och vända på oss i hängmattan igen... I denna ljuva sommartid... Gäsp...

[jogra]

Nu kan vi sätta ny mask på kroken ...

Vad har man för fisk där, sådan som bara äter av krokarna? Nåt fiskämbar ser inte ut att behövas vad det verkar...

[P Falk]

Vad har man för fisk där, sådan som bara äter av krokarna? Nåt fiskämbar ser inte ut att behövas vad det verkar...

Ja, vissa dagar nappar det rejält i det strida vattnet kring slussen, då hugger både göl, snylta och näbbgädda.
Men ordförande i ledighetskommittéen är egentligen inte intresserad av att få upp de små rackarna utan efter noteringar i loggboken i innerfickan, så släpps de tillbaka i det svala vattnet igen...

[P Falk]

Utsikten från Korteds stationsområde är inte så illa och man förstår att det fanns intresse att bli kvar i det lilla samhället utefter DWJ.

[P Falk]

Avsnitt XIV
Företagsamhet i fält…
…eller tänt var det här

Utefter DWJ går livet sin gilla gång. Morgonen gryr vilket innebär nya göromål och även denna dag har nog med sina bekymmer. Ett av dessa går att härleda till kortet över nejden ovan. Slutet på en era och stopp för hemvärnets vidare framfart i Korted. Nu byggs andra hinder för lede fi norr om Korted under mottot: Försvar är bästa anfall…

Händelsen som definitivt satte stopp för vidare övningar för hemvärnskåren var den första inskjutningen söder om bangården vid Korted med en av hemvärnets helt nya artelleripjäser. En solig vårdag hade således Korteds hemvärnskår under ledning av Korpral Kruitlund ställt upp hela menageriet på slänten ner mot sjön Lilla Faxen. Tyvärr finns inga foton bevarade från denna övning, dock tyckte handlare Sjöqvist i Korted att det hela ändå borde bevaras för eftervärden. Ett av dessa vykort hittar vi hemma hos Slussvaktarn i Kortbron.


Slussvaktar’n berättar även historien om vad som egentligen hände.
Målet för dagens övningar var inskjutning med skarp ammunition. Korpralen hade valt en väl skyddad vik i sjön och allmänheten var väl förvarnad om annalkande oväsen och riskerna det medfor att vistas inom skotthåll. Siktet var inställt på vassruggen 3 fingrar vänster om bryggan, kallas holmen. Kulfånget var väl tilltaget så inget kunde gå fel.
Då pjäsen laddats och bakstycket var stängt och säkrat, gungar pjäsen till i det ojämna underlaget och pipan riktas nu 30 grader västerut åt helt fel håll. Salvan går iväg med ett dån och av rekylen knuffas två av hemvärnsmännen ner i sjön, kulan for iväg och briserar vattenytan endast ett stenkast från fören på ångaren Elsa på väg från Kortbron vidare mot Vänern.



Skepparen Pålsson får hjärtslag och slår full back i maskin och beordrar samtliga passagerare ut på däck med livbälten på. Elsa själv får en rejäl kyss av den våg som tornar upp sig och far med våldsam kraft tillbaka in i nedre slussbassängen.
Lyckligtvis blev ingen människa fysiskt skadad av händelsen, men efter detta blev Korpralen hemförlovad på obestämd framtid, men husarrest och skoputs stod på dagordningen under lång tid framöver.
Vad som hände med artilleripjäsen kan man läsa vidare om på sidorna kring MHJ http://www.motessparet.se/viewtopic.php?p=30866#p30866.
Till glädje för boende i och kring Hästholmen och men en förhoppning om att pjäsen gör ett bättre jobb på "öschöttaschlätta" än trakten kring Korted...

[Peking]

Vilken dramatik i en sådan stillsam och vacker miljö !
Men i de lugnaste vatten....

Imponerande och inspirerande bygge / Ola

[Sgt pepper]

Har varit och hämtat lite kraft och inspiration denna regniga dag genom att "luskolla" din tråd. Man får lyfta på hatten och tacka för denna tråd./Mvh Anders

[P Falk]

Man får lyfta på hatten och tacka för denna tråd./Mvh Anders

Tack Anders! Roligt att det uppskattas av andra, har själv väldigt roligt under tiden. Aktiviteten varierar upp och ner lite för mkt bara, men det är ju så livet är i mångt och mycket. Är själv väldigt förtjust i din hamnmiljö du visar upp i din tråd. Mysigt med alla fina hus och den läckra övergången mellan järnväg och båt

[P Falk]

Avsnitt XV
Företagsamheten växer…
…eller allting går att sälja med mördande reklam

I hela Europa råder en stor oro för krig och elände. Konungariket Sverige förbereder sig på hårda tider och oron finns även här. I hela Sverige…? Nej, inte i denna lilla ort i Nordvästra Dalsland där allt tycks gå sin gilla gång.


Det som oroar mest för stunden i Korted är om tåget skall gå eller om himlen skall falla ner över invånarnas huvuden. Oavsett vad som sker först verkar det gå lugnt och stilla tillväga. Som sig bör händer alltså inte mycket, dock verkar det vara något på gång bakom stationshuset uppe på åsen, till vänster i bild.



Nej, inte där… längre upp på åsen. Det här är ju bara innanlårsorkestern som har ringlekar bakom paviljongen vid stationsplan. Förmodligen ett kort kvarglömt sedan midsommar och det är säkert ”Hela Dalsland stormar…” som leks här. Det går till så att man har 11 stolar i en ring och så spelar man blåsinstrument tills någon lägger om en växel, så slutar musiken och den stol som då ingen sitter på, får inte vara med längre…
Nej, vi skall längre upp på åsen…


Där ja! Där har vi den samlade arbetsstyrkan för nästa stora projekt i Korted. För detta arbete krävs både firma Bröderna Hansson och firma Flink, Falk & Söner. Här syns i alla fall Erik Hansson, ständigt med händerna i byxfickorna, förmodligen väntande på sin bror, Bror, eftersom det liksom e han som har ”hann um et”. Av sönerna Falk syns enbart Johan sittande på företagets väl använda firmabil. Vad resten av styrkan är på denna bild återstår dock att se. En gissning torde vara att de befinner sig nere i schaktet som syns som ljust vita partier i bild. Det är en ovanligt svårforcerad bergart som inte lämpar sig för sprängning utan mer successiv utskärning, lite som frigolit faktiskt… Vad är på gång där, tro?


På annan hemlig ort byggs på uppdrag av byggherren själv, R H Sjökvist, ett nyckelfärdigt bygge som skall fylla denna hålighet bakom stationshuset. Hur de skall få till denna flytt, med pumpar, dieselfat, traktor och soptunna det står skrivet i stjärnorna, men det finns all anledning att återkomma i ärendet.

[1956]

Tycker mig känna igen Konsumaffären som visats från ett möte i helgen. Härligt bygge och skönt att få se som kontrast till alla ICA-affärer vi översvämmas av idag!

[P Falk]

Tycker mig känna igen Konsumaffären som visats från ett möte i helgen. Härligt bygge och skönt att få se som kontrast till alla ICA-affärer vi översvämmas av idag!

Tack! Kan nog vara så att det är samma affär. Men oss emellan, det är ett annorlunda och egendomligt bygge på många sätt...

Jag menar... Kåken är ännu inte på plats, trots detta verkar aktiviteten vara i full gång och damerna står redan på rad i butiken.
Obegripligt, ingen annonsering, affischering eller utdelning av flygblad har behövts. Kanske har det funnits ett uppdämt behov av en butik på orten. Expedit saknas fortfarande, föreståndaren står och diskuterar trälådor ute på lastbryggan... Frågetecknen hopar sig. Hur skall det bli när denna butik når slutdestinationen i Korted...

[Koster]

Spänningen är oliiidlig......... men på något konstigt sätt så ska du se att denna charmiga byggnad kommer på sin rätta plats till slut.

[P Falk]

Spänningen är oliiidlig......... men på något konstigt sätt så ska du se att denna charmiga byggnad kommer på sin rätta plats till slut.

Ja, men ännu återstår en del sprängningsarbeten i frigoliten upptäckte jag igår kväll nere på föreningen. Inte riktigt klart alltså, men snart så.
-
Annonsering har i alla fall kommit igång i den lokala pressen, vilket även sätter press på Bröderna Hansson samt Firma Flink, Falk & Söner.
Vi följer utvecklingen vidare...

[Sture Bylén]

Här händer det saker, minsann!
Handlaren Sjökvist har konverterat till Konsum??
Tur att man kan förtränga detta systemskifte genom att svänga sina lurviga till Molins trio i morgon.

[1956]

Den där Erik Pensel är minsann inte att leka med! Jag misstänker dessutom att han är ekonomiskt inblandad i Bio Centrum Dalsrud...eller var det kanske i biografen på Stortorget i Eslöv, förresten?

[P Falk]

Mellanspel i händelserna
Eller… vilken färg skall vi ha...?

I väntan på att sprängningsarbetet skall slutföras för butiken snubblades det över en liten obetydlig, men ändå viktig detalj.
Sitter man på perrongen i Korted och blickar ut över Kortbron och Lilla Faxen så tonar den nya semaforen ståtligt upp sig mot horisonten. Äntligen kommer tåg att komma och gå enligt den tidtabell som en gång togs i bruk.


Det här är ingalunda någon av de lokala förmågorna som fått detta uppdrag. Här är det fråga om äkta ingenjörskonst från Långedrag signerat Hr H Larsson.

Likafullt kvarstår det obetydliga problemet. Det vi sitter på är visserligen en skön parkbänk som monterats i all hast för att se hur den bäst skall placeras.
Bänkarna är en leverans från en grossist ända nere från Kalmar, men bänkarna behöver fixas till innan de ställs på plats på stationsplan.


Bänkarna är omålade och således är den stora frågan hur de skall målas. Här ses den samlade styrkan av byggnadstekniskt kunniga personer i Korted.
Någon tycker att de skall så klart vara vita...


...medan någon annan tycker de skall vara helt gröna. Vid en omröstning vid paviljongen innan fredags dansen börjar här i Korted är ställningen nu lika mellan vita och gröna soffor. Så hur skall vi ha det?

[Johan Molin]

Jag noterar att den musikaliska finessen börjar utveckla sig i bygden! Den i trakten vida berömda trion saknar dessutom såväl dr-gsp-l som saxofon (Storm P: Det enda instrument som låter likadant när man lär sig spela det som när man kan det) och alphorn!

Sammanslagningen av tidningsdrakarna låter dessutom lika publikvänlig som när Pia "nattväktarstaten" Kinhult berättar om hur bra sjukvården i Malmö och Lund blivit sedan man slagit ihop de båda universitetssjukhusen till ett och samtidigt ålagt dem ett sparbeting på 700 miljoner kronor. I konsekvensens namn blir det allra bäst när det inte kostar någonting alls.

[BAn]

[...] Vid en omröstning vid paviljongen innan fredags dansen börjar här i Korted är ställningen nu lika mellan vita och gröna soffor. Så hur skall vi ha det?

Från mitt liv i den där närliggande tiden minns jag bara gröna, rundade träsoffor (och möjligen bruna - eller var de fernissade?), medan trädgårdsmöbler var vita och jordgubbssaften rosa. Men det var ju länge sedan, när jag trodde det rådde ordning och reda. Sedan kom Amazonen - tvåfärgad...

Hur blev resultatet efter fredagsdansen?

/Bengt

[Johan Molin]

Det hävdades att sångaren sjöng falskt och att pianisten spelade i fel tonart ...

[tågtyckarn]

Gröna soffor, dock med svart gjutjärn. Soffan ska stå nära en station och vi vill ju inte vantyda kolsot på krinolinen.

[Johan Molin]

Nej, i synnerhet som krinolinen redan hade fallit ur modet när man nådde 1870-tal!


Kejsarinnan Sissi, som troligen inte hann besöka Korted innan hon blev mördad. Och definitivt inte bar krinolin längre, när hon inkognito bevistade FVÖJ:s invigning 1888:

[P Falk]

Från mitt liv i den där närliggande tiden minns jag bara gröna, rundade träsoffor (och möjligen bruna - eller var de fernissade?), medan trädgårdsmöbler var vita och jordgubbssaften rosa. Men det var ju länge sedan, när jag trodde det rådde ordning och reda. Sedan kom Amazonen - tvåfärgad...
Hur blev resultatet efter fredagsdansen?
/Bengt

Ja, det är fortfarande ovisst. Här räknar jag kallt med hjälp från expertisen, dvs er.
Jag kan tänka mig helvita, helgröna, svarta gavlar med vita bräder, svarta gavlar med gröna bräder, helbruna, mm. Men vad verkar mest rimligt. Alla foton jag hittar är ju som vanligt lite i gråskala, så färgen kan vara lite vansklig att finna ut. Vad tror ni?

[P Falk]

Nej, i synnerhet som krinolinen redan hade fallit ur modet när man nådde 1870-tal!

Närmare krinolin än så här kommer vi inte med dagens figuruppsättning, vilket inte är speciellt nära...
(Frigolit har i alla fall samma antal stavelser... )

[P Falk]

Firma Flink Falk och Söner har nu nästan slutfört måleriarbetet med att färdigställa de bänkar som skola pryda stationsplan i Korted. Resultatet blev inte så pjåkigt och vi får hoppas att även stationsinspektorn blir nöjd framöver. Någon tyckte en kort stund att det gick åt för mycket dricka och för lite färg, men det få andra bedömma.

Nu skall det bara göras en inseglingsfyr till Kortbron också, får nog bunkra lite mer vätskeersättning först innan vi kan gå vidare med det projektet...

[jogra]

Ser att Flika Falk fått en redig uppsättning verktyg, vad månntro skola nästa projekt vara...


Nåå, än ser ju bunkern inte vara helt förbrukad.

[P Falk]

Det börjar så sakteliga dra ihop sig för frakt ner mot Korted med denna pjäs. Lika bra att ta lite närgångna bilder redan nu, när den väl är på plats så kommer butiken att befinna sig en bit bakom sans och redlighet. Då blir det lite trixigt att komma nära, så man kan ju fråga sig varför man gjort inredning, ingen människa utan teleobjektiv kommer att se det ändå...


På lastbryggan pågår aktiviteter för fullt. Lagret skall fyllas upp innan portarna slås upp inom kort. Så ingen ro och ingen vila.


Samtliga pinaler är nu i stort sett på plats, återstår lite mer av familjen Preiser som skall befolka utsidan. Den olycklige gossen framför skyltfönstret önskar han hade en liten slant över, så är inte fallet.
Skall försöka matta ner disponentens bil nere från bruket, den är väl glansig för att rulla på mestadels grusvägar. Dieseltank, traktor, pump, oljeskåp och annan bråte har nu också kommit på plats.

[jogra]

man kan ju fråga sig varför man gjort inredning, ingen människa utan teleobjektiv kommer att se det ändå...

Nånå, inga såna Bylenska ordstäv nu inte! Klart allt skall göras ordentligt, låt dej inte influeras av vissa såndär genvägare som ibland florerar på dessa sidor...

Affären blir som ett riktigt smycke!

Vad är det för en Fordson som fört bonden på uppköp? Tekno-bygg? Kan man få be om en lite närmare studie, då ändå fotografen är i faggorna?

[P Falk]

Tack Jogra! Det var snällt sagt det där om smycket!
Affären har varit ett väldigt roligt och inspirerande bygge rakt igenom. Har dock lagt till lite eget val avseende taket bland annat, som är limavgjutning och färgat enligt Stures beskrivning i en av de senaste AoH. Ja, det är väl inget fordon som kan undgå dina skarp ögon...
Du har förstås alldeles rätt det är en lite arbetshäst från Teknobygg.


Och precis som du säger är det en Fordson N, närmare bestämt.


Har inte forskat vidare vad det här är för en maskin och hur vanlig den var och så vidare.
De äldsta maskinerna jag sett med egna ögon i drift var ju de grå Ferguson, som fanns mer eller mindre på var o varannan gård i grannskapet där jag är uppväxt.


Tyvärr har jag nog inte riktigt gjort modellen rättvisa. Jag hade stora problem med monteringen, då det mesta var väldigt pilligt och delarna ville inte fastna. Man borde nog monterat med epoxy eller liknande, inte med cyano som jag gjort. Den röda färgen var tydligen inte så vanlig eftersom den inte föreslås i första hand via byggbeskrivningen. Jag tyckte dock att den röda modellen på bilden var fin, så det fick bli en rödaktig, väl använd, nyans.


Flera delar fick jag montera flera ggr då de envisades med att ramla av. Speciellt när man var där för sista gången med penseln och "plopp" så lossar röret eller sadeln eller vad det nu är för ngt...


...nej, det här var inget skolexempel på hur en vitmetallbyggsats skall sättas ihop från a till ö. Men oavsett detta så är jag relativt nöjd med helhetsintrycket.. om jag låter den stå lite vid sidan om och lite sliten och väl använd, då var ju både avgasrör, stag, fotplåtar och annat lite skeva och skadade av tidens tand.

[jogra]

Tack för titten på Fordsonen! Kan bara säga att den blev riktigt hyyvens!
Å låt du den nu vara som den är, behövs varken mer eller mindre.

[PeO]

Flera delar fick jag montera flera ggr då de envisades med att ramla av.

Låter som om du limmat. Kanske ska vi ha lödning som gruppsamtalsämne i Gräfsnäs ett kommande år. Vitmetallslödning kräver lågtemeraturtenn, runt 85 grader, halva styrkan på lödvattnet och låg temperatur på kolven, men är inte svårare än mässinglödning. Går det galet kan man gå tillbaka till byggsatsstadiet igen genom bad i kokande vatten. (koka inte kaffe på det vattnet sedan bara, woods metall innehåller både bly, antimon och vismut, men vi jobbar med mycket små mängder)

[P Falk]

Flera delar fick jag montera flera ggr då de envisades med att ramla av.

Låter som om du limmat. Kanske ska vi ha lödning som gruppsamtalsämne i Gräfsnäs ett kommande år. Vitmetallslödning kräver lågtemeraturtenn, runt 85 grader, halva styrkan på lödvattnet och låg temperatur på kolven, men är inte svårare än mässinglödning. Går det galet kan man gå tillbaka till byggsatsstadiet igen genom bad i kokande vatten. (koka inte kaffe på det vattnet sedan bara, woods metall innehåller både bly, antimon och vismut, men vi jobbar med mycket små mängder)

Absolut PeO!
Du har förstås helt rätt. Jag limmade för att jag helt enkelt inte kan hantera lödkolven på rätt sätt...
Har påbörjat mässingsjuntor med duktiga lärare runt omkring mig (HLS här på forumet är riktigt vass i ämnet, för övrigt) nere på föreningen men jag behöver träna mera. Har en hel del av PerL's alster i lådorna, så det är ju bara att lära sig. Men jag är inte där ännu, som sagt. Det fick därför bli det minst lämpade vid monteringen av traktorn, limning.
Men det du säger PeO är en riktigt bra idé. Det finns mycket att lära i ämnet och kunskapen i stugorna finns där helt säkert också. Förhoppningsvis kanske någon mer än jag har ngt nytt att lära...

[P Falk]

Tack för titten på Fordsonen! Kan bara säga att den blev riktigt hyyvens!
Å låt du den nu vara som den är, behövs varken mer eller mindre.

Tack för omdömet av en riktig expert! Jag lovar, den förblir så framöver. Föraren är fastlimmad vid dieseltanken, så traktorn kommer ingenstans utan sin förare...

[Arne Lindgren]

... halva styrkan på lödvattnet...

Hmm, jag lyckade löda ihop två vitmetall-tippvagnar i veckan.
Borde jag kolla att dom finns kvar i asken?
Vad späder man med, sprit eller vatten?

[Sture Bylén]

Kanonsnyggt, Peter. Jag tycker det vilar en riktig Rossbergastämning över bygget och då förstår du att jag är imponerad!!

[PeO]

Hmm, jag lyckade löda ihop två vitmetall-tippvagnar i veckan.
Borde jag kolla att dom finns kvar i asken?
Vad späder man med, sprit eller vatten?

Jag har också lött med "full styrka " ibland, det har gått bra. Största skillnaden är nog att mässing kräver mer procent.
Jag tänkte en gåg att om 1/8 är bra måste väl 1/4 vara ännu säkrare. Jodå det gick bra att löda mässingen, men dom rostfria stiften i lödplattan, som inte ska gå att löda, fastnade rejält i modellen, några andra stift började rosta.
Späd med vatten om du ska löda mycket.
Ett tips från en engelsman: grunda vitmetalldelar med fosfatering, bada dom i lödvatten före målning. ger en yta som färgen biter utomförträffligt på. Jo, jag har provat, det verkar fungera bra.

[P Falk]

Kanonsnyggt, Peter. Jag tycker det vilar en riktig Rossbergastämning över bygget och då förstår du att jag är imponerad!!

Tack Sture! Det var roligt att höra, trots att det har lite skavanker.
Men allvarligt talat så är det roligt att prova nya saker. Jag har ju ersatt papperstaket med vitlimsavgjutningar av Vollmers tak och sedan målat på ditt sätt. Inte exakt med de färger du använt på tegel, men liknande teknik. Alltså borsta fram med ljusare tegelfärger mot slutet. har alltid tidigare gjort det omvända och målat tegelfärg som jag sedan smutsat ner, mer o mer. Men jag gillar detta sätt bättre och då jag håller mig till akrylfärgen så är det lätt att börja om igen om något måleristeg skulle gå fel.
Ock så var det det där med att limma traktorn, jag får lära mig att löda istället (Hörde jag någon säga: Gör om, gör rätt??). För jag har nämligen en traktorbyggsats till i lådan...

[Arne Lindgren]

Hmm, jag lyckade löda ihop två vitmetall-tippvagnar i veckan.
Borde jag kolla att dom finns kvar i asken?
Vad späder man med, sprit eller vatten?

Jag har också lött med "full styrka " ibland, det har gått bra. Största skillnaden är nog att mässing kräver mer procent.
Jag tänkte en gåg att om 1/8 är bra måste väl 1/4 vara ännu säkrare. Jodå det gick bra att löda mässingen, men dom rostfria stiften i lödplattan, som inte ska gå att löda, fastnade rejält i modellen, några andra stift började rosta.
Späd med vatten om du ska löda mycket.
Ett tips från en engelsman: grunda vitmetalldelar med fosfatering, bada dom i lödvatten före målning. ger en yta som färgen biter utomförträffligt på. Jo, jag har provat, det verkar fungera bra.

Tack, då fixar jag en glasburk med utspädd forsforsyra för vitmetall..

Lödvattenprimer.. får mig att tänka på den där etsande primern som jag tänkt använda på den plåtrena hobbybilskarrossen.

Får väl dela med mig av min nyanskaffade löderfarenhet av vitmetall då.

Jag köpte två satser av Nigel Lawtons små tippvagnar, 6 st.. Pyttesmå, inte en chans att dom kommer att funka i gruvan, framförallt inte tippbara. Där blir det en annan lösning.
Men jag provade att löda en med kjelles analoga lödstation, på lägsta, och med 75graders tenn från...rimbo? tror jag. Den vagnen ska definitivt bli skrotstatist. Den blev rejält nersmält.
Sen började jag fundera.. och köpte en 220volt-till-110volt-omvandlare och en ny analog station hos kjelle, den gamla dog för ett år sen. I veckan gav jag mig på dom små tippvagnarna igen.
Och jag tror inte min digitala station funkar på 110.
Om jag drar igång lödkolven på max med 220 volt och kollar att den kan smälta vitmetall och sen kopplar över till 110 volt så funkar det att löda. Man får dra ner effekten på den tills den klarar att bara smälta lodet.
Derar man ner för mycket får man hetta upp den igen med 220 v.
Men att starta den på 110 funkar inte, den blir aldrig varm.
Jag lödde bara 2 st däruppe i norr för jag insåg att jag skulle ha borrat hål för koppelbyglar först, men nu vet jag att det funkar, och törs fortsätta med egna projekt och med den där schaktmaskinen från Woodland som jag så gärna ville ha.
Hmm, det här inlägget kanske jag ska kopiera över till nån DIY-tråd. Men det får stå här..