Mitt sätt att bygga en modelljärnväg...retrospektivt.

[1956]

I boken om Mälarviken-Mollsjö Järnvägar finns ett kapitel som visar några få bilder om bygget av MMJ. Möjligen kan det finnas någon eller några som är intresserade av att se flera. För de av er följer här några bilder från den där tiden för ca 10 år sedan när rummet med delen Mollsjö-Sjövik blev till. Tyvärr är många delar av byggandet från särskilt Mälarviken-delen inte fotograferat.

För er som inte har boken om MMJ finns den att köpa här:

https://www.hobbypress.se/shop/product/ ... s-forlag-1

Gynna gärna Jocke Sannagård, som gör väldigt mycket för vår hobby, genom att köpa den om du inte redan har den.

[1956]

Bilderna kommer inte att visas i kronologisk ordning.

[1956]

Hela anläggningen vilar på konsoler och ett antal stödben i ytterkanterna. Sjöarna är utsågade och vilar också på konsoler men på en lägre nivå. Idén är alltså att på så sätt kunna skapa nivåskillnader både uppåt och nedåt på anläggningen. Bilden ovan visar där sjön Boven kommer att anläggas och nedan med "sjön" på plats.

[1956]

För att hålla inspirationen vid liv byggde jag ofta färdigt efter hand. Tunnelmynningen var menad att visa vägen vidare.

[1956]

Någon gång i början 2009 fick jag ett mejl från Stefan Jönsson, senare alias Jönshagen. Han frågade om han fick komma på besök efter att ha följt tråden om det jag kallade Mälarviksbanan på dåvarande forumet Stinsen. Stefan, som är en rejäl skåning bosatt i förskingringen, var naturligtvis mycket välkommen. Jag hade just då fortsatt bygga anläggningen vidare in i rummet intill i källaren.

SJ visade sig för en gång skull vara punktlig när jag hämtade honom på Malmö C.

Väl på plats i källaren i Malmö fann vi att vi delade samma intresse för att försöka skapa en fiktion av 1950-talet i Sverige i modell. Den lilla backstugan ovan som Stefan hade med sig som gåva faller kanske inte helt in på att återge det decenniet, men jag såg omedelbart vilken fenomenal modellbyggare jag hade hos mig.

[Johan Molin]

Tack för dessa fina återblickar! Torpet med ”jeppe på berget” minns jag mycket väl!

[MatsN]

Mycket trevlig tråd, Rikard!
Roligt att se hur ditt väldigt fina landskap växte fram.
Det är en fantastiskt fin modell med många trevliga miljöer och detaljer du åstadkommit.
Du kan verkligen vara stolt över det du skapat!

/Mats

[1956]

Tack Johan och Mats!

Javisst är det Jeppes lilla torp som ses på bilden.

[NisseH0]

Roligt att se dessa bilder som inspiration, för oss som är i uppbyggnadsstadiet idag

[ollef]

Trevlig tillbakablick till en inspirerande period med skapande.
Själv är jag ju nu tillbaka i en sån period där jag fått upp flytet.

[FredrikÅ]

Hej,
Ser underbart ut. För mig är det nog den absolut bästa känslan när man är i spårläggningsfasen och börja se landskapet växa fram.
Väldigt trevliga bilder
/Fredrik

[1956]

Tack Nisse, Olle och Fredrik för påhejandet!

Efter Stefans besök förändrades min målbild av hur utbyggnaden av anläggningen i rum 2 skulle se ut. Min tanke var innan dess att allt i stort bara skulle vara landskap och sjöar i stil med bilden ovan. Det var ju också så långt jag hade kommit när Jönshagen kom in i bilden och förändrade planerna helt. Jag hade ju då bara kommit en bit förbi tunnelmynningen

Skälet till att jag från början planerade att hålla mig till ren ”natur” var att jag såg det som orealistiskt tidsmässigt att både bygga själva anläggningen med bangård ,tillhörande el-dragning, lokstallar, stationshus, magasinsbyggnader och övriga hus som krävs för att det ska kunna liknas vid ett samhälle. Möjligen var det inplanerat en hållplats och någon enstaka byggnad.

[1956]

Efter ett par timmars samtal när vi träffades och sedan ytterligare några timmar i telefon så kände vi båda stor entusiasm för att gemensamt bygga vidare med en förändrad idé. Nu skulle Stefan bygga hus på distans och jag bygga resten av anläggningen på plats. Istället för bara "natur" så skulle ett ytterligare samhälle förutom Mälarviken anläggas.

Vi samtalade om vad som skulle passa in i samhället Mollsjö som vid den tidpunkten inte var namngiven. Först ut var Café Mekka, ett mycket ambitiöst modellbygge som verkligen visade vilken hög klass Stefan höll på modellbyggandet. Interiören blev en engångsföreteelse.

Det gula huset som skymtas i bakgrunden har jag själv byggt. Det är något så ovanligt som ett hus i mässing, Rimbo Grandes Frescati.

[1956]

Bygget fortsatte med högt tempo. För att hålla inspirationen vid liv var det viktigt för mig och Stefan) att försöka ge liv åt utbyggnaden genom att placera ut rullande materiel och byggnader tillfälligt. Så här i efterhand ångrar jag att fotodokumentationen inte är mer omfattande.

Fördelen med att bygga på plywoodskivor är att det ger full frihet att testa sig fram med spårläggningen. Bygger man med fackverk så gäller ju att ”lagt kort ligger”.

[larsess]

Hej 1956!
Jag vill bara stämma in i hyllningskören! Mycket trevligt och lärorikt att se hur andra bygger sina anläggningar, och särskilt sådana mästerverk som "Mälarviken-Mollsjö"! Om vi lyckas blåsa liv i klubbanan hos MMjS igen (kan ibland ses i en del fina "Toppbilder" tagna av bortgångne vännen Svenne) så kommer denna inspiration att komma väl till pass. Hoppas du har fler bilder att visa oss. Boken står sedan länge i hyllan och är ganska tummad vid det här laget.
/Larsess

[1956]

Tack Lars, men det där med mästerverk är verkligen att ta i.

Mollsjö stationshus är en modell av Hennan köpt från TMJ-Konsult, här först omålad så när som taket och sen med den slutgiltiga färgen. När jag ser den här bilden så minns jag att det uppstod diskussion om höjden på perrongen. Den blev utbytt mot en som är betydligt lägre. Rälsen sprutmålade jag med Humbrol och slipade sen rälerna fria från färg med ett fint sandpapper.

Nedre bilden visar stationen utan sockel och trappor samt den lägre perrongen.

[1956]

Privat bankalas, spåren är på plats, nu gäller det att testa. Jag minns inte om Tortoise-motorerna var på plats då. För er som är på väg att bygga kan den typen av växelmotorer verkligen rekommenderas.

Godsmagasinet på bilden har jag byggt från två en Euromod-byggsatser, lånat från Mälarviken i väntan på Jönshagen. Just i nederkant skymtar ännu ett magasin från TMJ-Konsult.

En bild här också på när jag experimenterade med färgsättning av stationshuset. Det blev möjligen lite för mycket Dalarna över det. Med det sagt ska det inte uppfattas som kritik mot det fina landskapet.

Det blir lite rörigt det här, det beror på att jag upptäcker bilder lite eftersom jag letar i ”arkivet”.

[1956]

Jönshagens tredje bidrag, en liten urmakeriverkstad sammanbyggd med förråd. Ett udda hus med gamla anor.

[1956]

Landskapet närmar sig Mollsjö och bakgrunden är målad. Ballastering pågår och ett par av Entecs specialbeställda luftledningsstolpar med bryggor framme och en på plats provisoriskt. Om någon har uppfattningen att Entecs luftledningsmateriel är dyr så jämför gärna med vad ett kinaproducerat plastlok kostar. Resultatet av att välja Entec gör verkligen skillnad.

TMJ:s godsmagasin ses här bättre. Övre ljusavskärmningen är också på plats och panelen för Lenz digitalstyrning likaså. I högerkanten ses två dioder lysa, det är för att visa växellägena. Jag har ju inget ställverk utan har dragit ut kablarna vinkelrät till omkopplarna med tillhörande lysdioder.

[1956]

Kibris svenskliknande lokstall byggde jag i väntan på Jönshagens nästa alster. Nedan med portar och invidliggande verkstadsbyggnad på plats. Vändskivan är från Heljan och drivs elektriskt.

[1956]

Det ser inte särskilt vackert ut. Nu när jag ser röran så här i efterhand förstår jag knappt att jag stod ut med att det såg ut sådär, men i höger kant ses Mollsjö Lokstall och Lådfabriken, bygget har alltså kommit en bra bit på väg. På gång alltså.

[1956]

Några månader tidigare hade Jönshagen och jag besökt Vollsjö och där tagit flera foton av brandstationen. Det var då fel på min kompaktkamera, vilket ses på den udda färgen på himmeln, men det hindrade inte honom från att bygga den fina modellen på bild ovan.

[BEF]

Trevlig tråd detta.
Ja brandstationen har jag passerat många gånger. Och varje gång kommer tankarna att den måste jag bygga. Jag frågar därför om Du har någon dokumentation (bilder och ritningar) som jag kan få ta del av?
Bygger just nu disponentvillan i Tomelilla som förstördes i en brand 2019. Här hittade jag ritningar på kommunen.
Med vänlig hälsning/BEF

[1956]

Här är ännu en bild där man ser hela tornet. Stefan är med på bild och ger en fingervisning om höjden. Han är mellan 185-190 cm lång.

[1956]

Sjön Boven är på gång. Metoden att göra "vatten" var något udda, jag minns faktiskt inte varför jag valde att göra det så.

Bakgrunden ändrades vilket ses på den nedre bilden, den konstnärliga förmågan räckte inte till något annat.

[NisseH0]

Verkligen roligt att följa tråden! Jag måste säga att den ytterst marginella röra du visar på bilden, är inget mot den röra jag fajtas med i mitt pannrum varje kväll!
Så du målade bakgrunderna själv? Superfina! Ojle- eller acrylfärg?

[1956]

Trevligt att du gillar tråden som väl kanske liknas lite med en scrapbook.

Jodå, jag har målat bakgrunderna själv med vattenfärg, alltså varken med olje- eller acrylfärg.

[Johan Molin]

Den här bilden är väl den som bäst avslöjar att takhöjden är förvånansvärt låg i det här rummet!
Jag håller med övriga; det är verkligen roligt att se dessa tillbakablickar!

[1956]

Tillbaka till Mollsjö.

Översta bilden visar flera av Stefans byggnader. Från vänster vattentornet, den höga magasinsbyggnaden, Café Mekka, Mollsjö Brandstation, Järnvägshotellet, Urkunds Urmakeriverkstad och magasinet från karolinertiden. Husen är provisoriskt utplacerade.

Nedre bilden med byggnaderna slutligt utplacerade.

Takhöjden är 190 cm. Vid några tillfällen har besökare som är över 1,90 haft det besvärligt. Själv är jag turligt nog 1,86 om jag hade varit något längre hade det inte blivit någon anläggning.

[Mölle-Mats]

Takhöjden är 190 cm. Vid några tillfällen har besökare som är över 1,90 haft det besvärligt. Själv är jag turligt nog 1,86 om jag hade varit något längre hade det inte blivit någon anläggning.

Det vållade inga större problem att mäta 197 cm i strumplästen vid mitt besök, huvudet var ju djupt böjt i vördnad inför åsynen av denna fantastiska anläggning i allmänhet - och förstås lokstationen i synnerhet!

[Johan Molin]

Det är väl du och Ola som haft störst problem!

[1956]

Det är väl du och Ola som haft störst problem!

Nja, det är faktiskt många fler prominenta mj-profiler som har haft problem med takhöjden. Inga namn nämnda, inga heller glömda.

[1956]

Svartsjön är på gång. Först målad med svart och mörkgröna nyanser. Därefter helblank båtlack. Ön i vänsterkanten är gjord helt i gips

[1956]

När jag byggde vidare in i andra rummet hade jag bestämt mig för att hålla fast vid rundbana-konceptet, jag ville helt enkelt även i fortsättningen kunna låta tågen rulla.

Övre bilden visar spårplanen på det som skulle bli. Det gällde alltså att göra ett genombrott i den bastanta 30-40 cm tjocka hjärtväggen mellan rummen. Jag fick då låna en Hilti borrmaskin av Bengt Nylén som gjorde det möjligt.

Andra bilden visar hur det såg ut innan och de följande är från ombyggnadsskedet.

[1956]

"Genombrottet" är det ställe på anläggningen som har minst kurvradie. Jag testade med de mest krävande loken för att få det att fungera.

[1956]

Mälarvikens industriområde byggdes som en ersättning av "naturen" vid det andra "brofästet".

Stefan var verkligen i byggtagen vilket kan ses på bilderna ovan. Till att börja med gällde att försöka dölja genomgången i väggen, den gula byggnaden, Mälarviksverken maskerar den på ett ganska trovärdigt sätt.

Övriga byggnader talar för sig själv om Stefans handlag som modellbyggare.

[NisseH0]

Det ser ut som en gammal bruksmiljö som har överlevt in i efterkrigstidens Sverige,
än så länge har lokomotorn vagnar att hämta.
Fina byggnader, tegelhuset så slitet och gammalt...

[PeO]

Det ser ut som en gammal bruksmiljö som har överlevt in i efterkrigstidens Sverige,
än så länge har lokomotorn vagnar att hämta.
Fina byggnader, tegelhuset så slitet och gammalt...

Bysmeder fanns kvar på 50-talet. runt -60 var jag ofta med min far hos två av dem . En hade en "vanlig" smedja med ässja, städ och slägga som huvudsakliga instrument, den andre mer maskiner, t.ex. svarv (som min far inte skaffade förrän andra halvan av 60-talet) med motor i ett annat rum och axlar med remskivor i taket. Emil och Far var födda 1905, Mellbysmeden något äldre, så alla är borta sedan länge, men jag har ofta undrat om svarven finns kvar, när jag åker förbi. Emils smedja finns kvar, tal om att hembygdsföreningen skulle överta, när enda dottern flyttade till Norrland.

[1956]

Jönshagen har varit i högform.

[NisseH0]

Ja tänk vad den värld man föddes i känns gammalmodig idag! Jag har också rötter på min fars sida i en liknande miljö, Skyllbergs bruk i Närke.
Fantastiskt fin tegelbyggnad!

[1956]

Sjövik, länken mellan Moll..SJÖ och Mälar..VIKen.

Övre bilden visar järnvägslinjen utlagd med korkvall och något papper lagd som bankning. Sjön Kröken är utsågad, vattenlodet är ett viktigt sätt att få plattan i våg inför kommande anläggande av "sjön".

Nästföljande två bilder visar ett par av Stefans byggnader och två av Lihkströmsverkens scratchbyggda båtar som jag fortfarande har till låns.

[1956]

Fiskaren Rapp i Sjövik med både bostad och fiskaffär är på plats, med brygga.

Sjön Kröken är bottenmålad och två till av Olas proffsiga båtar med verkliga förebilder inspirerar till fortsatt byggande.

[St. Mikael]

Det är bara sååå vackert, och inspirerande för mig, även om jag jobbar i en helt annan skala och tankevärld! Jag har verkligen lust att bygga en eller flera skutor til min bana (då måste jag också anlägga en damm)

[1956]

Bilagan IMG_0701 2.JPG finns inte längre

Än en gång Sjövik. Mycket kvar att göra.

[1956]

Arbetet i Sjövik fortskrider.

[Johan Molin]

Av kanske inte helt oförståeliga skäl är Sjövik min favoritplats i Rikards värld!

[ford1929]

Av kanske inte helt oförståeliga skäl är Sjövik min favoritplats i Rikards värld!

Kan bara hålla med...hamn med båtar...
Kan inte bli bättre

[1956]

Tack Roger och Johan!

Kajstenen är tillklippt papp, mycket bekvämt att kunna forma så som man vill ha den.

Den bortre kajen är av trä med tillhörande brygga. Både den och den närmsta bryggan är liksom byggnaderna snickrade av Stefan. Förankringspollarna (förmodligen fel ord) är av plast och färdigköpta. "Vattnet" är återigen klar båtlack.

[Johan Molin]

... allt enligt receptet i Krister Brandts kapitel "Stilla flyter Ån" — som alltid i hans fall en litterär ordlek, i det här fallet på Sholokovs roman "Stilla flyter Don" ...

Inte alltid rent litterärt för övrigt. I boken om WNJ finns ett kapitel som heter "En vinterresa", vilket han helt säkert har tagit från Schuberts sångcykel "Eine Winterreise".

Men ett välfungerande recept är det, särskilt om man har tålamod att vänta med strykning av nästa lager tills föregående har torkat. Annars reser sig lacken upp från underlaget. Vilket jag av någon outgrundlig anledning vet ...

[d680ae]

... Förankringspollarna (förmodligen fel ord) ...

Det finns helt klart alternativ benämning.