Gummitagel används fortfarande vid möbelrenovering. Det är krullat tagel som doppats i naturlatex och fått stelna till en jämntjock porös skiva. Det är så att säga ett äldre fusk; steget mellan att använda tagel på traditionellt vis, och skumgummi/skumplast. Finns i olika tjocklekar, jag har en bit hemma men den sitter inuti en pall jag klädde om så den tänker jag inte använda.
Men det finns att köpa nytt på ett par ställen här i samhället. Om nån vill få tag på det, sök på möbelrenovering (t.ex. studieförbundskurser, som brukar ha ett lager av material för kursdeltagare att köpa av). Där kan man nog få eller köpa smala spillbitar som ska slängas. Jag såg att det användes för att göra naturtrogna buskar i
Creating the rural scene, så jag har tänkt skaffa en bit vid tillfälle. Men eftersom böckerna ska bli julklapp/födelsedagspresent (jag slog till på alla fyra, även barrträd) så är det ingen brådska.
Lint låter värre. Förmodligen var det gjort av lin. Linfibrer är längre, starkare och glattare än bomullsfibrer så lin luddar mindre (=mindre benäget att fastna i sår). Den brittiska inställningen har väl varit att "dög lint åt farfars farfar när han blev skadad i Boerkriget, så duger det åt mig"; raka motsatsen till det land av "early adopters" vi lever i. Men det finns tydligen inte där heller numera, jag hittade ett
brittiskt forum där någon säger att "The Barry Norman method is dyed surgical lint which is extremely effective. Basically you glue it furry side down, wait for it to dry then rip the backing off and titivate it a bit with airbrush, suede brush and scatter etc. The trouble is finding surgical lint these days as it's out of favour as a wound dressing." Jag skulle tro att
den här metoden från YouTube ger liknande resultat - ta en näve fibrer i blandade längder, rulla till en korv, dela på mitten och badda med den i lim.