Vidare har synaren missuppfattat längduppgiften för den synade varianten. Vagnen var inte kortare än SJ standard G, men den hade 1,1 m kortare axelavstånd, vilket väldigt tydligt inverkar på proportioner. Men Märklin har inte missat något i detta avseende.
Påpekandet om spännstag är riktigt, men om man skall vara noga så har Märklin avbildat ett spännstag sammansatt genom nitning. På de bilder jag har av vagntypen är spännstagen svetsade och saknar alltså de på modellen rätt tydliga knutplåtarna vid stöttorna. Synarens kommentar om växlarfotsteg verkar bli helt relevant bara om det avser en specifik vagnindivid. På mina bilder förekommer varianter både med två resp fyra hörnfotsteg. Däremot är det helt riktigt att förebildens bestyckning av fotsteg under dörrarna ser helt annorlunda ut. Där sitter ett normalt hängande bygelfotsteg under halva dörrens bredd. Slutsignalhållare skall vagnen naturigtvis ha, men det bör snarare vara av UIC-typen, plåtbygeln placerad på gavlarnas hörnprofiler. På annat håll har tidigare påpekats att de svenska vagnarna fick andra och kortare bärfjädrar än den tyska vagntyp som de härstammade från, och som Märklin använt som utgångspunkt för sin modell. Ombyggnaden tycks också innebära att fjädernävarna bytts ut till en något mer otysk sluten typ vilket Märklinmodellen då naturligtvis inte heller beaktat. Modellen rullar dessutom ännu på 1960-talet (ref. UIC-märkning) på glidlagrade hjulpar. Det gjorde naturligtvis inte förebilden hos SJ.
Synarens slutomdöme om vagnen som tämligen trogen förebilden och prisvärd är rimligt väl motiverat. Visst finns det avvikelser, men inte värre än att man kan leva med dem. Däremot kunde syningen ha gjorts med större noggrannhet.
