Ännu en pensionärsrapport

[ollef]

Sedan jag i april växlat över till pensionärsspåret har det också tillfälligt blivit en paus med modellbyggandet och det har inte blivit mycket skrivet på forumen.

Men nu när första pensionärssommaren går mot sitt slut kan jag väl summera det hela med att vi har haft det oförskämt bra här hemma under detta långa sommarlov. Vi är alltså hemma båda två, Eva och jag, och det har nog gjort omställningen lite lättare för mig.

Lite deppigt väder den första månaden, men det passade mina aktiviteter rätt bra ändå och sedan fick vi ju semesterväder resten av sommaren. (Joo, visserligen lite varmt och allt för torrt, men för mig helt OK när man "äger" sin egen tid. Lite fixa och dona på förmiddagar, sen siesta efter lunchen )

Som nybliven pensionär fick jag för mig att det kanske kan vara bra att ha några mer eller mindre allvarliga mål och ambitioner för att inte helt stanna av. (Själv kan jag visserligen inte vara sysslolös i mer än 30 minuter, och så länge man får vara frisk och hel och fyller på med nya uppslag är det nog ingen risk, men i alla fall.......)

Några av de mål jag funderat på för den första sommaren har också fullföljts (dom andra berättar jag inte om )

1) För att få lite struktur på dagarna skulle Eva och jag börja vardagarna med en någorlunda rask morgonpromenad på c:a 45 minuter
Check - denna sommar har det inte varit svårt att börja dagen med en promenad, inte en regnig morgon sedan maj månad

2) Ett lite mindre allvarligt mål: Att få talgoxarna hemma på tomten att äta ur handen.
Tyckte det var "häftigt" när man för länge sedan var hemma hos salig svärfar och talgoxarna kom och satte sig och åt ur handen på honom.
Här på hemmaplan har man inte gett sig tid för småfåglarna, men nu kanske man kan stanna upp lite då och då.

Check - Det tog ett par månader av matande med ostbitar på backen innan vi nådde ända fram:
Och det är bara talgoxen på filmsnutten nedan som tar ur handen.
Mamman till den fågeln kommer också och ber om mat, men tittar bara frågande på oss när vi har ostbiten i handen.
Sedan tittar hon uppmanande ner på backen för att förtydliga att det är där hon vill se ostbiten.




Fortsättning följer

[Gissberg]

Låter underbart! För många är det annars en svår omställning att plötsligt ha all tid till förfogande och vet inte vad man ska göra av den. En stor betydelse är ju att även den man delar sitt liv med är i samma fas i livet så man kan uppleva det tillsammans. Är själv pensionär sen fem år och som egen trappade jag långsamt ner på arbetet sen tio år och håller fortfarande på, men bara någon timme eller två om dagen numera. Det är ju så roligt med kontrasten jobba lite och syssla med hobbys lite. Brukar ta ett joggingpass varannan dag, stöka i trädgården, jag såg du har det också, ta en siesta mitt på dagen. Har även matat fåglar ur hand, men det var flera år sen. Brukade slänga ut bröd från altandörren och det dröjde inte länge förrän dom kom och tog ur hand. I en annan del av huset har jag mitt arbetsrum och det visste sparvarna så det hände ofta att dom kom utanför rutan och flaxade uppmanande till mig. Jag gick och hämtade bröd och hela flocken förflyttade sig till altandörren. Livet som pensionär är fantastiskt, så länge man är frisk, gäller att njuta på!

[perjan]

Härligt Olle!---- Välkommen i ”klubben”
Själv gick jag i pension för 13 år sedan vid 63 års ålder och har haft en fantastisk tid som jag hoppas kan fortsätta ett tag till. Förutsättningen är ju att få vara frisk och ha hälsan.
Viktigt är att sysselsätta sig och ha en strukturerad tillvaro med uppsättning av olika mål.

Som Olle skriver har även jag svårt att vara sysslolös i mer än 30 minuter (i vaket tillstånd).
Omedvetet händer säkert en hel del i skallen även under sömnen.

Året är för oss indelat i 3 faser…. MJ-aktiviteter, resor, hus och trädgård.
Gunilla och jag gör två långresor med husbilen vår och höst där ”inventering” av Europas MJ-museer får bli en del. I övrigt en hel del resande i Sverige.
MJ-säsongen är höst och vinter med bygge och underhåll på den stationära hemmaanläggningen i N-skalan varvat med modulaktiviteterna i Värmlandståg. Flera modulträffar under säsongen och klubbmöten varannan vecka med mycket aktiviteter.

Jag är ingen älskare att ligga och rensa ogräs i trädgården men det blir ändå gjort tillsammans med Gunilla. Däremot ser jag varje år fram emot ”årets byggprojekt” på huset och tomten. Renovering och tillbyggnad.

Så att ha något nytt efter ”en vila i 30 minuter” är inget problem. Planering!

[1956]

För min del så har jag, efter att jag slutat jobba för lite mer än ett år sen, haft svårt att "hitta rätt" i min nya tillvaro. Paradoxalt nog har mina mångåriga intressen golf, bilar och modelljärnväg näst intill helt falnat. Jag jobbar för fullt på att komma tillbaka men det är inte lätt, kan jag tyvärr konstatera.

[perjan]

För min del så har jag, efter att jag slutat jobba för lite mer än ett år sen, haft svårt att "hitta rätt" i min nya tillvaro. Paradoxalt nog har mina mångåriga intressen golf, bilar och modelljärnväg näst intill helt falnat. Jag jobbar för fullt på att komma tillbaka men det är inte lätt, kan jag tyvärr konstatera.

Jag hoppas verkligen att du hittar tillbaka. Dina fantastiskt fina MJ-byggen får absolut inte ”falna”.
Bestäm dig för något eller några av dina intressen och sätt upp mål….. Ett nytt MJ-projekt, besök MJ-anläggningar… nära till norra Tyskland och även en hel del i Sverige.
Jag utökade min egen MJ-verksamhet som pensionär med att bli medlem i en MJ-förening.

Ett annat mål kan vara att göra högst ett politiskt inlägg i månaden.
Som pensionär är det lätt att åka i fällan att hänga upp sig på allt galet som sker i samhälle och politik när man släppt yrkesverksamheten och fått ”för mycket” tid över. Kan ta musten ur en ….. egen erfarenhet.
Bättre att avreagera sig på vår fina breda hobby. Är man redan där kan man kanske utvidga åt något håll med nya vinklar.
Hoppas verkligen att du hittar rätt.
Per-Åke

[1956]

Tack för dina medmänskliga och kloka ord!

Det där med politik är svårt att hoppa över just nu men förhoppningsvis blir det lättare om ett tag.

[ollef]

För min del så har jag, efter att jag slutat jobba för lite mer än ett år sen, haft svårt att "hitta rätt" i min nya tillvaro. Paradoxalt nog har mina mångåriga intressen golf, bilar och modelljärnväg näst intill helt falnat. Jag jobbar för fullt på att komma tillbaka men det är inte lätt, kan jag tyvärr konstatera.

Som sagt, hoppas du hittar rätt balans i tillvaron igen.

För min del har nedtrappning och övergång fungerat bra så här långt
(Tacksamt att börja med en sommarperiod. Får väl se hur det blir när hösten och vintern sätter sin prägel på tillvaron)

Jag trappade ner etappvis under ett halvårs tid med hjälp av sparade semesterdagar. Från 3-dagarsveckor till i slutänden 1-dagarsveckor på jobbet. Det gjorde att mina kollegor blev tvungna att själva ta tag i saker för att hålla skutan igång med full fart, om man inte kunde vänta tills jag var på plats igen. Och för min egen del kunde jag ju konstatera att verksamheten fungerade även utan mig, vilket gjorde att jag kände mig trygg att överlämna "mitt livsverk" - Regionens datanätverk- att skötas av andra utan att oroa mig. Fast de sista 1-dagarsveckorna var dötråkiga, jag behövdes ju inte på jobbet och att rulla tummarna går mig på nerverna

----------------------------------------------------------------------------

Fortsättning på pensionärsrapporten.........

Ytterligare ett mål, men lite mer konkret och krävande. Det var just det här med byggprojekt

3) Nytt växthus sammanbyggt med uteplatsen.
Check - Har tidigare rapporterat lite om växthusbygget i tråden "sånt som sinkar MJ Hobbyn, men här kommer slutrapport



Det var så här det började i april när snön fortfarande låg kvar:
Befintlig uteplats skulle kompletteras med växthus i den öppna södra delen.
Under uteplatsens tak skulle det vara en del med gamla dörrar och fönster.
I slutet av april hade vi nått botten på bygget, och det var klart att börja gjuta
(Det kalla vädret i april var nog ändå perfekt för grävarbeten)



Efter lite resor i början av maj återupptogs arbetet.
Uteplatsen stomme förstärktes och sockeln gjöts under en svettig dag i den första värmeböljan
och lagom till midsommar hade vi rest byggsatsen till den köpta delen av växthuset.
Sedan var det dags för snickeri och murningsarbeten. Det är många spröjs och rutor i gamla fönster och dörrar




Och nu under veckan var det dags att knyta ihop säcken.
Ny frisk matjord östes in innan jag överlämnade utrymmet till Eva.
Det är hon som har gröna fingrar och hon började genast flytta över växter från det gamla växthuset.



Och så här blev det, sett från snickerisidan tillsammans med den prunkande uteplatsen

[Lihkströmsverken]

För min del har nedtrappning och övergång fungerat bra så här långt

Det är nog viktigt att ha såväl en plan som att följa den. Själv fick jag möjligheten för snart sex år sedan att gå i pension när försvaret 2012 skulle reducera sin fredsorganisation. Jag tog direkt chansen till pension för att därmed kunna flytta hem till Malmö från tjänstgöringen i Karlskrona men samtidigt kunna känna att jag räddade en arbetsplats för en yngre officerskollega.

Direkt ställde jag upp fyra punkter som jag skulle följa;

1. Aldrig sova längre än till kl nio på morgonen
2. Äta "lagad" mat varje dag (besöka en lunchrestaurang)
3. Var utomhus och gå eller cykla en timme om dagen
4. Ingen alkohol i veckan, bara till helgen

Men dessa ledpunkter visade det sig att de föll ganska direkt. Mitt första pensionärs år gick åt till att avveckla mina föräldrars och min mosters "liv". Allt däromkring, inte minst sörjandet, innebar att jag fullständigt fallerade när det gällde mina fyra punkter.

Sakta men säkert kom jag sedan igång och mj-hobbyn och kamratskapen får nog räknas som en av anledningarna att det började bli strukturerat igen. Idag följer jag i stort mina fyra punkter men det har oxså dykt upp några andra ting som jag aldrig trodde skulle "drabba" mig;

- Jag tar gärna upp sjukdomar när jag pratar med vänner
- Jag studerar reklamutskicken för att t.ex. se var kaffet är billigt denna vecka
- Jag konstaterade att jag hade frikort på vårdcentralen häromveckan

Allt detta är typiska "pensionärs ting", något som jag raljerade över när jag var yrkesverksam och hörde mina äldre pensionerade släktingar pratade, tänk att jag skulle bli som dom. Men visst är det skönt med 365 dagars semester om året! Välkommen i gänget.

/Ola

[perjan]

När jag läser dina "typiska pensionärs ting" och då tänker på hur det bör vara kommer jag osökt att tänka på Dagny Carlsson som myntade begreppet. "man skall inte gamla till sig".

Dagny började en datakurs vid 99 års ålder och fortsatte sedan med att själv undervisa i ämnet flera år fyllda 100 år.
Hon firade sin 106-årsdag i år med en semesterresa till Budapest.

[Svenne]

För min del så har jag, efter att jag slutat jobba för lite mer än ett år sen, haft svårt att "hitta rätt" i min nya tillvaro. Paradoxalt nog har mina mångåriga intressen golf, bilar och modelljärnväg näst intill helt falnat. Jag jobbar för fullt på att komma tillbaka men det är inte lätt, kan jag tyvärr konstatera.

Jag har saknat dina många fantastiskt fina mj-miljöer och njutbara bildberättelser sedan ett bra tag. Förstår när jag läser ditt inlägg varför de glesnat. Hoppas verkligen att du hittar något som engagerar igen. Och gärna kan presenteras här - kanske en trädgårdsbana med live-steam. I ett likartat stämningsläge började jag släktforska för att komma på bättre tankar - det gav både förströelse och en hel del överraskningar.

[Johan Molin]

Jag har nog hamnat i en situation där jag tvingas bli pensionär tidigare än jag tänkt. Har sedan tidigare ett känt högt blodtryck + en typ 2-diabetes, det senare kom som en stor överraskning eftersom ingen i min släkt fått diagnosen. Men jag misstänker starkt att med en pappa som dog i hjärtinfarkt vid 64 och en farfar vid 62 att det är därifrån de gamla generna kommer ( så sent som på mitten av 1980-talet hade man dålig koll på sådant).
Arbetsmässigt har sommaren varit katastrofal. Ständigt minst en doktor sjuk, vilket regelmässigt har inneburit att en läkare snotts från "min" specialistmödravårdsmottagning, som egentligen kräver tre doktorer i tjänst för att snurra runt. Vilket gjort att jag eftr semestern i juli ofta blivit satt ensam att hantera omkring 15 patienter ensam på en enda förmiddag ... dag efter dag.

Lita på att detta blir för mycket! Måttet blev rågat förra torsdagen där en av våra doktorer på mottagningen blev magsjuk och jag hade att börja dagen med att fördela 31 patienter INNAN dagen hade börjat. På mottagningen fanns bara jag och en ung vikarierande kollega som inte ens påbörjat sin AT-tjänstgöring ännu.

Min hälsa pajade där någonstans. För två dagar sedan var jag hos min egen doktor. Blodtrycket var skyhögt, ren stroke-varning. Hon sjukskrev mig bums, sedan åker vi till Italien på två veckor (Ape-rapport följer!).

Vilken form av arbetssituation jag återvänder till vet jag ännu inte, men till och med mina kolleger i Lund inser vid detta laget att det här är inte hållbart (Lund är en skyddad verkstad i sammanhanget). Och jag funderar mycket allvarligt på att pensionera mig vid 64, alltså nästkommande maj. F n känns det som det enda rimliga. Så nu kan jag äntligen börja bygga Göran Nilssons alla fina personvagnsmodeller!

BTW – redan ledigheten har gjort blodtrycket väsentligen bättre!

[ErikB]

Krya på Dig nu Johan! Två veckor i Italien borde göra susen så Du blir pigg och rask till Gärsnästräffen! Och tveka inte om förtida pension; själv gick jag vid 63 och har inte ångrat mig en dag de senaste 15 åren.
/Erik

[1956]

Jag har saknat dina många fantastiskt fina mj-miljöer och njutbara bildberättelser sedan ett bra tag. Förstår när jag läser ditt inlägg varför de glesnat. Hoppas verkligen att du hittar något som engagerar igen. Och gärna kan presenteras här - kanske en trädgårdsbana med live-steam. I ett likartat stämningsläge började jag släktforska för att komma på bättre tankar - det gav både förströelse och en hel del överraskningar.

Tack för dina vänliga ord, Svenne! Krya på dig själv! Det gäller även dig, Johan!

[ford1929]

om nu en "yngling" snart 58 år får komma med en litet inlägg i denna sakfråga gällande pension....jag tror att det som är viktigaste
är väl att i god tid intala/bestämma för sej själv och närstående vid vilken ålder man skall gå i pension...håller själv på att intala mej
att vid 63 års ålder då lägger jag av med jobbet..utan sysslor lär jag inte bli...och skall inte bli heller...


Krya på er Svenne och Johan

[thorpe]

Bästa kamrater!
Att börja ta ut pension kan vara det bästa man gjort. Vilsenheten i början upplevde jag som övergående, ("Varför ringer inte väckarklockan?" och "Vad skall jag göra med den här dagen?")
Efter tre hjärtinfarkter, en bentrombos, diabetes 2, makula degeneration (våt variant, halvblind på ett öga) och tinnitus med nedsatt hörsel på vänster öra plus utrustad med en "snarkmaskin" för att inte driva min älskade kvinna till vansinne nattetid så konstaterar jag att sedan mitt inträde i pensionärsmaffian så mår jag f-n så mycket bättre än vad jag gjorde före 65-gränsen.
Nu skall jag sluta gnälla

Det tog som sagt tid att acklimatisera sig men det går. Det viktigaste är att inte hysteriskt leta efter nya aktiviteter, utan att försöka med litet "smooth sailing" Att arbeta med trevliga saker utan att stressa är synnerligen viktigt. Tids nog anpassar man sig till situationen och det viktigaste är att äta en bra frukost, små mellanmål. promenera i lagom takt och försöka njuta av den tid man har kvar i livet.
Så jobbar jag, tror jag!

[Svenne]

Tack Rikard och Roger! Gubben går på rehab; oförutsedd "bonus": livremmen fram igen, hängslena undan.

@ Johan. Skulle gärna om möjligt bidra med att rösta ut Skåne-landstingsledningen. Vid Stockholms-mötet verkade du lika vital som vanligt; hoppas den sydligare semestern återställt dig. Byggentusiasmen verkar det ju inte vara några problem med.

[thorpe]

BTW – redan ledigheten har gjort blodtrycket väsentligen bättre!

Bäste Johan, du ser ju själv att mindre stress och mer ledighet, i synnerhet i Italien är nyttigt.
Jag hoppas att ledigheten hjälper dig till litet mer inre harmoni. Av egen erfarenhet vet jag att det går om än lågnsamt. Lycka till!

[St. Mikael]

Hej alla likasinnade. Det är med vidöppna ögon jag läser om era erfarenheter Jag är fortfarande otroligt ung (fyller 60 nästa år) och jobbar också fortfarande fulltid. Men senast idag började jag med enkel huvudräkning och kom fram til att jag har runt räknat två hundra arbetsveckor kvar till pension. Jag önskar och hoppas så klart att fortsätta att vara vid god vigör och suger till mig av den lärdom ni berättar om här Mitt lilla problem är att jag söker efter en god idé på hur jag skall komma mig igenom dom här sista åren. Min arbetssituation har blivit mycket enkelspårig, och jag inser att ingen i ledningen bryr sig om mig längre. Självklart har jag inte det helt stora engagemanget i firmans inre liv heller... Så vad göra? Har ni några goda idéer på hur jag ska komma mig igenom dom sista åren före jag kan leka med tåg, snickra på stugan, resa och alla dom andra lockande aktiviteterna på heltid? Jag måste också berätta att det är ekonomiska orsaker till att jag fortsätter på min gamla arbetsplats Jag är rätt och slätt inte attraktiv som jobbsökare längre
PS. På lördag ska jag på en livesteamträff i Oslo, det kanske kommer några bilder.

[Johan Molin]

Tack Rikard och Roger! Gubben går på rehab; oförutsedd "bonus": livremmen fram igen, hängslena undan.

@ Johan. Skulle gärna om möjligt bidra med att rösta ut Skåne-landstingsledningen. Vid Stockholms-mötet verkade du lika vital som vanligt; hoppas den sydligare semestern återställt dig. Byggentusiasmen verkar det ju inte vara några problem med.

Tack för omtanken Svenne!

Problemet är att eländet i regionen började med FÖRRA regionledningen som initierade anställningsstopp och skulle använda slutenvården, och i synnerhet universitetssjukhuset i Lund och Malmö som mjölkko för att göda sina nya privata vårdcentraler (nej, de ligger vare sig i Rosengård, på Lindängen eller i Kroksbäck – vilket kanske är lika så gott i hälsovalets värld, där man ju ska vara rik, frisk och upptagen – på en vårdcentral kan man inte behandla skottskador ...).
Nuvarande landstingsledningen har inte egen majoritet och resultatet är ett sorts dödläge som gör att eländet från förra mandatperioden fortfarande ligger över vår verksamhet som en våt filt. NB, detta enbart en beskrivning om hur"nytänkande visioner" kan totalkvadda en verksamhet, inte uttryck för en djuplodande politisk filosofi. Men som ansvarig för en väsentlig del av vår verksamhet kan man inte låta bli att notera hur olika hugskott kan leda rätt utför stupet.
Verksamhetschefen på KK i Kristianstad har meddelat att han kan spara mycket pengar åt regionen, för Kristianstad har kapacitet att svälja motsvarande verksamhet i Ystad. Men det är som att svära i kyrkan, för i Ystad bor den moderate sjukvårdspolitikern Sonesson.
Liberalernas store man Gilbert Tribo hävdar att han kan driva en barnmorskemottagning själv eftersom han sett till att hans fru fött tre barn ...
Och så där håller de på.
Och över alltihopa skiner Jimmie Åkesson som kräver att vi ska göra avkall på vår hippokratiska ed genom att inte behandla alla människor lika ...
Läbbigt värre!

Men man får väl fundera som beatlarna gjorde en gång i världen.

https://vimeo.com/10898084

Fins ingen "äkta" Yuotube-version, tyvärr.

Semestern återkommer jag till när jag väl har haft den!

[St. Mikael]

Jag lovade (kanske) några bilder från trädgårdsbaneträffen i Oslo. Pensionärsfaktoren var mycket hög, även om min son Edward var med och drog ner genomsnittsåldern. Utan att blanda mig i alltför mycket hörde jag också ordet "pensionär" och liknande tema svirra runt i luften.
Hur som helst en fantastisk, inspirerande bana och många vänner och kända ansikten som träffas och kör tåg.

[St. Mikael]

Hej. Jag vill gärna blåsa lite liv i den här tråden igen. Pensionärsrapporterna jag läser om här blir bara mer och mer aktuella. Jag får goda ideer och tips genom att läsa det ni skriver.
Det är drygt två år sedan jag skrev om mina egna tankar och planer, och sedan dess har mycket, nästan allt förändrats. Jag är på full fart till att fylla 62 och har möjlighet till att pensionera mig till en viss grad. Dagsläget för min del är dock att jag inser att jag måste fortsätta med full löneintjäning kanske i två år till. Men känner mig oansett ganska avslappnad med det faktumet, för två år är inte så väldigt lång tid för en man i min ålder.
Så är det den delen alla vi gamlisar brukar prata om: Hälsan... Förra gången jag skrev om tillvaron var jag helt frisk, men nu har jag blivit hjärteopererad (i mars-20) och fast allt har gått så bra som det kan gå, får jag ibland överraskande fysiska påminnelser om att allt faktiskt inte är lika bra, eller lätt som förr. Det är något jag måste lära mig att acceptera.
Min arbetssituation har förändrat sig till det bättre, vilket i alla fall gör det lättare för mig att tänka att jag ska fortsätta några år till. Jag har också haft god hjälp av Coronaisoleringen som har lagts på oss alla i varierande grad. För min del har det medfört en hel del hemmakontor som har passat mig helt ypperligt. Nackdelen är att jag har blivit "utelåst" från Sverige och kan inte resa till stugan eller hälsa på släkten där.
Jag avslutar pensionsrapporten med en bild på Inga, nyinflyttad stationskatt.

Jag vill gärna höra hur det går med er andra som befinner sig i en liknande situation
Michael

[HLS]

Hej
Jag jobbar på övertid (andra året..) och planen var INTE att vid snart 67 års ålder sitta inlåst hemma. Mitt jobb har under 40 års tid inneburit ständiga utlandsresor.
Jag känner mig som din katt ser ut, där den försöker klösa sig ut genom glaset.. Begreppet lappsjuka har fått ny innebörd för mig.
Min firma har äntligen utsett en efterträdare, så nu ska denne bara lära sig allt jag kan. Som Bagheera sa till Baloo i Djungelboken, "det går väl ganska fort" (får man hoppas).
Planen är att jag skall vara en fri människa på våren 2022. Fan trot.
Hoppas din pensionering blir vad du hoppades på. Jag vet själv inte hur det kommer kännas. Finns det kloka människor som kan dela med sig av vunna erfarenheter?

[cgn1954]

Idag är sista dagen som heltidsanställd (efter 45 år i IT-branschen - fast det hette inte så 1975).

På måndag blir det timanställning med målet "strötimmar" fram till april för att avsluta pågående uppdrag.... DET ser ut som ljuset i tunneln för egen del.

Så den längre ledigheten inträder förhoppningsvis i vår...

Då blir det rida mer, bygga mer hemma, IT-som hobby, gamla Forden. Så det så. Hinner kanske tvätta bilarna då och då... Barnbarn finns ju oxå, blir väl en del tid där.

[Johan Molin]

Det var nog det bästa beslut jag fattade 2019; att gå vid 64 års ålder. Jag hade hunnit stressa mig till både högt blodtryck och typ 2-diabetes. Mår väsentligt mycket bättre än nu. Jag inser i dag hur illa jag mått och hur dåligt jag sovit bara av vetskapen att behöva ställa klockan på 06:00 på morgnarna. Och tidigare i livet, alla jourer med ständigt urakuta utryckningar till förlossningen. C:a 2.000 sådan arbetspass går inte spårlöst förbi ...

Och då ovanpå det, att ha haft ett ansvarsområde utan några befogenheter att organisera arbetet på sin avdelning efter de behov som finns, utan ständigt behöva skrika sig blå på beslut fattade uppifrån utan någon som helst verklighetsanknytning.

Att nu kunna uträtta sina måste på hemmaplan, måsten som varit eftersatta under lång tid, som Göran säger, träffa barnbarn, och nu äntligen till slut fått tillräcklig ro för att kunna börja bygga igen. Det är definitivt värt det lönetapp man obönhörligen råkar ut för!

[ford1929]

Min "pro"plan är att kunna lägga av vid 63..
så 3 år kvar...det borde man kunna uthärda efter
ett liv med bilar...

St Mikael skrev Jag avslutar pensionsrapporten med en bild på Inga, nyinflyttad stationskatt.

så där gör min katt också...
jagar blomflugor

[lars t]

Jag pensionerade mig 1998, 62 år gammal. Har aldrig ångrat mig.
Lars

[Beeblebrox]

Då får väl även jag komma med en rapport:


14år kvar.



Slut

[St. Mikael]

Som sagt det är väldigt intressant och lärorikt att läsa om era erfarenheter. I dag gjorde jag något jag aldrig har gjort förr: Jag bläddrade i en tidning som heter Pensionär och är för åldersgruppen 60+ Nästa steg är väl att jag köper ett ex....
Till Beeblebrox vill jag bara säga: Det finns ingenting som går så fort som två år, eller 14!

Roger Forden

så där gör min katt också...
jagar blomflugor

Du har helt rätt, men det var en lite större insekt hon försökte fånga.

Ha en fin helg alla, jag bygger på modellen av stationen.
Michael

[thorpe]

Min pension kom som en befrielse. Nu kan jag syssla med det som jag har känt mig pressad med att passa in i ett "normalt" liv.
Att jobba? Helt OK, men när jobbet tar mer tid än familj, grönsaksodling, musik, blommor, läsning av god litteratur och diverse annat så får det vara stopp. Efter sju år som privatist så nedkallar jag en blixt från skyn över de människor som ser pensionister som snyltare. Vi har ärligen jobbat för ersättningen och har det, hoppas jag, relativt bra.

[1956]

Är också pensionär men har tyvärr inte nu efter mer än tre år funnit mig tillrätta som sådan, jag trivdes uppenbart alldeles för bra med att jobba.

Som en kommentar till att thorpe skriver att vissa ser pensionärer som snyltare, vilket ju är alldeles förskräckligt, så har ett ganska nytt ord etablerat sig i svenska språket, det är ordet "brukare". Enligt min mening får man leta länge efter något mer nedsättande ord på de människor som är i behov omsorg på äldreboenden eller i hemmet. Det ordet för åtminstone för mig tankarna till att personerna både är avhumaniserade och en belastning för samhället. Usch!

[cgn1954]

Brukare - ja - som insatt i det offentliga så är det så att vissa begrepp används helt enkelt för att det är etablerat och därmed bekvämt - "alla" inom en verksamhet vet vad det betyder, även leverantörer. Så det är nog bara att gilla läget, inom den administrativa, offentliga verksamheten är sannolikt inte alla brukare mer än objekt. Jag tror t o m att man ibland kallar barn på dagis för brukare.

Inom Region Sthlm finns det dock - inom IT-världen - en annan definition på brukare - det är (obs!) en verksamhet (t ex en vårdcentral) som använder och är anslutna till regionens gemensamma datanät SLLnet. Jag var själv med i slutet på 90-talet och etablerade begreppet - till förtret för "andra" inom dåvarande landstinget som redan definierat brukare så som en vårdbehövande.

[perjan]

Att försvara ett i mångas tycke nedsättande benämning som ”brukare” med att ” alla inom en verksamhet vet vad det betyder” måste anses som ett lågvattenmärke. En synisk inställning av stora mått. Att samtidigt uttrycka ”gilla läget” tyder ju på att det på något sätt känns obekvämt.

[HLS]

Den som fortfarande är anställd får stå ut med att vara en FTE (FullTidsEkvivalent). Ingen mänska det, inte. "Inte heller" kanske man ska säga för att haka på ovan diskussion.
FTE sparar ju kolumnbredd när man kör det hela i EXCEL. Inte många företag som har så många medarbetare att man kan avvara kolumnbredden av "Anställd", sju tecken ..

[cgn1954]

... En synisk inställning av stora mått. ...

Så här, jag tror inte det är en medveten cynism - jag tror helt enkelt att det inte finns en diskussion inom en verksamhet angående detta, är man där jobbar man vidare utan att tänka på det, man har nog att göra. Skulle det bli en diskussion kan det väl vara möjligt man gör nåt, men jag skulle inte hålla det för sannolikt. Nedvärderande benämningar på kunder, medborgare, patienter möter man överallt. Likväl bemötanden.... tyvärr. Som tur är finns det ju en annan ände på det hela.

[H0n3]

Vi har pratat hemma om precis det här, min hustru och jag. Efter att ha vridit och vänt på det så har vi kommit fram till att de där objektifierande, ofta kränkande, benämningarna på levande människor är ett resultat av organisationsavdelningarnas arbete. Där vill man ha generella begrepp som då ofta blir opersonliga och icke-mänskliga.

Till exempel: Brukare, Personal, Användare, etc.

Särskilt vanligt och tydligt verkar det vara inom vård och omsorg. Där den handikappade personen som behöver hjälp med dusch, tvätt och inköp "slås ihop med" den sjuklige(-a) pensionären som behöver samma sorts hjälp. Ordet Vårdtagare hade varit en bättre "rollbeskrivning" i det fallet liksom vårdgivare eller ännu hellre t ex hemvårdare/hemvårdssköterska (-are) för att göra arbetsrollen tydlig i stället för anonym.

Till det här kan man också lägga ord som Hygientekniker (ex städare) och liknande omskrivningar som gjorts för att inte riskera att någon känner sig kränkt. Som min fru säger; Vem märks mest av en städare eller VD när han eller hon (jag ogillar ordet hen) är borta en månad .... Det vill säga, vem är viktigast? Visst är VDn viktig som företagsledare, men städarna är minst lika viktiga de också för att det dagliga arbetet ska kunna kunna ske utan trassel. Toaletterna rengjorda, papperskorgar tömda, disken insatt, arbetsbänken avtorkad, och golven dammsugade eller torkade. Jag ser alltså inte städarens rollbeteckning som något nervärderande utan som just en rollbeteckning för en person som gör ett lika viktigt arbete inom ett eller flera företag som en programmerare eller marknadsförare.

Samma med förskolepersonal (som det tydligaste exemplet) där det nästan bara pratas om personal oavsett om de är barnskötare, förskollärare eller föreståndare. Kalla inte dagis- och förskolebarnen för brukare de är ju barn.

Det är inte lätt det här ....

/Peter

[Johan Molin]

Till min stora glädje märkte jag på slutet på min arbetsplats att våra städerskor ville bli kallade städerskor igen.

Jag tycker extremt illa om ordet brukare. Vårdtagare ter sig rimligt inom sjukvård och äldreomsorg. Narkomaner som befinner sig inom någon form av skyddsprogram (sprutbyte, behandling, vad du vill) bör väl också kunna betecknas som vårdtagare. "Brukare" känns som ett typiskt noa-ord och får som sådant genast en oerhört negativ klang för de människor som stämplas med detta epitet.

Enda trösten är att det har varit ännu värre. För femton år sedan ville Region Skåne att dåvarande Universitetssjukhuset MAS (jag vet, tårta på tårta ...) skulle formulera en plan UMAS 2005.

I denna betecknades alla patienter genomgående för "kunder". Propagandaavdeln ... förlåt, Informationsavdelningen skulle döpas till "MAS Relations" och privatiseringsivern – t ex att utlokalisera den lokala tvätten till Karlskrona, döptes till "OutMas". Det var det mest horribla aktstycke jag någonsin läst tror jag.

Min bättre hälft tyckte för övrigt, när det var så dags på 90-talet att skulle man nu döpa om gamla fina MAS till något med "universitetssjukhus" så kunde det väl varit bättre att döpa det till "MAUS" - det var ju ändå så alla malmöbor uttalade det ...

[HLS]

Det är ju inget långt steg mellan "brukare" och "miss-brukare", bara fyra bokstäver. Ibland får man känslan av att vi medborgare skall förledas tänka in ett likhetstecken.. Målet är ju att få ner utgifterna. Båda orden har negativ klang.

Det som stör mig så starkt är att ersättningsuttrycken avhumaniserar hela vokabulären. Allt blir objekt, och sen kan man köra Excel på alltsammans och mäta KPI:er.
Som jag skrev ovan, det gäller att spara på kolumnbredden, allt skall rymmas på en powerpoint när man visar för ledningen, (vare sig det gäller region- eller företagsledningen)
Förkortningar är bra i konsultvärlden, det visar att man begriper utan att säga hela meningar, och att man är minst så effektiv som man påstår.

[Johan Molin]

Förkortningar är dessutom ett suveränt sätt att hålla rågången klar gentemot utomstående dumskallar. Exempel på detta ses allt som oftast på våra järnvägsfora i skala 1:1, vare sig man bor i N eller M.

[perjan]

..................................................................................................
Som jag skrev ovan, det gäller att spara på kolumnbredden, allt skall rymmas på en powerpoint när man visar för ledningen, (vare sig det gäller region- eller företagsledningen)
Förkortningar är bra i konsultvärlden, det visar att man begriper utan att säga hela meningar, och att man är minst så effektiv som man påstår.

Det är sorligt att denna "förkortningskultur" har smugits sig in i institutioner för vården.

Tankarna går tillbaka ett antal decenier till ett av våra största dator (IT) företag med en sektliknande struktur där man kommunicerade med 3-staviga förkortningar säkert med avsikt att göra personalen så likformig som möjligt och alla fick möjlighet att känna sig som "gurun" alla lika klädda.

Med IT-världens utveckling där den nu spridits till alla är förhoppningen att detta företag fortfarande existerande kommit på bättre tankar och kommit ned på jorden men ändå smittat ned våra institutioner ansvariga för vården.

[cgn1954]

Så... det var lite OT om "vissa" begrepp, tråden kanske kan återgå till Pangsjonärsrapporter.

[1956]

tråden kanske kan återgå till Pangsjonärsrapporter.

Det är väl just det den håller sig till Göran, vi är väl pangsisar alla som har skrivit här. Möjligen med dig som ett undantag.

För övrigt så går det att läsa följande om ordet brukare här:
https://termbank.socialstyrelsen.se/docs/Bruktext.pdf

När jag läser definitionen på ordet, i det dom kallar sin termbank, får jag rysningar över hela kroppen. Ordet "socialtjänst" dyker upp med en gång. Ska alla vi som bidragit med massor av skattekronor till välfärdssamhället i stora delar av våra liv riskera att övergå till att vara "brukare av socialtjänster" om vi behöver vård utanför det som betraktas som sjukvård? ? Nej, jag accepterar det inte!
Jag tycker därför att Staten, Socialstyrelsen, regioner, kommuner, politiker och media helt ska sluta använda sig av ordet brukare i alla sammanhang, både externt och internt

[Johan Molin]

Förmodligen platsar man väl som potentiell brukare av psykiatrisk öppenvård om man samlat på sig 3,45 Gb av text och bilder om gamla båtar på Vättern genom åren ...

[perjan]

Förmodligen platsar man väl som potentiell brukare av psykiatrisk öppenvård om man samlat på sig 3,45 Gb av text och bilder om gamla båtar på Vättern genom åren ...

Med Johans mått (3,45Gb) på potentiell brukare av psykiatrisk öppenvård så tror jag väldigt många MJ-rallare ligger i riskzonen.

Jag gjorde en snabbkoll på vad jag själv samlat på mig under åren av MJ-bygge.

Dokumentation (bilder ,text, egen hemsida etc) av egen anläggning i N-skalan 3,1 Gb
Externt ref. material , manualer med direkt anknytning till egen anläggning 2,8 Gb
Modulverksamhet i förening i skala H0 1,5 Gb
Totalt 7,4 Gb.......dokumentationsnoja?

Visserligen skulle det mesta av extern ref. material (2,8 Gb) kunna raderas från
egna bibliotek då merparten kan nås på nätet..... men så länge det finns plats? Lättare att hitta på egen disk när det behövs.

/Per-Åke

[Johan Molin]

Inte menat att bli en tävling om aspergeri, men min samlade dokumentation om västra Östergötland, FVÖJ och MHJ, ritningar, bilder osv osv - inklusive båtarna - går nog på sisådär 80 Gb ...
Men då finns det säkert en masa dubblettmaterial och saker som utan vidare spisning kan rensas bort.

Och nu som pensionär kan man äntligen fortsätta vansinnet!

Och fråga mig någonting om malmbanan eller Nora Bergslags Järnväg, så kommer jag att se dum ut på riktigt ...

[St. Mikael]

Trädgårdsjärnvägsträff i Oslo i söndags. Med några få lysande undantag, var det en samling av grå och/eller tunnhåriga äldre män som lekte med sina tåg. Alla hade med sina egna tåg så trängseln var tidvis stor. Ord som pensionär och pensionering surrade som vanligt runt i luften. Jag har några år kvar, men hoppas att kunna få mer tid till tåghobbyn och få fortsätta i den grånande gemenskapen