Nu är han här igen, den där ovillige/ovane/ofrivillige (stryk det som ej önskas) pensionären. Tack för kommentarer och inlägg. Mycket upplysande och tänkvärt.
Det är ju rätt tydligt att det i alla lägen finns en "nervarvningsperiod" där man tar ner tempot efter ett intensivt arbetsliv. Den perioden lär man behöva oavsett om man som jag slutar abrupt, eller om man har möjlighet till avtrappning. Perioden i sig har åtminstone för mig varit rätt mycket av "vad ska jag göra nu då?????" vilket är både naturligt och fullt normalt. Man har ju inte längre kravet på sig att var på ett visst ställe en viss tid på morgonen och under dagen leverera det avtalade arbetet, utan man styr det helt själv från och med nu. Med vaddå ....
Jag har förstått att det är bra med rutiner så jag låter fortfarande klockan börja prata på morgonen som jag brukar. Efter nyheter och lite annat så går jag upp, gör frukost med te och smörgås i lugn och ro. Efter frukost blir det en rask promenad ner till min pendelstation för att få tag i dagens ex av Metro. Promenaden blir ca fem kilometer i ett tempo som gör mig varm och nöjd - lika med daglig träningsrunda. SAlla experter säger ju att minst fem km i ett tempo som gör att man börjar svettas lätt är ett gott dagligt träningspass för kondition och styrka. Dessutom efter frukost vilket enligt Michael Moseley är rätt metod för män att bränna lite av vällevnadsbulan på mitten. Att gå är dessutom det minst slitande på kroppen men håller leder och annat igång på bästa sätt - allt enligt vetenskapen.
BR78, tack för din beskrivning av hur det gick för dig. Lärorikt och något att vara vaken för. Det är oftast allt för lätt att skaffa sig ovanor - mycket lättare än vanor märkligt nog. Skönt att höra att du tog dig ur den dåliga spiralen och att du mår gott nu. MJ är en bra hobby och med klubbanknytning blir det ett bra sätt att komma ut och träffa folk och prata om allt mellan himmel och jord - något vi alla behöver.
Mats, precis som du så konstaterade jag att när man är 64 är det alldeles för få som inser att även gubbar och gummor kan. Det är ju lite nedslående i sig för det betyder att många företag går miste om goda förmågor med stooor erfarenhet. Så jag har gjort lite som du, satt igång med olika projekt för att använda tillgänglig tid på ett vettigt sätt. Ätminstone jag har blivit lite frustrerad över att inte längre vara "behövd" i arbetslivet eller hur man ska uttrycka det. Mycket tankar och funderingar har det blivit men med min fru som bollplank så har det rätat ut sig rätt OK.
Mina utgångsprojekt är naturligtvis Gubbagrottan (se den tråden) och dess avancemang. Under arbetet med den så blev det också behov av lite handverktyg som en syl och en modellborr t ex:
Visst är det händigt att ha en svarv.
Modellborren är lysande för att starta skruvar i trä. Den flata spetsen sticks in i fiberriktningen och naär man vrider öppnas fibrerna så att skruven kan starta. Man bryter inte fibrerna som när man borrar och skruven sitter mycket bra.
En större 18mm skiva mahognyplywood blev en cajon (Peruanskt percussioninstrument/"lådtrumma") bara för att jag hade materialet och tiden.
Måtten är 45 cm hög, 35 cm bred och 30 cm djup. Googla på cajon så finns hur många exempel som helst.
Å nu håller jag på att planera om den del av vår trädgård som vi har kommit att kalla köksträdgården. Där har det blivit ett plank/stajet för klätterväxter och ska bli en förvaringsbod för större trädgårdsgrejer och elutrustning. Där är jag nu med staketet klart, marken planerad efter det bygget och grunden lagd för boden. Ska som nästa steg gräva ner en markslang för elkablar.
Olle och Roger, ja vi ska ju den vägen alla, så ämnet har ju viss aktualitet kan man säga. Skillnaden är väl bara att startpunkten är olika för oss alla. En del är nästan där (som ni t ex), andra står mitt i det som jag, och åter andra har kommit längre som t ex Bengt och Sture. Min lilla förhoppning är att det vi snackar om i tråden här kan vara till hjälp och måhända innehålla bra info när det blir dags.
Bengt, många bra synpunkter där. och jo, jag är en ovan pensionär, jag har ju bara börjat ... Visst har du rätt i det att man slipper arbetslivets påtryckningar om än det ena och än det andra. Det enda Sarbanes- Oxley Act (SOX) betyder numera är dem man har på fötterna ....
Det där med att ta dagen som den kommer är faktiskt rätt gott. Ger tid till lite filosofi också vilket alltid känns bra. De där småprojekten du nämner får mig att minnas följande lilla beskrivning av att ett arbete tar så lång tid att utföra det på som det finns tid tillgänglig (hängde ni med?).
Den gamla damen boende i Brighton skulle ge sig till att skicka ett vykort till sin syster "up north". Hon spenderade en god timma att välja ut precis rätt klänning för dagen och en halvtimma att få allt att se rätt ut innan hon gick. Väl framme i sta'n skulle det väljas ett kort. Det tog en tre kvart. Att författa innehållet spenderades en timma tillsammans med en kopp uppfriskande te på en servering vid havet. Väl färdig lade hon ytterligare en halv timma på att välja precis rätt frimärke på postkontoret. Satt märket på vykortet och promenerade hem glad och nöjd efter en hel dags intensivt arbete - Phuhhh. (Något som skulle tagit en stressad affärsman hela fem minuter på väg mellan två möten )
Ur C Northcote Parkinson - Parkinson Lagar
När det gäller mat så är det jag i familjen som är kocktypen, min fru är bagartypen och tycker följaktligen inte det är lika kul att laga mat som jag - men hon är fenomenal på bakverk. Men jag märker att det blir billigare genom att man lagar maten mer från grunden istället för att köpa halvfabrikat. Både bättre och billigare och det tar ca en timma att göra en middag nästan oavsett vad man gör. jag har för mig själv en modell för mat som ser ut ungefär så här.
Måndag = korvdag
Tisdag = någon form av kött
Onsdag = vegetarisk dag
Torsdag = fiskdag
Fredag = TexMexdag
Lördag = Ofta en matig soppa för det blir vanligen lite mer snacks på kvällen.
Söndag = Fiskdag igen
Vad för sorts rätt det blir varierar från vecka till vecka. Jag försöker göra så olika varianter som jag kan dels för att det är roligt och dels för att det är kul med mat.
Interrailkort och sådant har jag itne undersökt än, men det kommer. PSA-prov har jag tagit och det är OK. Eftersom jag drog på mig en liten hjärtinfarkt för fem, sex år sedan så är jag rätt uppmärksam på hur jag funkar och försöker ha koll på mig.
Nej nu är det dags att laga mat. Idag blir det en vegetarisk pizza!
Ha det så gôtt alla!
![[JC_doubleup.gif]](./images/smilies/JC_doubleup.gif "Tummen upp"){kind=small}
). 
) Jag är 58 nu, och tänker mycket på pensioneringen som närmar sig. Jag har i ca 20 år jobbat i samma firma med den samma uppgiften. Hade stort hopp om att "min" verksamhet skulle överleva dom här sista åren fram till pensionering. Men som ni kanske förstår, det sker inte... Jag räknar med en anställningstrygghet som medför att jag blir erbjuden en annan jobb i firman, och så upplever jag plötsligt att jag inte är så väldigt attraktiv för mina ledare som jag trodde jag var ![[JC_doubledown.gif]](./images/smilies/JC_doubledown.gif "Tummen ner"){kind=small}
Som tur är har en av mina kollegor, en toppentjej stöttat och hållit reda på vad som skall göras 
)
