Gamla Stockholms city i modell

[Mölle-Mats]

Intressant projekt, minst sagt (även om det väl inte kommer att inbegripa någon modelljärnväg ...):
http://blogg.dn.se/epstein/2016/05/16/g ... or-modell/

[Johan Molin]

Fantastiskt!

[StefanChrister]

Mycket nöjd över detta!!!!

[thorpe]

Imponerande! Jag kommer ihåg hur det såg ut INNAN den stora rivningen påbörjades. Farfar hade läderverkstad i Klara och brukade ta mig i handen och visa mig runt i alla de här kvarteren. Visserligen var det väl si och så med en del av husen men detta evinnerliga rivningsraseri...! Och dessa mördande "gallerior"!

"Gallerian, gallera
Riva hus å vara gla´
Bygga högt å dyrt de´ vårt mål idag!
FALLERA!"

PS.
En pappersmugg gul saft kostade 5 öre i en automat på Centralen, sedan åkte vi med lokaltåget till Stuvsta.

[PeO]

Brita sjöng om det redan då

idag låter t. o. m. 1990 längese'n

[Svenne]

Imponerande bygge! Och nostalgiskt!
Med päronen på gott humör kunde det vankas saft och kakor på Filips kondis på Regeringsgatans västra sida.
Och så hade ju mitt "kära" Televerk både torn och rikligt med rötter i kvarteren.

[magnus63]

Av nostalgiska skäl är det tråkigt att man rev, men man ska komma ihåg bakgrunden till rivningarna. Det fanns flera skäl.
1) Bruksvärdessystemet. Efter kriget reglerades hyresmarknaden och hyresvärdar kunde inte sätta hyrorna hur som helst. Resultatet blev att gamla slitna hus, i behov av renovering, inte kunde få in pengar till underhållet, vilket gjorde att bruksvärdet och därmed hyrorna sjönk ytterligare. Det blev alltså billigare att riva än att renovera, och hyresvärdar äger inte huset för att de ska vara ögongodis åt folk som glor på dem gratis, utan för att tjäna pengar på uthyrning.
2) Krav på bättre bostäder. Det fanns ren innerstadsslum, som var att betrakta som sanitära olägenheter, långt in på 1960-talet. Torrdass på gården, en kallvattenkran i köket. Om det var dyrt att renovera hyfsat bra kåkar så skulle det kosta massor att renovera rucklen. Återigen, de är säkert kul att titta på men inte lika roliga att bo i och hyresvärden äger husen för att tjäna pengar.
3) Ska man bygga hus med den standard som folk önskade för 50 år sedan, med sådant som redan då var självklart, som rinnande kall och varmvatten, badrum med bad och dusch, kyl och frys, energisnåla m.m. så ser sådana hus inte ut som 1901 år jugendslott.
Det HAR gjorts ansatser att "nostalgibygga" hus "som folk som inte bor där vill att de ska se ut", och det har i slutänden funkat illa. Jakriborg-projektet, där två arkitekter försökte efterlikna en hansastad, fast husen byggda med modern teknik och moderna material, står och möglar bort i Hjärup. Skulle man bygga med 1350-talsteknik hade ingen haft råd att bo i husen, och med 1990-talsmaterial var de säkert jättefina att titta på, på håll, bara man slapp bo i dem... Jag är rätt fundersam på all neofunkis som byggs i Linköping just nu, med sprutbetong på frigolitfyllda träburar. Att det ser ut som putsade tegelstenhus innebär inte att det ÄR putsade tegelstenhus, men men, folk kanske lurar sig själva när kitschen glittrar... (PEAB har åkt på ett jätteskadestånd för sprutbetong-på-frigolit-och-träbur-tekniken, för kåkarna för svåra fuktskador)

[Arne Lindgren]

Av nostalgiska skäl är det tråkigt att man rev, men man ska komma ihåg bakgrunden till rivningarna. Det fanns flera skäl.
1) Bruksvärdessystemet. Efter kriget reglerades hyresmarknaden och hyresvärdar kunde inte sätta hyrorna hur som helst. Resultatet blev att gamla slitna hus, i behov av renovering, inte kunde få in pengar till underhållet, vilket gjorde att bruksvärdet och därmed hyrorna sjönk ytterligare. Det blev alltså billigare att riva än att renovera, och hyresvärdar äger inte huset för att de ska vara ögongodis åt folk som glor på dem gratis, utan för att tjäna pengar på uthyrning.
2) Krav på bättre bostäder. Det fanns ren innerstadsslum, som var att betrakta som sanitära olägenheter, långt in på 1960-talet. Torrdass på gården, en kallvattenkran i köket. Om det var dyrt att renovera hyfsat bra kåkar så skulle det kosta massor att renovera rucklen. Återigen, de är säkert kul att titta på men inte lika roliga att bo i och hyresvärden äger husen för att tjäna pengar.
3) Ska man bygga hus med den standard som folk önskade för 50 år sedan, med sådant som redan då var självklart, som rinnande kall och varmvatten, badrum med bad och dusch, kyl och frys, energisnåla m.m. så ser sådana hus inte ut som 1901 år jugendslott.
Det HAR gjorts ansatser att "nostalgibygga" hus "som folk som inte bor där vill att de ska se ut", och det har i slutänden funkat illa. Jakriborg-projektet, där två arkitekter försökte efterlikna en hansastad, fast husen byggda med modern teknik och moderna material, står och möglar bort i Hjärup. Skulle man bygga med 1350-talsteknik hade ingen haft råd att bo i husen, och med 1990-talsmaterial var de säkert jättefina att titta på, på håll, bara man slapp bo i dem... Jag är rätt fundersam på all neofunkis som byggs i Linköping just nu, med sprutbetong på frigolitfyllda träburar. Att det ser ut som putsade tegelstenhus innebär inte att det ÄR putsade tegelstenhus, men men, folk kanske lurar sig själva när kitschen glittrar... (PEAB har åkt på ett jätteskadestånd för sprutbetong-på-frigolit-och-träbur-tekniken, för kåkarna för svåra fuktskador)

Tack... Jag har förundrats sen jag flyttade hit till stholm -75 varför man tyckte att dom gamla rucklen var så fiiina (Lidingö-i). Jag bodde tills jag var 8 år med kallvattenkran, vedspis och utedass.. Jag kan bo så två veckor i sommarstugan men inte heltid.

[Johan Molin]

Hjalmar Mehr hade själv bott i dessa ruckliga hus med dass på gården och råttor, vilket säkert bidrog till att han inte kände någon större nostalgi för dessa miljöer.
Dessutom var man ställd mot väggen av svenska storföretag som behövde lokaler mitt i Stockholm, annars skulle de flytta utomlands.
Man hade kort och gott att välja på att riva Nedre Norrmalm eller Gamla Stan ...

[1956]

Det ligger självklart mycket i det ni skriver men samtidigt måste man kritisera hur och på det sätt man förändrade stadsbilden till en i många delar omänsklig betongöken. Jämför gärna med Köpenhamn centrum som ju är betydligt mer välbevarad och där nybyggnationen håller en väldigt hög arkitektonisk klass.

[Claes Lislerud]

idag låter t. o. m. 1990 längese'n

Ja, 90-talet är ju snart lika längesen, som 60-talet var på 90-talet!

[thorpe]

Det ligger självklart mycket i det ni skriver men samtidigt måste man kritisera hur och på det sätt man förändrade stadsbilden till en i många delar omänsklig betongöken. Jämför gärna med Köpenhamn centrum som ju är betydligt mer välbevarad och där nybyggnationen håller en väldigt hög arkitektonisk klass.

Någon (helförbannad) människa skrev för ett antal år sedan om att "arkitekturen i våra citykärnor alltmer ser ut som att betonggjuteriets mest rabiata ingenjörer mutat i stort sett samtliga svenska kommuners planeringsansvariga. Ta t.ex. Riksbankens huvudkontor. Det ser ju ut som rumänska säkerhetstjänstens högkvarter".
Det ligger en hel del i det utbrottet. Jag håller med Rikard, det behövs sunt estetiskt tänkande och dessutom sunt förnuft. Men var finna denna goda pralin? Döda stadskärnor borde förbjudas i vår grundlag! Därmed icke sagt att vi måste vandra omkring i ett "museum" men skall det vara så förb----t svårt för våra beslutsfattare att begripa detta. Visst är det bekvämt att fara ut till ett "handelscentrum" på någon åker och vandra runt i en muzakbedövad värld men hur går det för de arma affärsinnehavare som sitter i sina butiker i de gamla stadskärnorna?

[Johan Molin]

Jag försvarar givetvis på inget sätt den skövling och likrikting av svenska stadskärnor som spred sig, framför allt på 1960-talet.

Däremot finns det ju alltid förklaringar, och dessa är kanske viktiga att komma ihåg i dessa de sista av dagar, när raseriet ånyo verkar ta fart, med Nobel Prize Center och andra skrytbyggen som förstör viktiga miljöer.
Den tidens betong och skrytbyggsvurmare var sossarna. I dag verkar moderaterna ha övertagit manteln, i varje fall i Stockholm.

1. Sverige var ett rikt land på 1960-talet med kanske lite ambitioner att i stadsbyggnadskonsten visa upp "den tredje vägens" fullkomlighet. Lite anda av socialdemokratisk uppvisningskonst var det allt ...
Hjalmar Mehr hade t ex gett sig den på att Stockholm skulle bli en modern internationell storstad. Det var i hög grad bakgrunden till bygget av tunnelbanan t ex.
2. Rikedomen gjorde också att byggföretag kunde köpa upp och riva hela kvarter för att ersätta dem med betonglådor. Det var denna brist på rikedom som räddade danska städer, såsom Rikard beskrev. Man hade helt enkelt inte råd att riva mer än det som inte gick att rädda längre, och då fick man ju vackert klämma in ett nytt hus på den lediga tomtyta som skapades – med nödvändighet måste nybygget då ha samma skala som de omgivande husen i samma kvarter ...
När sedan rikedomen kom ikapp danskarna också hade opinionen svängt över till att bevara gammalt snarare än att alltid riva och bygga nytt.
3. Stadsplanerare och byggnadsnämnder blev ofta utpressade, såsom t ex i min uppväxts Motala, där min salig far berättade att Konsum ville köpa upp ett helt kvarter vid Stora Torget, riva alla husen där (c:a hälften var väl i verkligheten rivningsmässiga) och bygga ett nytt varuhus. Alternativet, förklarade man, var att bygga ett köpcentrum utanför stadskärnan och på så sätt slå ihjäl innerstadshandeln.
Det blev som Konsum ville. I dag har de övergett sin egen skapelse, köpcentrumet utanför stan har blivit verklighet, och det mesta av detaljhandel har förvandlats till pubar, thairestauranger och dylikt. Förefaller minst sagt lite dött m a o.

[H0n3]

Det är ju inte bara i "Tjockhult" som den här sortens "skövling" föregår. Samma sak gäller i Göteborg framför allt på Hisingsidan där det ska byggas nytt.

Naturligtvis har en stads styrande någon sorts inbyggt behov av att sätta sitt namn på något som lever längre än de själva och lyckas de få till något mer eller mindre spektakulärt desto bättre. Det tråkiga är bara att många av de arkitekturfirmor som lämnar in förslag som oftast (verkar det) följer det som är det senaste i trenden just nu. Det gör att förslagen blir rätt lika och framför allt hiskeligt trista!

De senaste åren har vi sett kalla själlösa och tråkiga glasfasader från gata till himmel på fler och fler ställen. Trenden verkar dessutom vara att det ska fortsätta. Till stort förfång för alla där levande som får en kall tråkig oinspirerande miljö - enligt min mening i alla fall.

Men det finns de som tänker annorlunda, som Vincent Callebault till exempel. han har tagit glas och betong till helt nya nivåer och ger det en helt egen stil, se exemplen från google på den här länken: https://www.google.se/search?q=Vincent+ ... 42&bih=920

Åtminstone jag skulle gilla att se en del av de här lösningarna som för känns mycket mer innovativa än vad gällande glasfasadtrend är idag. Detta är nytt, glasfasader är gammalt och trött.

/Peter

[Svante Andersson]

Men det finns de som tänker annorlunda, som Vincent Callebault till exempel. han har tagit glas och betong till helt nya nivåer och ger det en helt egen stil, se exemplen från google på den här länken: https://www.google.se/search?q=Vincent+ ... 42&bih=920

/Peter

Fundera lite på varför dessa "roliga" projekt bara förverkligas där ekonomin har ett helt annat läge än här...

SA

[H0n3]

Svante, det finns ju många orsaker till andefattigheten. Trångsynta politiker, snåla byggentreprenörer med mera, med mera.

Utveckla gärna lite mer så blir det lättare att svara.

[Boris]

Läckert på ett sätt, men luktar social ingenjörskonst... Känns inspirerad av Roger Dean som bl.a. ritade Yes (gruppen) och Virgins första logo. Han ritade hus med organiska former redan på 60-70-talet. Säkert fler som gjorde det.

Många städer verkar vilja sätta sig på kartan. Men vad söker vi som turister? Upplevelser i olika form tror jag, kultur, shopping eller whatever. Bankpalats a la Zürich eller gamla hus, gränder, basarer, etc? (Förutom det uppenbara med museijärnvägar för sådana som vi.)

Men visst byggs det mycket glasfasader ...

[magnus63]

Rickard har ju flera poäng här, jag gillar också Kbh just för att staden känns mer "organisk" och man river bort uttjänta hus undan för undan. Det finns massor med hus från det modernistiska 60-70-talet men de står bland såväl äldre som nyare hus. Men, kom ihåg, Danmark har inte haft hyrestak på gamla kåkar, vilket gjort att hyresvärdarna låtit dem stå kvar istället för att riva och bygga nytt - och de gamla kåkarna är dyra med svenska mått mätt. För 20 år sedan saknade var femte lägenhet i Kbh eget badrum, det innebär inte att de var speciellt billiga för den skull (jämfört med Malmö i synnerhet).

"arkitekturen i våra citykärnor alltmer ser ut som att betonggjuteriets mest rabiata ingenjörer mutat i stort sett samtliga svenska kommuners planeringsansvariga. Ta t.ex. Riksbankens huvudkontor. Det ser ju ut som rumänska säkerhetstjänstens högkvarter".
Ett högkvarter som skribenten inte har en jävla aning om hur det såg ut, utan trodde att det var en grå betongkloss, baserat på sina vanföreställningar om Rumänien i allmänhet och Bukarest i synnerhet.
Just Securitates gamla högkvarter är bisarrt märkligt då man har tryckt in en glaskloss INUTI ett hus från 1900,
vilket resulterat i en arkitektonisk skvader av sällan skådat slag. Det är förmodligen ett av världens värsta arkitektoniska stilbrott.

[magnus63]

Det tråkiga är bara att många av de arkitekturfirmor som lämnar in förslag som oftast (verkar det) följer det som är det senaste i trenden just nu. Det gör att förslagen blir rätt lika och framför allt hiskeligt trista!

Senaste småhustrenden där jag bor, Lambohov i Linköpings södra utkanter, verkar vara att gräva fram KF Arkitektkontors 70-85 år gamla ritningar och bygga 30-talsfunkis. PEAB är de skyldiga.
Släta putsade fasader i ljusa färgen, totalt utan utsmyckningar och med en- eller tvåluftsfönster.

Folk i gemen inbillar sig säkert att detta är "modernt" - det är det INTE. Det är retro så det stänker om det.