Mälarviken-Mollsjö Järnvägar

[1956]

Du får väl ta med det hit för avfotografering när jag kommit så långt!

Jag lovar!

[NisseH0]

A-loken var så vackra! Min far lärde mig tidigt om livets väsentligheter: att A och B-loken var fina lok, och att Ostkustbanan i hans barndoms Gävle, hade byggt om sina A med ett extra drivhjulspar, och de hade faktiskt behållit sin skönhet trots detta.
OKB köpte också nya(?) liknande lok, vackra de med men med lite mindre drivhjul.

[NisseH0]

Här en bild på OKB:s snälltågslok från Fars
gamla familjealbum!

[1956]

Vid Lillsjön mot Mälarviken.

[1956]

Dags för lastning, lådor den här gången. Hoppas att de var väderbeständiga om de skulle lastas på O-vagnen. Om inte så var de kanske förpackade i andra lådor som var det.

[d680ae]

IMG_1480-11.JPG

Dags för lastning, lådor den här gången. Hoppas att de var väderbeständiga om de skulle lastas på O-vagnen. Om inte så var de kanske förpackade i andra lådor som var det.

Hade man inte i MMJ hemtrakter tillgång till någon presenningsdepå där man kunde hyra väderskydd? O-vagnar var väl gjorda för att täckas med presenning om man behövde väderskydda godset.
Presenninguthyrning var förr en rätt omfattande verksamhet runt all väg- och järnvägslogistik. SJ hade själva depåer med verkstäder för skötsel och underhåll av presenningar lite här och var. Dessutom var Jonsereds en av flera privata aktörer. Förvisso går det att hyra presenning än idag, men användningen för att täcka järnvägstransporterat gods är inte längre vad den en gång var.

[1956]

Du har säkert rätt.

[Baronen]

Hej!

Underbar bild på K-loket i lokalgodståget (?), även om min maskin när det begav sig var en T21 eller V5 så infann sig känslan av att försiktigt vagga in på något ibland lite tvivelaktigt industrispår för att sätta ut någon vagn. Vänta på ”klonket” när växlaren släppte kopplet och varsamt dra på när man fick signal ”framåt”.

Men när jag tänker till så var faktiskt mina sista?/senaste växlingsmanövrar just med ånglok för 15 år sedan på bangården i Jädraås, 5 år efter att jag lämnade lokföraryrket. Men tagen och känslan satt där och allt gick som smort.

Beskrivning av presseningar hos SJ kan vi hitta hos MRW i särtryck 637 enligt länk http://www.mrw1.se/pdf_filer/637_61.pdf på sidan 61.

Hälsningar!
Baronen

[1956]

Tack för uppmuntrande ord, mysig historia och tips.

Ovan ett Jahrehornfoto över del av Sjövik som släpptes av Försvarsstaben någon gång i mitten på 90-talet.

[NisseH0]

När man ser den där bilden, längtar man till
sommar, sol och en resa till någon trevlig hamn med järnvägsanknytning...
Fina båtar också.

[Johan Molin]

Det svartvita fotot uppskattar jag synnerligen mycket! Det ger nästan mer 50-talskänsla än alla dina fina färgfotografier! Det skulle kunna vara Arkösund, eller Loftahammar, eller nästan varsomhelst där det finns en liten hamn längs våra kuster!

[1956]

Tack Nisse och Johan!

Jag håller med, att göra bilderna svartvita ökar möjligheten att skapa större verklighetstrohet om man försöker återge tiden från omkring 1960 och bakåt.

[1956]

Mollsjö lokstallar tidigt 1950-tal.

[NisseH0]

Härligt! Så många ånglok...jag kan inte identifiera maskinen längst till vänster,
något f.d. privatbanelok av L-typ? Måste vara roligt att ha en sådan flotta av lok!

[1956]

Härligt! Så många ånglok...jag kan inte identifiera maskinen längst till vänster,
något f.d. privatbanelok av L-typ? Måste vara roligt att ha en sådan flotta av lok!

Loket utanför lokstallet är litt CC. Den hör väl egentligen inte riktigt hemma där.

[NisseH0]

Men det ser bra ut där det står, man tänker att det är ett äldre, kanske avställt lok.

[1956]

Volvobilar PV 544 på väg från Lundby ut i landet. Efterfrågan var betydande, både i Sverige men även i USA.

[ford1929]

Vad är det för något som finns längst
till höger på bild på lokstallet

[1956]

Vad är det för något som finns längst
till höger på bild på lokstallet

Det är en snöplog modell äldre. Ett scratchbygge av Jönshagen.

[PeO]

Den utrustningen verkar ha fallit ur minnet på banverkets efterträdare, det är billigare att ställa in tågen om det snöar och låta passagerarna stå kvar på stationerna och vänta, men 1956 hade vi fortfarande många vintrar att se fram mot. På Rhätishe Bahn, Berninna Bahn i synnerhet, där man far fram på höjder högre än Kebnekaise, behövs sådan utrustning fortfarande. En film med både aktuell och historisk utrustning, bl.a. visas en inmakare byggd efter norsk förebild.
På engelska för de icke tyskförstående.
På tyska, inte Schwytzerdytsch.
I övrigt kan man bara se lite grann hur illa lite förebildsriktigt banan har byggts, 180-graderskurvor med bara 45 meter radie och backar med över 70 promille lutning.
Banan är lika lång som Albulabahn, 61 km, men kostade hälften så mycket som den att bygga. Albulabahn har max 35 promille lutning och en massa spiraltunnlar, Bernina Bahn har serpentinväg från Alb Grüm ner till Poschavio. Båda banorna klart sevärda, det finns många filmer på tuben.

[Traveller]

På Rhätishe Bahn, Berninna Bahn i synnerhet, där man far fram på höjder högre än Kebnekaise, behövs sådan utrustning fortfarande. En film med både aktuell och historisk utrustning, bl.a. visas en inmakare byggd efter norsk förebild.

Her er forbildet:

https://www.youtube.com/watch?v=O2lAMbCGRIk

Filmen er en absolutt klassiker og garantert dieselfri!

Mvh
Traveller

[1956]

Till synes lugnt på ytan men hela havet stormar inne på Mollsjö Järnvägshotell. Förmodligen beror det hela på att Ärlighetshetspartiets lederas namn Nooshi har förväxlats med det skånska ordet ”nussa” som betyder sova, halvsova…oftast om barn, men som gruvligt har missuppfattats och underskattats av de styrande och dess bihang.

Nu blev det istället ett hårt och yrvaket uppvaknande. Men Mollsjö Allehanda förhåller sig som alltid neutralt…nästan åtminstone.

[Johan Molin]

Jag kan bara säga som Thorvald Gahlin på sin tid (och det är menat åt två håll): – Det faktum att vissa ytterlighetsriktningar blir beaktade pekar på att jorden inte är rund utan flat.

[HLS]

Det var inte årsmöte i TFF, då? Kan ju bli hela havet stormar även däruti.

https://www.youtube.com/watch?v=hWKnWXd0Bno

[1956]

Det var inte årsmöte i TFF, då? Kan ju bli hela havet stormar även däruti.

https://www.youtube.com/watch?v=hWKnWXd0Bno

Det är ju inte utan att man kommer att tänka även på denna lite nyare humoristiska pärla.
https://www.youtube.com/watch?v=PVKm60jq4xw

[HLS]

Touché

[1956]

K4 1225 vid Mollsjö Lådfabrik i samband med växling.

[Johan Molin]

Visst är lådfabriken den största industrin i trakten, eller?

[1956]

Visst är lådfabriken den största industrin i trakten, eller?

Just det!

[1956]

[H0n3]

En glad och god midsommar önskas även från Lindome/Dåseberga!

/Peter

[1956]

En tidig bild på SJ:s vid tiden nya F-lok. Visserligen redan något väderbitet men i stort vid mycket god vigör. Vagnen i kroken ser mer ren ut men går mer och mer sitt oundvikliga öde tillmötes.

[1956]

1956, en ny tid tränger sig på men fortfarande hänger det gamla med.

[d680ae]

Var klottret på den tiden begränsat till att skyllas på "behöriga"? Jag tycker F 701 verkar ha hunnit prydas av ganska mycket vitt "klotter" bakom ledstången till hyttdörren vid B-ändans förarplats. Dessa texter och data blev sanktionerade regelrätta märkningar på loken först flera decennier efter att loken betecknades som "nya".

Är modellen även den, liksom förebilden tillverkad vid Öschötsk verkstad? Om så föranleder närbildsgranskningen onekligen åtminstone ett mindre ögonbrynslyft.

Hur länge just den framskymtande vagnen verkligen överlevde vet jag inte. Men gelikar till den hade vid fototidpunkten, om den alltså är inom något år efter tillverkningen av F 701, inte sällan ett eller annat decennium kvar i livet.

[1956]

Tack för utförlig och saklig information. Undertecknad har, som vid ett otal tillfällen tidigare erkänts, mycket bristfälliga kunskaper i både svensk järnvägshistoria och dess rullande materiels dito. Se därför gärna det jag skriver som ett försök till gladlynta bihang till bilderna, ja t.o.m. som en motsvarighet till det som kallas gladbygge.

På tal om gladbygge så kan väl knappast Brimalms modell av både detta F-lok men även alla andra av deras modeller betraktas som sådana. Men det utesluter ju inte att det kan finnas brister även där även om inte blir glad när man ser dom.

[Baronen]

Hej!

Dekalen med dynamisk-, tjänste- och bromsvikter stämmer väl överens med graden av väderbitning hur som helst. Jag gjorde verkstadspraktik på Dvst Sävenäs 1978 och bytte då gjutna viktskyltar mot sådana dekaler. Att passvagnen med öppna plattformar och grindar försvann lite tidigare får vi väl låta fundamentalisterna oja sig över om man tycker det överskuggar Din alldeles förträffliga järnvägsmodell. All heder till Dig för detta tidsdokument med angenämt spännstig tidsram. Snart finns det ändå ingen kvar med personliga minnen om vad som kom först; de Lavals separator eller Kobra-telefonen.

Fortsätt Ditt goda arbete, kalenderbitarkunskaper eller ej!

Baronen

Dvst är förkortning för driftverkstad vid dåvarande Statens Järnvägar

(Stavningen på telefonnamnet ändrat från Cobra till Kobra)

[1956]

Tack för uppmuntrande ord!

Ovan är Brimalms sista modell D-loket. Jag gissar att det kan finnas "felaktigheter" även på det?

[Johan Molin]

Vare sig detta eller F-loket är väl i närheten av Max Larssons "träparentes" i alla fall. Där kunde t o m jag se hur illa det var ...

[Baronen]

Hej igen!

Ett mycket fint D-lok där allt ser ut att sitta där det skall. Har tillbringat mycket tid på D-maskiner (Du2) och fast det är en stillbild så kan jag ana 16 2/3-flimret i strålkastarna och höra det tunga flunket när den lågvarviga kompressorn stannar av.

Baronen

Det kan finnas en liten observation men vad spelar det för roll, men… om nu någon är nyfiken; lite osäker men tyfon i stället för luftvissla samtidigt med övergångsbryggor eller dito bryggor samtidigt med den gula hemstationsdekalen kan vara en liten anakronism. Men va f-n…

[d680ae]

...
Ovan är Brimalms sista modell D-loket. Jag gissar att det kan finnas "felaktigheter" även på det?

Har det uppdagats några felaktigheter på något av Brimalm's lokmodeller? På F-loket får man leta ordentligt för att finna några alls och D-loket likaså. Men med F-loket verkar tillverkaren ha hitta sin alldeles egna kombination av egenskaper för att i görligaste mån förvilla den betraktare som vill ge det en särskild hemvist i historien. Vad som i detta avseende är rätt eller fel ligger helt i betraktarens öga eller sinne.

På D 316 har man inte ansträngt sig lika illa. Å andra sidan var antalet radikala förändringar i lokens utseende inte lika många och tydligt distribuerade i tid som på F-loken.
För D-loket har man förvisso satt en begränsning i tidsperiod som loket haft det avbildade utseendet. De gula dekalerna med hemstationsnamn började dyka upp i senare halvan av 1960-talet, men blev i gengäld kvar till "the bitter end". D-lok med sin relativt stora flotta rymde också rätt många individuella utseendevarianter. De som överlevde in i skedet som innebar ombyggnad till Du2 fick naturligtvis en del mer betydande utseendeförändringar. Detta drabbade även 316 från 1976 och till skrotningen 1986. Men redan några år dessförinnan hade det "tappat" de gamla ursprungliga övergångsbryggorna och grindarna i gavlarna. Men det bör finnas en period på sisådär 5 år som förebildens utseende stämde hyggligt med modellens, förutsatt att modellen har framändesskärmar i A-ändan.

Med F-loket är det värre. Tvärt emot vad man kan tro är modellen en inte helt kompromisslös avbildning av det modernaste utseende loket ännu hunnit med att ha. Om man vill distansera sig från modeller av museikvalitet till förmån för gladbyggen hamnar man kanske här i knipa. För det närmaste modellen kommer en förebild är väl loket i sitt skick som museilok hos SKÅJ. Och det innebär i vanlig ordning att de ambitioner som kan finnas att återställa sina museiobjekt till ursprungligt, eller åtminstone ålderdomligt, utseende av kostnadsskäl brukar överges ett bra tag innan målet är nått. Knepigt nog har Brimalm på sin modell gått åtminstone ett steg längre än SKÅJ i återställningen, men ändå inte hela vägen.

Jag har inte tidigare haft förmånen att få "avnjuta" en äkta Brimalm "F" på så nära håll. Mitt intryck av leverantören Brimalm var dock, inte minst vid den tiden F-loket togs fram, att deras svansföring kring sina ambitioner att tillhandahålla särklassiga modeller var ganska hög. Därför var det rätt svårt att inte reagera vid upptäckten av på vilken nivå de egentligen presterade modeller.

F 701 skall ha levererats 1949 (fin årgång!) vilket innebär att den tidpunkt fotot bör kunna representera väl kan ligga några år in på 1950-talet

... Jag gjorde verkstadspraktik på Dvst Sävenäs 1978 och bytte då gjutna viktskyltar mot sådana dekaler.
...

Ja, det stämmer säkert och matchar väl min föreställning om hur det gick till att klottra ner loket. Min utgångspunkt var att det antagligen var någon "behörig" person, t.ex. en reparatör i SJ-leden som i ivern att lojalt ombesörja nödvändiga åtgärder tog sig för att påbörja sitt uppdrag sisådär 25 år innan det efterfrågades, dök upp i ändringsordersystemet (SJF 411) och blev legitimt att utföra.

Normalfallet borde vara att denna typ av historiska uppgifter är kända för tillverkare, och i mån av efterfrågan ingår i leveransen av modeller, antingen genom att avspegla sig i modellens utförande eller i bifogad dokumentation. Jag har inga förväntningar på att det skall vara var mans och modellägares sak att hålla reda på. Jag kan inte påminna mig exakt hur modellen av F 701 marknadsfördes. Framgick det att det var en modell av SKÅJ museilok eller betecknades det som "i ursprungsutförande"?

Den använda mallen med ett narrativ baserat på förflyttning i tiden är mäkta fängslande att läsa och det gör jag gärna. En bieffekt av det upplägget må vara att det blir rätt känsligt för anakronismer. Lite otur var det kanske att det med sådana rätt tungt belastade F-loket råkade tassa in som katt bland hermelinerna i de många tidigare njutbara avsnitten.

[1956]

Signaturen d680ae:s inlägg är en tydlig och helt relevant bekräftelse på svårigheterna att få allt rätt och på plats inom en snäv tidsperiod.

Att skapa fiktion i modell är något som flera av de mest meriterade och beundrade modellbyggare i mj-världen just har sysslat med. Ett exempel på hemmaplan är Uno Milton och ett annat ute i världen är John Allen. Deras mål var att få betraktaren att tro att det finns en verklig förebild, när det i själva verket inte alls gör det.

Alltså finns det inget större skäl att räkna nitar, men trots det är det vissa gränser som jag anser man inte ska gå över om man ska lyckas med illusionen. Det innebär att ju större realism modeller av landskap, byggnader och rullande materiel uppvisar, särskilt också så homogent som möjligt, desto större möjlighet är det att lura betraktaren till att få honom eller henne att tro att det är en verklighet man betraktar.

Mälarviken Mollsjö Järnvägar är redan från början tänkt som en fiktion av verkligheten inom tidsramen 1950-60-talen. Att återge en verklighet både tidsmässigt och skalamässigt har visat sig vara en ytterst svår uppgift, ja näst intill övermäktig, även om det finns flera försök som gjorts med större och mindre framgång. Därför har mitt mål med modellbyggandet hela tiden varit att söka efter illusionen av just verkligheten men inte att försöka återge den.

[Johan Molin]

Det är nog som Tony Koester har uttryckt det flera gånger i skrift:
Det är svårare att skapa en "prototyp-inspirerad" modelljärnväg än att skapa en modellerad direkt efter en prototyp.

Den enda som verkar ha lyckats med endera till 99,5 % är väl Jack Burgess med sin Yosemite Valley Railroad i augusti 1939, men så har han också kunnat gå i två decennier och grunna över en detalj på en godsvagn som han inte begrep, och inte varit i stånd att bygga en modell av den vagnen förrän han listat ut vad den detaljen användes till ...

[1956]

B1369 vid oförskämt god vigör med tanke på dess ålder.

[Johan Molin]

Absolut! 38 år gammal. Rent urgammal jämfört med oss ...
(för det är väl fortfarande 1956, eller?)

[1956]

Absolut! 38 år gammal. Rent urgammal jämfört med oss ...
(för det är väl fortfarande 1956, eller?)

Javisst 1956, men den gick ju i pension 1958 då tekniskt passerad och hade svårt att följa med tiden. Det har ju varken du eller jag haft, eller hur?

[Johan Molin]

Förlåt, vilket år är det i år nu igen?



Vid trettitre
är man passé ...

[Johan Molin]

Fast lite gammal börjar man väl bli när man anser att ovanstående tid hörde till svensk revykonsts absoluta guldålder!

[1956]

Fast lite gammal börjar man väl bli när man anser att ovanstående tid hörde till svensk revykonsts absoluta guldålder!

Ja, det känns ju inte så lite just passé!

[ErikB]

Jag känner mig också ganska passerad och har rätt svårt att ta till mig stora delar av dagens humorutbud. Lägger min röst på Hasse & Tage och deras samtida!
/Erik

[thorpe]

Med min bakgrund blir jag fortfarande glad av Tommy Cooper, Morecambe & Wise, The Two Ronnies, Dave Allen och Monty Python. Även The Goones (i synnerhet Spike Milligan) finns med på listan. Men Hasse & Tage går inte av för hackor, det är märkvärdigt att en del av deras texter fortfarande är högaktuella. Jag säger inte att allt var bättre förr eftersom det inte var det men humorn hade, i mina ögon och öron, litet mer av värme och mänsklighet. Idag verkar det som om "humoristiska" trakasserier är det som räknas.
Good Night!