SDJ Faktabank - Stridsvagnshinder

[H0n3]

Här och var i olika miljöer dyker de upp, stridsvagnshindren. Avsedda att hindra allt för snabb framryckning med pansar blev de betongmonument över en tid som flytt. Tanken var att stridsvagnarna skulle klättra upp på hindren och fastna, alternativt att visa upp den betydligt mindre bepansrade undersidan och på så sätt bli lätta mål. Nu blev det till slut inte så. Man kom underfund med att med ett schaktblad framför vagnen som både skyddade för eld så kunde man ploga upp en vall framför och fylla utrymmet mellan hindren med jord och sand och då kunna köra rakt över utan att fastna.

Betongpiano
De hinder vi ser på olika ställen i vårt land är dels betongpianon, ett stort block med basytan ca 3,2 x 2 m och mellan 1,6 och 1,8 m höga samt vägandes runt 17 till 18 ton. Denna typ har avbildats med mått i Allt Om Modelltåg 12 av Henrik Ranby och det är också den formen jag har med i skissen nedan. Dock har de betongpianon jag sett i Kållered (numera borta) inte den avfasning på den sluttande framsidan som de i skissen.

Denna typ av hinder finns idag bland annat i Höganäs i Skåne och på Djurgården i Stockholm. Sannolikt även på fler platser även om FortF har tagit bort väldigt många av dem numera.



Förutom de fasta betongpianona så fanns en sort som gick på räls, avsedda att kunna dras fram och stänga e väg t ex. Huvudmåtten var i stort sett desamma men ofta med en mer symmetrisk form och en mindre tunnel i dess undersida för rälshjulen.

Rörliga betongpianon finns mig veterligen bara på museet Djuramossa utanför Höganäs i Skåne.


Draktänder
En annan typ av hinder var draktänderna, en typ av koniska torn som ställts i omlott i rader för att på samma sätt hindra stridsvagnars framfart.



Mellan de olika typerna av hinder lades sedan stridsvagnsminor och annat ut för att göra forcering än mer besvärlig. På många av våra svenska hinder finns fortfarande kvar stänger med öglor som var till för att montera maskeringsnät. Detta skulle göra hindren svårare att upptäcka och ge en viss överraskningseffekt.

Draktänder finns att finna på Djurgården i Stockholm och i Vikene öster om Arvika. De fanns säkert på många andra platser också, men även här har FortF städat undan där så varit möjligt.

Både betongpianon och draktänder finns på de här bilderna på Epoker i Fokus: http://epoker.ifokus.se/articles/4f65cf ... vagnssparr

Även på SDJ kommer sådana här till nytta.

[tågtyckarn]

Visserligen är hela Sverige värt att försvara men...... Dalarna???

[Johan Molin]

Spelar väl föga roll nu då försvaret ju som bekant kan roa sig med att försvara Stockholm i några timmar, tills trossförråden tagit slut ...

[Arne Lindgren]

Spelar väl föga roll nu då försvaret ju som bekant kan roa sig med att försvara Stockholm i några timmar, tills trossförråden tagit slut ...

Om förrådet av trossar tar slut kan man ju inte repöva.

[mikath]

Jag tog mig friheten att rita en draktand i mitt 3D-program.



Betongpianot hade jag inte de exakta måtten för att jag skulle kunna rita den också.

/Mika

[H0n3]

Precis så såg de ut, men många fler och i snörräta rader med lagom avstånd så att en stridsvagn skulle falla ner emellan och på en mina.

/Peter

[mikath]

Såhär???



/Mika

[H0n3]

Ja i stort sett. En närmare bild finns här: http://skansar.blogspot.se/2008/04/frsta-frsket.html
De verkar stå lite tätare trots allt. men det är nog viktigt att måtten mellan dem är sådana att båda banden inte kan vara på var sin tand.

/Peter

[BoIS:aren]

Visserligen är hela Sverige värt att försvara men...... Dalarna???

. Nu blir Sture glad, haha!
/Janne

[Arne Lindgren]

Precis så såg de ut, men många fler och i snörräta rader med lagom avstånd så att en stridsvagn skulle falla ner emellan och på en mina.

/Peter

Och när den står med ena främre hörnet i luften är den tunna bottnen en bra måltavla för ganska lätta pansarvärnskanoner.

[mikath]

Något justerade.
Hoppas det blir lite svårare att ta sig fram här nu...





/Mika

[H0n3]

Sådär ser väl bra ut tycker jag. Frågan är bara var man ska placera ut dem på en anläggning. Draktänder gör sig ju bäst i massverkan som synes.

Har funderingar för egen del, men det återkommer vi till om ett tag.

Återkommer!

/Peter

[BoJ]

Efter DVVJ så finns det en del att se. Bilder från en utfärd hösten 2012.
BoJ

[H0n3]

Hj BoJ,

Trevliga bilder på den lutande typen av draktänder. Skulle vara så intressant att få måtten på dem vid tillfälle.

Uppenbarligen väntar man sig att vagnbesättningen ska missbedöma enkelheten att forcera genom att de sluttar mycket på "anfallssidan" (gissar att det är så) men branta på baksidan. Under alla omständigheter så är målet att komma åt den svaga undersidan som mycket riktigt påpekades något inlägg tidigare.

Mvh

/Peter

[H0n3]

Det är ju inte bara utefter DVVJ som man kan finna denna typ av draktänder. Om jag minns rätt från länkarna lite högre upp i tråden så borde de också finnas på Djurgården tillsammans med den större typen.

Därmed vill jag breda frågan lite och hoppas att någon vänlig själ med de sneda draktänderna i närheten skulle kunna göra en enkel uppmätning för komplettering av den här tråden. Jag inser att BoJ kanske inte har dem utanför dörren precis.

Förresten, är det inte herr Friberg som kom med på bilden?

Själv tänker jag plåta och mäta det enda nu kvarvarande stridsvagnshindret i Kållered, ett stort block på hjul avsett att rulla ut på väg.

Återkommer!

/Peter

[MickeC]

Vår modulbyggare Acke har återskapat draktänder på sin ena modul Se Hemsida

[H0n3]

Tack för tipset Micke, Acke mailad.

mvh

/Peter

[H0n3]

Fick jobbat lite på det utrullbara hindret idag. Det blev väl mest ritning, men resten kommer snart.

Hindret jag mätt ligger alltså vid Kållereds norra infart på gamla riksvägen. Som synes är det en rejäl betongkloss närmast vägen som fungerar som "huvudfundament" och styrning för rullbordet om vi får kalla det så.



Fundamentet har följande mått:



Ovanpå fundamentet ligger alltså rullbordet, för tillfället uppallat i bakkant för att inte av misstag rulla ut över vägen. Rullbordet är rejält långt i förhållande till fundamentet och är väl tänkt att täcka minst en och en halv fil av vägen och därmed göra trafik utom tvåhjulingar och fotgängare omöjlig.



Bordet har en tvärprofil som ett T med hål utskurna i skivan att passa två ordinära järnvägshjulaxlar med 1435 spårvidd. Ett utmärkt tillfälle att använda några gamla stjärnekerhjul. Lagergafflarna är enklast möjliga och endast dimensionerade för att hålla vikten av det här bordet så länge att det trillar ner på backen. Antaagligen är de lager som används också gamla glidlager av samma anledning. Man tog väl något gammalt som fanns i förrådet.

Bordet lutar utåt vägen med ca 15 grader vilket syns på sammanställningen.



För att hålla styr på rälsen (som ligger löst upplagd) har man monterat två L-järn på vardera sidan och nu i fredstid har man låst allt med ett par kraftiga träklossar.

Återkommer med fler bilder när modellen är byggd.

/Peter

[Johan Molin]

Tala om "fortifikationsarkeologi"! Stort tack!

[alsum]

Mellan Boden och Inbyn. Där haft den höga cement ca:2,5 meter men bred minns inte. Kan vara 2 meter bred. Svårt att köra förbi betong stolpe. Nu borta. Finns kraftigt betong som kan stopp för stridsvagn. Som timmerstock av betong. Vägspärr.

[BAn]

Ifall ni inte känner till det vill jag tipsa om stridsvagnshindret(?) eller banblockeringen vid Torgåsmon på linjen Malung - Särna:

http://www.visf.com/temp/sarnabanan/sarnabanan.html - rulla ned till rubriken Torgåsmon

http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=111573

Ännu ett ställe jag inte har hunnit besöka ...ännu

/Bengt

[Arne Lindgren]

Mellan Boden och Inbyn. Där haft den höga cement ca:2,5 meter men bred minns inte. Kan vara 2 meter bred. Svårt att köra förbi betong stolpe. Nu borta. Finns kraftigt betong som kan stopp för stridsvagn. Som timmerstock av betong. Vägspärr.

Tänker du på dom 6-kantiga som stod mitt i vägen med en likadan(?) stolpe i varje dike lite förskjuten i vägens längdrikting. Man var tvungen att göra en S-sväng för att komma förbi, och sen fanns det bommar i stål&betong att dra ut mellan stolparna. Det fanns några sådana på småvägarna runt Boden runt 1970.

[alsum]

Det har du rätt 6 kantiga som stod i vägen. Mitten, höger och vänster stolpe. Vet ej om finns mer vid vägen som hindra stridsvagnar.

[Arne Lindgren]

Det har du rätt 6 kantiga som stod i vägen. Mitten, höger och vänster stolpe. Vet ej om finns mer vid vägen som hindra stridsvagnar.

Någon typ av hinder fanns säkert vid sidan, men helst naturliga. Jag har en känsla av att man satte dom där det fanns en naturlig "tratt" som fångade upp den som kom på vägen. Och helst med en höjd på åtminstone ena sidan, och en sjö eller ännu hellre en höjd på andra. Så skulle i alla fall jag vilja ha det om jag skulle förvara spärren.

Nån som vet när man började bygga den typen av hinder?

[H0n3]

Kul att den här tråden vaknade upp igen!

Många, om inte alla, av dessa hinder av olika typer sattes upp som ett resultat av början av VK2, fortsättningar och utvecklingar av Skånelinjen.

I just Kållered där jag tog bilderna av det "flyttbara" hindret är det en brant bergvägg på båda sidor.. På den plåtade sidan fanns insprängt i berget också ett värn av något slag för skydd av hindret. dalsänkan där både riksväg och järnväg gick fylldes med betongpianon och det fanns sedan ett värn också på motsatt sida. ett ganska kraftfullt "lås" då.

Mvh

/Peter

[H0n3]

Mitt i krånglet med att få fart på nytt moderkort i datorn och det med tillhörande trassel för att få över alla program, länkar och annat från den gamla driven så tog jag mig en stund att dokumentera lite gammal militärmateriel.

Jag har lyckats hitta ett ställe (var låter vi just nu vara osagt) där jag till min överraskning fann både betongpiano och draktänder! Det var uppenbarligen precis rätt tillfälle att fotografera då löv inte skymmer vårljuset.

Vi ser en rad med draktänder och mellan stammarna nere till höger ett alldeles orört betongpiano med maskeringsnätspinnar och allt. Fram med mätprylarna (meterstocken) och mät upp både betongpiano och draktänder. Måtten kommer lite senare när jag fått ihop alla program som innan.

Avslutningsvis en bild till som "teaser", det ger också en skön idé om hur det hela kan/ska "vädras". Det har med åren blivit en ganska skön yta av mossa som gör att man knappt ser något innan man står alldeles intill. Något att ta med sig vid modellerandet.

OK, jag vet, bilden är inte bra, återkommer om den.

Mvh

/Peter

[Stefan S]

Fick jobbat lite på det utrullbara hindret idag. Det blev väl mest ritning, men resten kommer snart.

Hindret jag mätt ligger alltså vid Kållereds norra infart på gamla riksvägen. Som synes är det en rejäl betongkloss närmast vägen som fungerar som "huvudfundament" och styrning för rullbordet om vi får kalla det så.



Fundamentet har följande mått:



Ovanpå fundamentet ligger alltså rullbordet, för tillfället uppallat i bakkant för att inte av misstag rulla ut över vägen. Rullbordet är rejält långt i förhållande till fundamentet och är väl tänkt att täcka minst en och en halv fil av vägen och därmed göra trafik utom tvåhjulingar och fotgängare omöjlig.



Bordet har en tvärprofil som ett T med hål utskurna i skivan att passa två ordinära järnvägshjulaxlar med 1435 spårvidd. Ett utmärkt tillfälle att använda några gamla stjärnekerhjul. Lagergafflarna är enklast möjliga och endast dimensionerade för att hålla vikten av det här bordet så länge att det trillar ner på backen. Antaagligen är de lager som används också gamla glidlager av samma anledning. Man tog väl något gammalt som fanns i förrådet.

Bordet lutar utåt vägen med ca 15 grader vilket syns på sammanställningen.



För att hålla styr på rälsen (som ligger löst upplagd) har man monterat två L-järn på vardera sidan och nu i fredstid har man låst allt med ett par kraftiga träklossar.

Återkommer med fler bilder när modellen är byggd.

/Peter

Kul att få förklaring till denna "uppochnervända järnvägsvagn" som va vad jag trodde det var när man åkte för bil då på 60-talet. Men att det var något slags hinder för krigstid talade min pappa om för mej.


Stefan

[H0n3]

Fick en stund vid datorn så jag kan härmed presentera måttsatta skisser på både de betongpianon och draktänder jag mätt upp. Det finns vad det verkar aningen olika form på dessa, men så här ser alltså "mina" ut.

Betongpianot:

Ett relativt högt hinder med sina ca 180 cm över marken. Jag tog måttet vid den avgränsning som gjutformens underkant betydde. Det finns m a o med säkerhet en rätt rejäl betongklump under marknivån också, men måtten gäller alltså för det som syns ovan marknivån.

Uppe på klossen så stack två järntenar upp och de var gjorda med en "ögla" en bit från toppen och uppenbarligen avsedda att fästa maskeringsnät och annat i. Järntenen var ungefär en meter hög allt som allt.

Jämfört med tidigare skisser blev det här också tydligt att man redan från början fasat av alla kanter på klossen så att de i princip gav trubbiga vinklar på alla håll. Det minskar både på splitter från kanter och gör att kulor studsar av mer tydligt utan att göra så stor skada. Just där jag mätte fanns bara ett betongpiano så jag kunde inte se hur utplaceringsmönstret såg ut, men att de stod med ungefär samma avstånd som draktänderna tror jag kan vara rätt sanningsenligt.


Draktänderna:

Dessa är mycket mindre än betongpianovarianten, men lika farliga för en stridsvagn ändå. Jag antar att meningen var att man skulle kunna komma åt undersidan vars pansar vanligen är betydligt tunnare än resten. Att en vagn sedan kan fastna uppe på en eller par tänder gör inte saken bättre för besättningen och i mellanrummen har man vid kristid med säkerhet placerat ett lämpligt antal både trupp- och stridsvagnsminor för att försvåra passagen.

Även här utgår måtten från det jag upptäckte var underkanten av formen. Samma sak här, det finns alltså en lämpligt djup del under marknivån för att klossen ska vara stabil nog och inte gå att flytta hur enkelt som helst.

Även här har alla kanter fasats av rätt rejält bredden på själva fasen var 200 mm i fullskala vilket också syns på bifogad bild.

Bilden avslöjar också att dessa draktänder stod i ett mönster som skulle göra det lagom besvärligt att passera. Placeringen finns måttsatt till höger om skisserna. På bilden syns också den rättuppstående järntenen för maskeringsnät mellan trädstammarna. Bilden ger en uppfattning om hur hög den är i förhållande till betongpianot.

Därmed är just den här faktarutan rätt väl beskriven.

Mvh

/Peter

[fort1940]

Den typ av spärr som delvis finns kvar vid Kållered kallas för "betongvagn typ I". Konstruktionen består ut av 3 höga betongplintar, varav 2 plintar bär upp det flyttbara blocket. 2 kraftigare typ av skenor upplägges mellan det 2:a blocket till det 3:e blocket. Fri genomfartsöppning skall ha varit ca 5,2 meter.

Denna typ av spärranordning kom till utförande sent 1942 och början av 1943. Just Kålleredskansen/spärren hade ursprungligen 2 sådana "vagnar", vid Rådasjön fanns ytterligare en. I Dalsland kom 5 stycken till utförande och är följande:
skans 704 Skuggetorp (ULB) raserad
skans 706 Gårkätteln/Håverud (DVVJ) delvis kvar
skans 742a Kråkviken (DVVJ) intakt
skans 746a Kroppan (ÅMÅJ) intakt
skans 762 Idala (DJ) raserad.

Dessa spärrar var en förbättring av den tidigare varianten bestående av en 5 tons flakvagn littera nm lastad med 4 block av natursten alt. 4 block av btg.

mvh fort1940

[Johan Molin]

Spännande, tack för att du fiskade upp tråden, och välkommen till Mötesspåret!

Kom att tänka på Alfs inlägg om slika anläggningar mellan Boden och Inbyn, då min bättre hälfts morföräldrar bodde just där. Så jag var ju tvungen att fråga henne.

1. Vägen är ju numera omlagd, gamla vägen var ganska smal och krokig.
2. Det fanns flera hinder längs vägen, vad jag förstår i varje fall till omkring 1970, dock vad Agneta minns ingenting som stod mitt i vägen som man måste väja för. Några uppochnedvända järnvägsvagnar minns hon inte, då hon var liten trodde hon alltid att det skulle placeras några bommar över vägen, men det låter ju lite väl klent som stridsvagnshinder betraktat.

Men tydligen var det inte en vägspärr längs vägen, utan flera stycken.

[H0n3]

Den typ av spärr som delvis finns kvar vid Kållered kallas för "betongvagn typ I". Konstruktionen består ut av 3 höga betongplintar, varav 2 plintar bär upp det flyttbara blocket. 2 kraftigare typ av skenor upplägges mellan det 2:a blocket till det 3:e blocket. Fri genomfartsöppning skall ha varit ca 5,2 meter.

Denna typ av spärranordning kom till utförande sent 1942 och början av 1943. Just Kålleredskansen/spärren hade ursprungligen 2 sådana "vagnar", vid Rådasjön fanns ytterligare en. I Dalsland kom 5 stycken till utförande och är följande:
skans 704 Skuggetorp (ULB) raserad
skans 706 Gårkätteln/Håverud (DVVJ) delvis kvar
skans 742a Kråkviken (DVVJ) intakt
skans 746a Kroppan (ÅMÅJ) intakt
skans 762 Idala (DJ) raserad.

Dessa spärrar var en förbättring av den tidigare varianten bestående av en 5 tons flakvagn littera nm lastad med 4 block av natursten alt. 4 block av btg.

mvh fort1940

Tack för extrainfon fort1940, mycket bra.

Med tre betongblock antar jag att det tredje bör ha stått på andra sidan av vägen och var det som draglinan ankrades i för att dra ut det "löpande" blocket över vägen. Är det så? De kraftigare typ av skenor som finns där är vanlig räls med huvudet uppåt och foten vilande mot stödblocket. För säkerhets skull har man vikit ut rälsen så att vagnshjulen inte ska kunna rulla på rälsen utan att man vill det.

Sedan säger du att det fanns en skans i anslutning till blocket och det stämmer. det var insprängt i berget strax ovanför betongvagnsblocket med skottöppning söderut. Den skansen är dock numera sprängd och förstörd av FortF såvitt jag vet. Det var vid samma tillfälle man tog bort de resterande betongpianona mellan vägen och järnvägen.

Mvh

/Peter

[Lihkströmsverken]

Bidrar med några nytagna bilder från Beredskapsmuseum i lördags;







Denna typ av "landhinder" har egentligen aldrig intresserad mig, däremot de "marina hinder" som var en del i marinens mobiliseringsplanläggning (förbanden övergick efter mobilisering till hären!) var betydligt mer spännade och en del av mitt dåvarande arbete.

/Ola

[PeO]

Gammal tråd, men jag har inte lyckats ta mig förbi Kråkviken förrän igår.

Några frågor uppstår. Hur många man behövdes för att lyfta ut de båda skenorna ovanpå och rulla ut betongvagnen?
Kombinerdes detta med en liten styrka ute i skogen för att göra det hett om öronen på Fi, när de kom? Det borde väl betytt: skjut snabbt, spring sedan snabbare än Jehu därifrån.
Något annat om tänkt användning?

Ingen tumstock med, men axeln är en normal vagnsaxel, lagerboxen märkt SJ. Betongfundamente c:a 1,5 m i fyrkant.

[Johan Molin]

Det borde ha funnits en styrka tillhands också. Det sägs ju att minfält som inte är försvarade är meningslösa. Det borde vara likadant här.
I Helsingborg finns många betonghinder kvar, även inne i stan. Liksom förtstås Per Albinfort längs strandlinjen.

Kul att denna gamla tråd väcktes till liv igen! Det finns ju tyvärr en del skribenter som inte är med oss längre.