Johan Molin skrev:Instämmer! Just denna typ av vagnar blev väl väldigt rostiga och tillknycklade med tiden, så här om någonsin är det väl fritt fram att väderbita. Vilket gjorts som redan sagt med stor skicklighet!
![[JC_doubleup.gif]](./images/smilies/JC_doubleup.gif "Tummen upp")
Just den plastiska nedbrytningen av förebilderna till denna vagntyp Ea(n)os gör det extra utmanande att försöka åstadkomma realistisk åldring. Nuförtiden är det mest karaktäristiska kännetecknet på dem man möter den nästan osannolika mängden brutala bulningar av korgen i både stor och liten skala. Oavsett hur mycket underhåll vagnen sedan har fått genom tiderna har just denna typ av skador inte återställts i någon högre grad. Däremot har vagnarna ofta fått färgskikten påbättrade så att intrycken av färg, glans och renhet är rätt respektabla, men bukigheterna. bulorna och svetsärren går aldrig ur. Hur fort denna typ av nedbrytning går kan naturligtvis variera med vilken typ av gods de företrädesvis lastats. Skop- och griparlastning hör sannolikt inte till de skonsammare.
Några exempel på hur denna typ av åldring kan te sig:
Märkning av vagnar i modell är väl ett klassiskt problemområde. Jakten på lämpliga dekaler ... Inbilla er bara inte att bekymren med att få till märkningen på förebilden korrekt skulle vara så mycket mindre. Det här är ändå bara ett litet pikant exempel av rätt många som rullar omkring och förvirrar modellbyggare
I skala H0 eller mindre är det väl en hart när omöjlig uppgift att få denna typ av vagnar att se annat än nästan nya ut. Förändras förutsättningarna när man går upp i skala som med den avbildade modellen i G? Kan man få den oerhört svårlösta ekvationen med överdrivna godstjocklekar, oskalenliga materialegenskaper och kraftlösa deformationstekniker att närma sig något likt förebildernas ärrade utseende?
Den vita krittexten kommer från gamla hederliga Tipp-Ex kritpapper. Kommer ni ihåg dom?
Skämt åt sido.Jättesnyggt vädringsarbete. Kan man bli något annat än imponerad? Inte jag iallafall.
