Den 5:e april 1964 öppnades "T-bana 2", som på senare tid har kommit att kallas "Röda linjen", för att betjäna Stockholms sydvästra förorter:
En bok om denna banas historia, skriven av Hans Harlén, gavs ut av Trafiknostaljiska Förlaget i samarbete med Spårvägsmuseet i samband med banans 50-årsjubileum för tio år sedan, alltså 2014. Bokens omslagsbild föreställande de två dekorerade invigningstågen syns inskannad ovan. Tågen bestod av de då helt nylevererade SS C4-vagnarna, vilka utgjorde den enda vagnstyp som under de första åren trafikerade denna bana.
Vid station 'Telefonplan' hade dagen till ära perrongen utsmyckats av L-M Ericsson, som ju hade sin stora fabrik belägen precis intill. Utsmyckningen bestod huvudsakligen av en över 3 meter hög Kobra-telefon, som ju vid denna tid var "sista skriket":
Visst var det en spännande liten utflykt, då jag och min mor tillsammans med tusentals andra Stockholmare provåkte den nya tunnelbanan på premiärdagen. Men för oss som tidigare dagligen hade färdats med antingen spårvagn eller buss över Liljeholmsbron till och från innerstan, innebar förändringen att vi istället tvingades till en bokstavligt talat mer "utsiktslös" tillvaro nere i underjorden.
I och med att denna T-bana invigdes hade de gamla förortsspårvagnarna av typerna SS A29 och B29 gjort sina allra sista turer och blivit uppställda ute på Heden vid Hammarbyhallen. Där blev de sedan stående i närmare 10 års tid, då SS misslyckades med att hitta intresserade köpare. De sammanlagt 30 stycken A29-motorvagnarna var då bara 10 år gamla när de ställdes av, men de var delvis byggda med återanvända komponenter från äldre skrotade A11-vagnar, ursprungligen levererade redan på 1920-talet. Detta faktum sägs ha avskräckt en från början intresserad spekulant, så det blev aldrig någon affär.
Den "förstfödda" A29-vagnen, nr 170, ställdes dock in under tak då det redan tidigare var beslutat att den skulle sparas som museivagn. Numera ses den ofta på Djurgårdslinjen, efter att ha tagits ut från museet och restaurerats till trafikdugligt skick för 6 år sedan.
3 stycken av A29:orna byggdes om till snöblåsare i T-banan och 2 andra blev av med sina överbyggnader för att senare leva vidare som flakvagnar i det s.k. bergskrotningståget i T-banan. De resterande 24 motorvagnarna mötte till slut skärbrännaren, efter att ha stått och ruttnat bort ute på Heden i närmare 10 år.
/Pehr