Mjölby - Hästholmens Järnväg, med bygdehistoria

[Baronen]

Jag har en snarlik i skala 1:1 framför TrV huvudkontor, tillika dåligt samvete, som jag lovat att transportera rill vägmuseet i Kjula. Det har gått troll i det där pga annat högre prioriterat. Men jag tänkte att jag skulle kunna bidra med ett foto.

Baronen

[Johan Molin]

Det får du givetvis gärna göra!

[Baronen]

Dessvärre var den både insnöad och överplogad men av framhjulens position där draganordningen sitter över framaxeln förstår vi att hjulbasen är kortare än på originalet till Johans modell.

[Johan Molin]

Visst. Den verkar något större än den som jag minns från Svaneholm, men proportionerna ser ut att vara väldigt lika mellan dessa två "svenska" (skånska???) stenkrossar.
Principen är dock helt och hållet densamma, så jag är glad att jag hittade min.

[hansen]

Och här ser vi nu hela härligheten, på båda sidor om stationen:



Det enda som saknas på den sista bilden är den nyplanterade almen (?) som jag själv testat att bygga.

lika underbara miljö bilder nu som då när jag börja bygga och tog mina första steg i hobbyn. så snyggt johan.

[Johan Molin]

Tack Anders! Hur är det själv med byggandet nuförtiden?

[NisseH0]

Jag kan rekommendera den här trådens läsare att införskaffa senaste numret av ”Gurklisten” där vi har en intressant artikel om flygfältet utanför Hästholmen, som Johan skrivit om här tidigare!

[Johan Molin]

Det finns mycket intressant att förtälja om det, och det finns t o m en bok skriven om just Stora Lund och flyget där.

Det som inte nämndes i Gurklisten var det intressanta faktum att i mitten av 50-talet, när fortfarande luftvärnsregementet fanns kvar i Linköping (visst blev Lv2 sedan Kungl. Roslagens Luftvärnsregemente?) och använde Stora Lund för övningsskjutningar, då testade man att montera 20 mm luftvärnskanoner på gamla N-vagnar och provsköt dem på raksträckan mellan Hästholmen och Ödeshög. Försöken blev tydligen ingen jättehit, men jag minns just nu inte rakt av varför. Hur man hade tänkt att använda sådana luftvärnskanonvagnar på räls vet jag inte.

[Baronen]

Hej!

20mm lvakan var tänkta att kunna skydda transporter under vägs. Vagnarna kunde också förses med begränsningsbågar för att medge skjutning under kontaktledning. 40mm lvakan där vagnen förankrades i rälen med åtspännbara saxlås var avsedda för mer eller mindre tillfälligt skydd av platser där ”fast” lv inte fanns. Vid flera knutpunkter ((Kil t.ex) uppfördes luftvärnstorn men också torn eller värn vid broar. Vid Nordre Älv är ett exempel där värnet fanns kvar i vart fall på åttiotalet och möjligen ännu.

[Johan Molin]

Tack för intressant information!

[hansen]

Tack Anders! Hur är det själv med byggandet nuförtiden?

nja ligger lite på is men en liten hyll bana ligger i planernerna längs stora rums blir ett långt spår då. just nu har jag inte den orken i nu.

mvh

[Johan Molin]

Mitt i momsdeklarerandes eländiga tider blev det lite avkoppling, med ett intressant test. Tidigare har jag praktiken antingen scvratchbyggt eller själv designat de flesta byggnader som finns på min MHJ-version. Rean "byggsatshus" ärsällsynta, några är kitbashade.
Men nu tänkte jag testa engelska Metcalfes kartongbyggsatser; närmare bestämt ett litet lokstall som påminde rätt mycket om det som stod på Hästholmens station.

Varför ett lokstall där? Joh, uppenbarligen för att ursprungligen ångvagnen utgick från stationen en kvällstur t o r; dess enda arbetsuppgift. Även senare tjänsteturlistor visar att ett lok var stationerat i Hästholmen. Så det behövdes tydligen.

Var hittar jag så lämplig plats på min anläggning? Den enda möjliga platsen är det stickspår som byggdes som överföringsspår mellan MHJ och VSBJ. Det användes föga i övrigt, så måste således göra dubbel tjänstgöring.

Här är stallet provutplacerat på banan.

Byggsatsen var mycket välkonstruerad. Det enda jag har fått byta ut är taken som i min värld var gjorda av korrugerad plåt snarare än av skifferplattor ...
Fundamentet målades också betonggrå istället för ursprungets lila tegel (!).
Lite småpyssel återstår, bl a inredning; en smed ska stå och hamra vid sitt städ. Som kompromiss har jag låtit lokstallets utbyggnad kvarstå längs bakre gaveln istället för som utbyggnad längs hitresta sidan - det hade jag ändå inte fått plats med.

Alltid roligt att testa något nytt. "Meste" Metcalfe-byggare på forumet var, om jag inte minns fel, vår tyvärr hädangångne medlem Draken Puff som byggde hela industriområden med deras modeller. Det mesta passar dock dåligt in på en svensk järnväg, tyvärr (och så är byggnaderna i 00-skala är väl bäst att påpeka, innan Svante gör det! )

[ErikB]

Mycket snyggt Johan men varför? Jag tycker det ser ut som om det redan står ett litet lokstall (i HO-skala ) längst till höger i bild.
Bara undrar...
/Erik

[Johan Molin]

Det är smalspårslokstallet! Helt scratchbyggt efter bilder. Jag har kanske inte byggt snyggaste modellen av denna charmiga förlaga från VSBJ, men min modell var åtminstone först!

[ErikB]

Aha, jag tror jag förstår Snyggt det också!
/Erik

[Johan Molin]

På ett sätt roligare efterson det är helt scratchbyggt!

[NisseH0]

Ja det blir så roligt med scratchbyggen där har man möjligheten att få bestämma helt själv!

Märkligt med lila tegel? Men jag har läst om att engelsmännen faktiskt har blått tegel i vissa byggnader!

[Johan Molin]

Här ville jag testa hur dessa modeller fungerade, och dessutom blev det ett "snabbspår" så jag kan ägna mig åt annat. Vilket jag hoppas kommer att märkas framöver.
Senare kan jag ev bytta stallet mot ett scratchat. Jag har ritningar med grund-dimensionerna. Dock alldeles för dåligt med fotomaterial.

[Johan Molin]

FISKARE

Det fanns flera fiskare på bygden. Somliga fiskade från Hästholmen, representerade i min fiktion av Ture och Rudolf som har presenterats förut.

För att fortsätta med verkligheten: Andra fiskade i Tåkern och några i åarna som utmynnade i densamma.

Det fiskades mycket kräftor, t o m till den grad att någon lär ha sagt "Nej tack, jag äter inte kräftor, för jag växte upp vid Tåkern ..."

Två av de mer kända fiskförsäljarna var Fiska-Affa och Fiskar-Jon. Båda hämtade fisklådor som kom med tåget från Hästholmen och Bråviken. Fisk-Affa tydligen vid Väderstad, Fisk-Jon vid Svanshals eller Rök (?). Båda sålde fisk på tisdagar, som ju brukligt var.

Äldsta källorna handlar om Fisk-Affa och vet att berätta att han började sälja fisk 1918 på platser runtom i Väderstad, bl a vid järnvägsstationen.
1931 skaffade han hästen Dolly och en vagn för att kunna sälja fisk i trakterna runtomkring Värsta också.

1937 skaffade han en A-Ford för att köra runt på bygderna. Turerna går nu runt till Appuna, Kumla och Svanshals också.

Han fick dispens under kriget att köra utan gengasaggregat. Han lär ha haft en rätt skrovlig tuta. Liksom Jon tycks han ha farit runt och samlat lump och skrot också.
Det sades om Fisk-Affa att han var lurig att handla från; han lade gärna sin hand på besmanet också så man fick betala för den med. Sanningshalten är oklar.
1959 upphörde Affa med sin fiskförsäljning och sina turer med A-Forden.

***

Fisk-Jon började sälja fisk från cykel. Jag har tyvärr inga uppgifter om när.
Han skaffade häst och vagn 1945. Under åren 1947 - 1952 hade han en liten lastbil och körde runt med. Tydligtvis var även denna svart liksom Fisk-Affas bil.
Det sades om Fisk-Jon att han alltid hade vegamössa och stora läderstövlar. Han rökte gärna pipa också när han var hemma hos folk.
Tyvärr har jag inte lyckats sätta dit någon pipa i munnen på honom ännu. Men här står han i varje fall och rensar strömming.

Efter att han sålt sin bil fortsatte han att sälja fisk från cykel under 1950-talet. När han slutade vet jag inte.

Sedan Affa och Jon slutade kom det en fiskbil (på tisdagarna?), men föraren var det svårt att få stopp på – han tyckte tydligen inte det var meningsfullt att stannar att sälja ett kg strömming ...

[Johan Molin]

Tillägg: Min sageskvinna på bygden, Agneta berättade följande om Fisk-Affa:

"Affa frågade minns jag när mamma med mig i släptåg skulle välja fisk: ”Ska det vara kolja, torsk eller vitling idag frua?” Vitling kokt och med persiljesås och potatis var favorit!"

Jag önskar jag kunde lista ut vilka de båda fiskförsäljarna var, deras hela namn och var de bodde. Sedan har jag inte bestämt mig än om fisken från Bråviken kom i särskild kylvagn eller inte. I verkligheten knappast - kvantiteterna var väl alltför små för det. Men eftersom jag nu har ett antal olika svenska kylvagnar, inklusive ett försök att avbilda de två särskilda fiskvagnar som rullade på 1930-talet, vore det rätt roligt att umma lite på verkligheten ...



Här en bild på fiskvagnen, sedan en vid MHJ ovan förare på ett främmande S-lok rammat den. Upprinnelsen var en osannolik (?) historia om hur man tänkt att träna upp sälar i ubåtsjakt i avskildhet på Vättern. Den som vill läsa hela historien kan gå till sidan 23. Den står inte att återfinna i Marinens annaler, inte heller i den förnämliga bokserien "Landet Utanför", men så ska ju incidenten ägt rum redan 1931. Och för er som inte tror på denna sälsamma historia; My lips are sealed ...

[Johan Molin]

Grävlingen har till slut hittat ett bättre gryt än buskarna vid smalspårslokstallet. I kohagen fanns det goda grävmöjligheter.

Göte Grävling är föga intresserad av dragkraften på hästholmenbanan. Men han kanske inte ska nosa alltför flitigt på flugsvamparna som växer vid husknuten.

[Johan Molin]

Det bör väl också påpekas att här finns VERKLIGA koblajjor - om man tittar noga.

[Johan Molin]

Håller på att försöka planera för en träbyggnad som utbyggnad av det som skulle bli Ödeshögsverken. Det får återigen bara bli en representation med liggande brädfoder, i betydligt mindre skala än verkligheten.

Men så har jag hittat en bild på den nybyggnad som tillkom 1944, och dessutom den här tingesten:

Ödeshögsverken tillverkade förvisso uppfordringsverk, men knappast i den här storleken - de fraktades ju ut på smalspåret!

Men vad är det här för någonting? Någon som har en vettig gissning? Det tycks liggen trave björkved vid denna maskin.
Man får nästan intryck av en bet-elevator, men utan sidoskydd i rännan skulle väl betorna bara trilla av?
Någon form av uppfordringsverk med tömninganordning mot spåren till ...

[ErikB]

Den kanske inte är färdigbyggd? Sidoskydd kanske ska monteras i morgon? Betor eller björkved kanske ska transporteras i övermorgon?
Vem vet?
/Erik

[Johan Molin]

Jag tänkte också tanken, men att montera ihop nästan hela elevatorn för att därefter demontera den så att man kunde frakta den med tåg?
Och mig veterligen sålde inte Ödeshögsverken björkved till andra ...

Curiouser and curiouser the walrus said, som det står i Alice i Underlandet.

[Johan Molin]

I dag anlände en dyr men fin laddning från Storbritannien:

En fantastiskt vacker skapelse! Nu gäller det bara att läsa på hur strömförsörjningens ska ske. Det verkar inte som om den är gjord för "frog juicers" rätt upp-och-ned från kartongen. Men det kanske är jag som missat något. Det bör väl gå att läsa på nätet antar jag - beskrivningen på förpackningen ter sig tämligen kortfattad.

[Jan]

Väldigt fin växel. Peco unifrog är deras nya produktlinje som väl skall ersätta de två varianterna insulfrog och electrofrog.

Hittade lite info här:

https://dccwiki.com/PECO_Unifrog

Lycka till med inkopplingen.

[PeO]

Det borde finnas en oisolerad blank tråd på undersidan, kopplad till korsningen. Vill man koppla in den motsvarar växeln electrofrog, låter man bli blir den som en insulfrog. Frog juicer eller brytare på växelmekanismen gör detsamma.

[Johan Molin]

Tack Jan! Det var någonting ditåt jag hade tänkt leta rätt på. Nu kan jag ju kolla Youtube-instruktionen till förmoddagskaffet i morgon (EVENTUELLT med en semla därtill ...)!

En stir fördel är att växeltungorna redan är elektriskt anslutna till "rätt" räl i övrigt. Inget macklande här inte.

Och det finns en tråd dragen från växelkorset åt sidan - vid första påseende såg det ut som om det var anslutet till en sidoräl. Men det fungerar ju inte. Så det är nog en "död" tråd om man inte ansluter den, t ex till en frog juicer, som ju ocvkså måste vara ansluten till vardera rälen. Sedan har man en DCC- färdig "electrofrog". Men jag återkommer efter att ha titta på instruktionsfilmen.

Hursomhave en fantastiskt snygg växel!

[NisseH0]

Vad ska det nya spåret leda till?

[Johan Molin]

Jag planerar att byta ut all Code 100-räls till code 70-75. Ett j-a jobb, jag vet, men det ska ske samtidigt som äntligen digitalisering är aktuell.

[Jan]

Rälsbytet kommer att göra en fin modelljärnväg ännu bättre. Vilket digitalsystem har du tänkt använda?

Jag ser fram emot lite bilder allteftersom arbetet fortskrider.

[NisseH0]

Visst det blir ett mycket mer skalenligt spår med code 75! Vill inte vara gnällig Johan, men jag blev lite fundersam om inte Pecos valiga code 75-räls är ännu bättre än den engelska Bullhead-rälsen?

[PeO]

Flat bottom fungerar vettigt. Jag har två code 75 kurvväxlar på ett till stor del dolt spår på stambanan, som är en bisak. Större delen av banan annars hembyggt spår. På bibanan, som är huvudsaken, delvis code 55. Fungerar med NEM-hjul med rälerna lödda på kretskortsyllar, utan spikimitationer.

Båda spåren, både Peco och 55-spår ger dock ögonblicklig signal om ett lok tappar slirskydd. Det drabbade mig självförvållat. Jag skulle prova om ATF-olja hjälpte mot dålig kontakt på oxiderat spår. Det hjälpte, loket gick utan strömavbrott runt banan, men oljan gick hårt år Rocos slirskydd, så efter ett par månader fick loket punktering. Jag tvättade rent spår och alla hjul och återgick till handarbete + kör runt då och då med LUX rälspolerare. Den tar inte på ett hårt oxiderat spår, motorn behöver ström, men den håller ett använt spår i skick.

[Johan Molin]

Nisse; de "unifrog"-växlar jag köpte är den enda sort som f n tillverkas. Jag räknar kallt med att det i vilket fall som helst kommer att se mycket bättre ut än code 100-räls. Domens dag kommer ...

[NisseH0]

Visst det gör det absolut! Jag bygger ju bara smalspår för tillfället, och jag tänkte först köra med code 55 men jag orkade inte bygga växlar själv som dessutom skulle gå att köra igenom! Det fick bli Peco för mig också tillslut, de gör H0n3 också. Pålitligt och driftsäkert!

[Johan Molin]

I varje fall så sent på 1960-talet fanns ett verkstadsvagnstågsätt stationerat i Mjölby, bestående av Tjänstevagn 603503, en verkstadsvagn, och Tjänstevagn 603508, en hjälpvagn till verkstadsvagn. Det hände att det ryckte ut vid t ex urspårningar på Södra Stambanan.

T23:an hämtades i det här fallet, när tjänst behövdes, från Nässjö.

Här en ganska rödsjuk diabild, såsom de ofta plägade bli efter många års förvaring. För dagen har någon monterat bort alla takventiler ( = jag har inte lyckats hitta några i mitt förråd ännu. Tips? )

Verkstadsvagnen har sitt ursprung som en Fleischmannvagn som jag en gång för många år sedan "kitsmashade" för att passa en av MHJ:s post- och resgodsvagnar. Sedan kom Göran Nilssons mässingsbyggsats av densamma, så jag köpte två mässingsbyggsatser, varav jag har byggt den ena.I och med det målade jag om min "look-a-like" till verkstadsvagn, även detta för ett antal år sedan nu.
Ursprungligen hade jag tänkt att bygga MHJ:s båda DF-vagnar, men de gick aldrig omlott i olika omlopp, så kanske jag ska bygga vagn nummer två som en verkstadsvagn istället? Min"gamla" vagn som ses på bilden är ju för kort egentligen.

Bilden är f ö ett tydligt bevis för att "Farbror blå" var långt framme i sina astronomiska studier (historien om honom och Halleys komet finns på annan plats i min långa och slingriga tråd). Här ses ju tydligt att man sedanlänge har vetat vad "svarta hål" på himlen är för något ...

[NisseH0]

Ja Banavdelningens grå vagnar såg man ju ofta längs med 60- och 70-talets järnvägar, ett trevligt inslag man kunde studera när tåget gjorde uppehåll eller var försenat. Numera finns de inte kvar, men förseningarna har blivit allt fler.