Mjölby - Hästholmens Järnväg, med bygdehistoria

[Johan Molin]

Blåmaneter?

(Jag vet att i östersjölandskapen brukar man kalla dem öronmaneter, men i mitt sommar-barndoms-landskap Halland sade man blåmaneter, för att skilja dem från brännmaneter).

[HLS]

Johan,

För isärkoppling av TB koppel;
Jag antar att du testat att använda en miniatyrmagnet, monterad i änden av en pinne?
Den här magneten är d=6mm men det finns mycket mindre magneter att köpa på ebay.

IMG_4271r.jpg

https://www.ebay.de/sch/i.html?_from=R4 ... e&_sacat=0
Man får leta lite för att hitta en säljare som inte ska tjäna pengar på frakten. Urvalet är annars enormt..

Annars så finns magneter här uppe i norr....höll på skriva maneter
Modellhobby i Luleå...har neodyn i många storlekar

Lysande!
https://www.modellhobby.se/sv/sok?contr ... h&s=magnet
En femma styck-
Portot borde inskränka sig till ett frimärke.
2x2 och 3x2 är nog idealiska

/Hans

[Johan Molin]

Under tiden ...

har lönnen som många på Mistelås misstänker i själva verket var en ask eftersom den blev så röd på hösten, börjat slå om i höstfärger.
Ekorren Ratatosk har följt med till den nya versionen av "lönnen Yggdrasil" ...

---

Courtesy of Silhouette. Ett fantastiskt ställe för naturintresserade i alla skalor ...
Det kommer mera.


HÄR är deras granar. Finns i olika storlekar upp till 29 cm för skala H0. HÄR kan man tala om modellträd!!!

https://www.mininatur.de/en/Silhouette- ... del-trees/

[Johan Molin]

Träd nummer 2 ...

är Mistelås vårdträd, den stora kastanjen som nu plötsligt blivit ännu större ...
På denna bild ser man ju tydligt hur dåligt garnar passar i miljön nuförtiden.

Den tjuvaktiga skatan som fick stinshustrus Violas goda vän Nera di Castafiore att utropa "Himmel, mina juveler!" vid besök på Mistelås. Även skata tycks ha velat följa med till det nya trädet. Nu måste dessutom Adolf Fredrik begagna sig av en stege för att kunna klättra upp i kastanjen och sätta sig där för att fela någon av sina berömda slagdänngor, såsom "Wilhelmina ifrån Kristina", "Måne-ån", "Spelman på taket" (meolidn, som ursprungligen var i hambotakt, blev shanghaiad av bekasnta till Wilhelmina, och från Savolax bygder hamnade den så småningom i det som nu heter Belarus, där den upptäcktes av andra som gjorde musikal på det hela, men vid det här laget var melodin förvandlad till Klezmer-musik).

[Anna-Carin]

Imponerande träd, så det matchar miljön! Läste jag rätt att du även köpt en ek i nollskala - jag trodde du bara byggde i H0?

[Johan Molin]

Jag trodde att den skulle kunna fungera i H0. Men då måste den säkert "beskäras" en del ...

Under tiden kan konstateras att gårdens vårdträd syntes vida omkring ...

[Johan Molin]

Mistelås kastanj står där så grön och vacker mitt i skördetid och syns vida omkring. Det har blivit berömt på bygden, och av någon helt obegriplig anledning har byborna döpt trädet till "Jan-Ove". F-n vet varför.

[ErikB]

"Det evigt gröna trädet"! Men det visste nog både Du och F-n!
/Erik

[Johan Molin]

Jag förstår absolut ingenting ...

Faktiskt var det en kringresande kines i trakterna år 1910 som fick höra talas om trädet och döpte det, samt tog med sig historien hem till Kina ... nej nu får det faktiskt vara nog med ljug om kastanjen!

[Johan Molin]

Någon gång i mitten av 1960-talet fick Christer Fredriksson göra en resa med lokalgodståget på hästholmenbanan, för dagen draget av ett mycket slitet gammalt E2-lok. Han presenterade en hel bildserie på Järnvägshistoriskt forum; tyvärr går bilderna inte att visa då de har en tjock otäck "Photobucket"-vattenstämpel i dag.
Men jag laddade ner bilderna för eget bruk när de publicerades. Har dock inte fått hans tillstånd att visa någon av dem, så försiktigtvis visar jag bara en bild på en annan sådan resa som gjordes, med ett nästan exakt likadant tåg:

Som synes är bilden ölätt anakronistiskt; konstigt nog ses vare sig det jättestora magasinet eller silon här. Och till skillnad från Christers tåg så medfördes bara en grusvagn istället för två (jag har bara en av rätt typ , ähum ...).
Och loket är riktigt skabbigt, precis som på den andra resan. Det har tyvärr inte gått att identifiera lokindividen. Det skulle kunna ha varit "Quislingen", E 1329, men vare sig Christers eller mitt lok har någon excenterstång (???) så det kan inte stämma. Det fanns ett par andra kandidater som tillhörde Linköping på den tiden; dessa drog oftast godståg på Östra Centralbanan.

Den gamla bromsade f d G3-vagnen tjänstgjorde som "caboose" i tåget. Ofta fanns en O-vagn med för skrymmande styckegods, men vare sig på Christers elelr "min" resa.

[1956]

Träd nummer 2 ...

kastanj1.jpeg

är Mistelås vårdträd, den stora kastanjen som nu plötsligt blivit ännu större ...
På denna bild ser man ju tydligt hur dåligt garnar passar i miljön nuförtiden.

kastanj2.jpeg

Den tjuvaktiga skatan som fick stinshustrus Violas goda vän Nera di Castafiore att utropa "Himmel, mina juveler!" vid besök på Mistelås. Även skata tycks ha velat följa med till det nya trädet. Nu måste dessutom Adolf Fredrik begagna sig av en stege för att kunna klättra upp i kastanjen och sätta sig där för att fela någon av sina berömda slagdänngor, såsom "Wilhelmina ifrån Kristina", "Måne-ån", "Spelman på taket" (meolidn, som ursprungligen var i hambotakt, blev shanghaiad av bekasnta till Wilhelmina, och från Savolax bygder hamnade den så småningom i det som nu heter Belarus, där den upptäcktes av andra som gjorde musikal på det hela, men vid det här laget var melodin förvandlad till Klezmer-musik).

Bättre lyss till den båge som brast än aldrig spänna en båge.

Jag tycker att det ser fint ut Johan, om än lite stort. Det är enligt min mening betydligt bättre det än tvärtom.

[Johan Molin]

Det är Fortfarande H0-skala!!!

0-skale-eken ser jag dock ingen möjlighet att "rädda" till banan, troligen inte ens genom att beskära den.

[Johan Molin]

Ibland hittar man märkliga saker. Jag har kommit att fundera en extra vända kring det transformatortorn som stod vid bangårdens östra ände i Väderstad. Det byggdes 1914 i samband med att bygden elektrifierades – relativt tidigt för att vara landsbygden i Sverige.

Här ett utsnitt från en bild, som jag tror att J-O Brännlund tog 1982:

Så långt inga konstigheter. Med hjälp av spåret (det är bara att dra ut en linje till jämnhöjd med framkanten på transformatortornet) så får man ju enkelt en god uppfattning om såväl bredd som höjd på tornet.

MEN

Sedan börjar det konstiga. Det finns en flygbild över Väderstad 1935, och tittar man närmare hur det ser ut vid transformatortornet så blir man högeligen förvirrad:

Jag kan tyvärr inte få bättre skärpa än så här, men likafullt. VAD är det man egentligen ser på bilden?

OM jag ska bygga uthusen också så tar de ganska stor plats. Och då vill jag ju gärna ha ett hum om användningsområde.

Det här området ska ändå re-designas för "förbättrad väghållning" ...

[Johan Molin]

Medan jag funderar får väl åtminstone transformatortornet hitta sin plats. För att förenkla livet skaffade jag en Faller-byggsats som tydligen inte är i produktion f n, men med rätt dimensioner. Sedan blev det en del kitbashande, bl a genom att ta upp hål för de stora fönstren i norr (som ses på bilden) och motsvarigheten på motsatt sida i söder.
Jag måste fortsätta lusgranska bilderna för att se var el-anslutningarna fanns. På östra sidan är de monterade, det här syns tydligt t o m på långt håll. De andra sidorna är svårare.

Dessutom har jag klätt tornet med mitt egendesignade väggtegel i kryssförband, och bytt Fallers tak mot egentillverkat med taktegel av mera svenska modell än det Faller brukar tillhandahålla. Taket måste ju "patineras" ...

De två andra byggnaderna är fortfarande lite av ett mysterium. Eller som Adolf Fredrik Mistelgren skulle uttrycka det; "Suckarnes mystär" ...

[MatsN]

…och då undrar ju den oinvigde…:
finns det något kvar i tornet som ursprungligen kommer från Bröderna Fallers ByggAktiebolag…???
Mvh
Mats

[Johan Molin]

Stommen och dörren (och isolatorerna som man knappt ser på bilden). Jag hade förvisso kunnat bygga den själv. Det hade blivit ett kartonghus i vasnlig ordning, men jag bedömde att det skulle gå snabbare att göra så här. Och det tog i praktiken 2 - 3 timmar.

[Johan Molin]

Provutplacering, eftergivs färgjustering av tornet. Byggde dessutom ett par "liknande" uthus av bitar från skrotlådan. Men m a ostratchade "välliknande" (?) uthus ...

Som färdigmonetrade ska förstås inte byggnaderna luta så här skevt och konstigt ...

[ErikB]

Ser ut att bli bra Johan! Snygg väderbitning av tegeltaket. Inväntar slutresultat:
/Erik

[Anna-Carin]

Fint torn!

Jag har tittat på bilden på Digitalt Museum, men oavsett vilken zoom jag använder så känns det högra bygget inte som ett hus eller skjul. Det är klart lägre än ditt röda uthus (möjligen även kortare och smalare), och taket verkar helt platt.

Nån gång läste jag att tidiga bilar skeppades i trälådor, som sedan såldes för att användas som små sommarstugor, tror jag, eller om det var bodar. Jag försökte hitta foton nu, men det är tji förstås. Den storleken och höjden känns ungefär rätt. Om man tänker sig en sån trälåda, målad röd och med vita knutar, och kanske tjärpapp på taket, som ett tillfälligt skjul för att ge visst väderskydd åt... ja, vad skulle man kunna vilja förvara intill ett transformatortorn? Pågick utbyggnad av elnätet på den närbelägna landsbygden, och man ville låsa in sitt kabelförråd för att slippa kopparstölder?

Edit: Här syns en öppen konstruktion, som synes är den ganska låg eftersom hjulen inte sitter på. Den jag har minne av att ha sett på bild tidigare var en sluten trälåda med stående bräder runtom (1920- eller möjligen 1930-tal tror jag).

[Johan Molin]

Det är ju rimligt att tro att byggnaderna har något med transformatortornet att göra.

Elektriciteten kom till Väderstad 1914, vilket var tidigt för att vara på landsbygden. Primus motor var Väderstads Kvarn AB som hade en elektriskt driven kvarn och således var vitalt intresserade av elektriciteten.

Det är också svårt att hitta fotografier från den tiden på själva transformatortornet; de tidigaste jag har torde vara från 1930-talet (flygbilden lär vara från 1935).

Jag har sökt med ljus och lykta efter gamla fotografier på transformatortorn i såväl Sverige som övriga Norden samt Tyskland. Dock utan napp på någon direkt motsvarighet.
Det som får mig att fundera är att jag tycker det mörkare skjulet har vita knutar och troligen en dörr på kortsidan från spåren räknat. Nu kostade mina uthusbyggnader inte någon större mängd vare sig blod, möda, tårar eller svett (som var det Churchill EGENTLIGEN sade när han tillträdde som premiärminister 10 maj 1940), så det är inte med någon hjärtesorg jag får riva ner dem när bättre förslag dyker upp!

Ett par bilder till under tiden, mestr för att se hur de ter sig i landskapsvyn:

Ge-vagnen "har blivit kvar" sedan fotomontaget av det rostiga E2-loket med tåg av 60-talsförebild.

[Anna-Carin]

Lantmäteriets flygfoto av transformatorstationen ca 1960, transformatorstationen kastar en lång skugga:

och ca 1975:

Åtminstone 1960 verkar det fortfarande finnas någonting till vänster om transformatorstationen, så det ser ut som att den vita byggnaden nog finns kvar då, men att den mystiska lilla mörka saknas. Den vita lär förstås ha byggts först, eftersom den står närmast. Kanske en tillbyggnad till själva stationen (en del aningen större stationer verkar ha haft en lägre del intill tornet, alltså som en del av samma byggnad).

Den lilla mörka byggnaden har troligen tillkommit senare, och avvecklats tidigare, än den vita, så en möjlig kompromiss om du vill spara plats är att säga att den inte har byggts än.

Nu har jag tjötat färdigt.

[Johan Molin]

Tack för ditt engagemang Anna-Carin!
Jag tror att det du ser på bilden är bara själva platsen där den ljusa byggnaden stod, det finns andra bilder som visar det (ett betongfundament, eller bara en grusplan som inte växt igen?).

Jag återkommer i ärendet. Jag tänkte inte på att jag ju faktiskt sparat ner flygfotobilderna från omkring 1960.

På din bild ser man också att vid det magasin som byggdes 1935 (som jag INTE gjort någon modell av!) står det två G-vagnar. Vid den här tiden tror jag det magasinet användes mest till utsäde och gödning. Den stora byggnaden bredvid (som jag visat modell av tidigare) hade övertagit rollen som spannmålsmagasin i Väderstad när den byggdes 1944.

[Anna-Carin]

Ja, det hade säkert rivits som du säger, det borde förstås ha synts en skugga från det annars. Antagligen revs det före 1950, att döma av ekonomiska kartan, som du kanske också redan har sett:

"Flygfotograferingen verkställd 1945, kartläggningen slutförd 1948" står det på kartbladet.

[Johan Molin]

Ja, den har jag laddat ner någonstans i gömmorna, men inte tittat på den sedan det här med transformatortornet blev aktuellt.

[Johan Molin]

Här hittade jag ett vykort från 50-talet, där man precis nere i vänsterkanten ser plattan som det vita skjulet var byggt på (Precis till vänster om "F-et" i bildtexten):

Så det måste vara "bottenplattan" som syns på bilden från 1960 också.

[Johan Molin]

Ett ommöblerat Värsta ...

Bakgrundsreliefer från Stationsgatan är beskrivna sedan tidigare. Det krävde en omflyttning av disponentvillan för "Väderhögsverken", livligt omtalat i skrönorna (i själva verket direktörsvillan i Lotorp som jag återfann bland min salig fars efterlämnade ritningar). Vilket i sin tur tarvade en lätt sidoförskjutning av Bosgårds tegelbruk.

Nu ska vägar och platser uppgraderas också så att det hela ser mera propert ut. Men så här kan vi förvänta oss att Värstas fond kommer att se ut framöver. Ett par träd ska tillkomma framöver också. De finns färdiga att plantera.

[Johan Molin]

Lite söndagskvällsnöje: Ett AI-kolorerat kort med MHJ-tåg vid Hästholmens station 1915. Tyvärr har jag ingen uppgift om vilka personerna är – AI har dock bestämt sig för att klädselns färg är BLÅ ...
(Jag tror inte heller att MHJ:s lok hade buffertar av mässing ...)

Ångloket är "Lisa" nr 2, MHJ:s boggivagn nr 1 och en av bolagets två postvagnar sist i tåget.

[Johan Molin]

Jag noterade att den minsta boden bredvid transformatortornet i Väderstad var vänd åt fel håll.
Gjorde det enkelt för mig och anskaffade en byggsats till en dressinbod från WinterZone. Jag har funderat ett tag på om inte boden faktiskt var en dressinbod. Det är bara placeringen som förbryllar mig. Men banarbetare hade bostad i Väderstad (vilka ägdes av MHJ), och någonstans bör själva dressinen ha varit förvarad.

[Johan Molin]

Falleri, fallera, falleralla ...

Detta kom med posten i dag (inte Camparin, som får vara denna heta dags aperitif).
Trevligt, MEN separat medföljande fönster och dörrar var dels inte tillräckligt många, dels alldeles för små, och dels av fel modell!!!

Här undrar man ju vad som har hänt. Har skrivit till dem i dag och påpekat felet, med bildbevis. Hoppas det kommer något svar ...
Annars är det inte precis alldeles hopplöst att ordna själv. Jag vill dock invänta vad de säger först.

Här en tyvärr något suddig bild, men som ju tydligt visar hur tokigt det kan bli. Fönstrena ser ut att passa utmärkt som svenska stugfönster i skala N ...

[Johan Molin]

För ordningens skull; så här se min ritning ut, detaljbild:

Således inte jättelikt de fönster som kom i paketet, precis.

[Johan Molin]

Somliga företag är hedervärda! Efter en kort mailkorrespondens med teamet bakom Faller Create fick jag nu på f n besked att de printar ut härligheten på nytt.

Så bra! Då kanske jag kan kombinera huskropparna och bygga silon så hög som den egentligen var! Det finns ju segment av silon som inte har några fönster alls ...

[Johan Molin]

I väntan på Godot ... (I väntan på Vadå?)

Min sagesman Lennart Karlsson har bedyrat att bilen var grå, och det tyckte tydligen AI-generatorn också ...

[Johan Molin]

Vi tar en till, något för Nisse H0 kanske?

En bild med fin vinterstämning. Och det bör vara FVÖJ:s lok nr 6, ett Np-lok.

[NisseH0]

Ja vilken trevlig bild! AI har alltså nått ända ner till Ödeshög nu
Jag har haft problem med att logga in så jag har varit frånvarande här på forumet ett tag, nu visade det sig gå bra äntligen!
Så kul att du ska fortsätta med Hästholmens silo. Förresten har jag inte riktigt fattat vad den var klädd med för slags plattor?

[Johan Molin]

Hej!
Skönt att höra från dig, jag började tycka det var längesedan ...

Jag misstänker att det kan ha varit eternit. I så fall bör väl de som rev den ha haft ett trevligt arbete ...

[NisseH0]

Här en bild till dig Johan av en riktig ångbåt som kolades i morse när jag promenerade på Skeppsbron
här i Stockholm. Har ju tyvärr inget med Hästholmen att göra, men trevligt att se ändå!

[Johan Molin]

BLIDÖSUND är en fin båt, halvsyster till NORRSKÄR!
Problematiskt bara med kolpriserna som drabbar såväl henne som MARIEFRED och många museijärnvägar.

[Johan Molin]

Alla tider på en gång ...

Mitt ibland smalspår och hästekipage dyker plötsligt Gunnar Lundin, Ödeshögs "stor-redare" bland åkare i trakten, upp igen, denna gången med en Scania LB 76 med släp. Har mycket riktigt en förlaga, dock har jag tyvärr ingen bild som är tillräckligt bra för att kunna läsa av registreringsskylten ännu. Det finns ett par bilder från första halvan av 1970-talet.
Det kommer mera om Gunnar Lundin ...

Fotografier avslöjar det mesta. Bilen behöver en solskärm!

[swede]

Träd nummer 2 ...

kastanj1.jpeg

är Mistelås vårdträd, den stora kastanjen som nu plötsligt blivit ännu större ...
På denna bild ser man ju tydligt hur dåligt garnar passar i miljön nuförtiden.

kastanj2.jpeg

Den tjuvaktiga skatan som fick stinshustrus Violas goda vän Nera di Castafiore att utropa "Himmel, mina juveler!" vid besök på Mistelås. Även skata tycks ha velat följa med till det nya trädet. Nu måste dessutom Adolf Fredrik begagna sig av en stege för att kunna klättra upp i kastanjen och sätta sig där för att fela någon av sina berömda slagdänngor, såsom "Wilhelmina ifrån Kristina", "Måne-ån", "Spelman på taket" (meolidn, som ursprungligen var i hambotakt, blev shanghaiad av bekasnta till Wilhelmina, och från Savolax bygder hamnade den så småningom i det som nu heter Belarus, där den upptäcktes av andra som gjorde musikal på det hela, men vid det här laget var melodin förvandlad till Klezmer-musik).

Snyggt Johan

[Johan Molin]

Tack Seth! Men ansträngningen var minimal; den drabbade endast plånboken ...
Fast jag bygger ett och annat träd själv också; tycker jag har hittat idén om hur man gör med hjälp av vördige Gordon Gravett.

[PeO]

Tack Seth! Men ansträngningen var minimal; den drabbade endast plånboken ...
Fast jag bygger ett och annat träd själv också; tycker jag har hittat idén om hur man gör med hjälp av vördige Gordon Gravett.

Ett aktat namn inom landskapsbygge. Jag fick se honom på avstånd på Warley före pandemin. Två täta led med åskådare framför mig skymde sikten en aning. Just sekunderna efter hans visning fick jag ett kort samtal med Tony Wright, innan åskådarsamlingen flyttade över till honom.

Lite synd att engelsmännen har en annan skala, speciella förebilder och egentligen bara två stora tillverkare, men landskapstekniker är ganska lika över skalorna. Ett problem även där är att småserietillverkarna faller för åldersstrecket fortare än nya tillkommer.
En diskussion om utställningsanläggningars höjd häromåret hade gett till följd att ett par utställare som inte lytt John de Frassynet (som sitter i rullstol) hade med ett periskop. Deras anläggning hade besök av många småttingar, som aldrig sett ett sådant, som säkert också tittade noga på den lilla anläggningens små detaljer.
Ett studium av åskådarna på Olle Frykmos anläggning brukar också visa många av nästa generations modellbyggare, könsfördelningen där ser ut att bli betydligt jämnare.

[Johan Molin]

Inte minst din sista observation verkar ju ytterst trösterik och lovande!

---

Apropå Gordon Gravett: Extra intressant var att läsa i något nummer av Model Railway Journal att han också är en hängiven båtbyggare, och en sådan av rang!

[Johan Molin]

Och i dag kom allting på en gång ...

Först och främst dök en ny silo upp, hel och fin och med separata fönster! Bara att börja måla och montera.

I konstnärsaffären på Söder i Stockholm hittade jag en burk med pulverfärg, med synnerligen lockande titel: Caput Mortum!
Jag har demonstrerat detta tidigare. Det finns ju en ortodox, för att inte säga fanatisk falang bland mj-folk som hävdar att det finns EN SJ-röd och likaledes EN caput mortum-färg.

Här ser ni således den absolut äkta varianten av "Falu rödfärg"! INGA andra schatteringar tillåts!
Iofs har ett blygsamt förbättringsarbete gjorts med hjälp av "vinröd" akrylfärg, men det syns väl direkt på glaset att jag inte låtit byggnaden få någon anstrykning av nebbiolofärg i vart fall!

Sedan är det ju en självklarhet att ska man ny bygga ett Muminhus i Hästholmen som måste det ju vara falurött! Blått hade blivit katastrofalt, vare sig det hade varit den nyans som italienarna kallar "blu" eller den som heter "azzurro" ...

Nu ska hela härligheten monteras på en basplatta, och sedan ska det så småningom byggas en "spannmålspump" också - det tillkom en sådan omkring 1948, och under något år levde den jämsides med den gamla "dratvärskranen" i hamnen, innan den senare, dvs den tidigare, fick stryka på foten.

[Johan Molin]

Färdigt skick, med gemensam basplatta. Detta är INTE en skalamodell! Men väl en som får plats i min version av Hästholmens hamn, och som verkar ha någotsånär rätt karaktär. Vilket detta handlar om.

Och som sagt, caput mortum, och för allandel Falu rödfärg ser olika ut, beroende på belysning och väderbitenhet. Samt givetvis hur färgen blandades till och användes på plats.
Här verkar t ex skillnaden mellan de två huskropparna större än som jag uppfattar den när jag tittar på modellen ...

[ErikB]

Mycket snyggt Johan! Och helt oberoende av vad färgen heter kan man konstatera att också vinrött kommer i många nyanser!
/Erik

[1956]

Så ska en flitig modellbyggares underlägg se ut! För övrigt ett snyggt bygge.

[Johan Molin]

Jag kan ju åtminstone skryta med att jag ritat upp "muminhuset" själv. Dock fick jag skala ned det, både så att Faller skulle kunna printa ut det, och med hänsyn till vilket utrymme som finns till hands.

[NisseH0]

Jag tycker också att man skall känna sig fri att ändra skalan för att ha en möjlighet att bygga större byggnader. Så roligt att se silon i Hästholmen växa fram, utan tvekan ortens mest dominerande byggnad, som jag minns att man såg på lååångt håll! Den är ju tyvärr numera riven.

[Johan Molin]

Man får väl betrakta min modell som en "representation". I riktig skala skulle den varit avsevärt större. Men det viktigaste är att folk känner igen den.

[Johan Molin]

Här ett fotografi från Väderstad, väster om stationen (vi ser alltså anläggningen norrifrån, vilket inte är helt intuitivt!)

Det är således byggmästarvillan "Lotorp" tillhörig Henry Gustafsson som flyttats från östra till västra sidan om stationshuset. Det tycks ha gått hastigt, för byggmästare så han är så har han inte hunnit bygga någon trappa till huset ännu.

Byggmästare Henry Gustafsson med sin hustru Gerda hör kanske till de mer anonyma på byn. Det kan vara värt att kort rekapitulera historien, nu när vi ser Henry och Gerda, arm i arm vid sidan av stationen nedanför mitt eget hemsnickrade träd à Gordon Gravett.

Henry Gustafsson härstammade på farmors sida från den norrköpingska textilbaronen Sylanguette. Det blev dock farfar Gustaf som namngav släkten. Han var värdshusvärd i Husbyfjöl – en ort med tveksamt rykte, som man försökte förbättra genom att döpa om till Borensberg (Boren uttalas alltså med o:et som just o och med betoning på första stavelsen, inte som alla andra i den ädla össchötskan okunniga i Sverige tror, som "å"). Han gifte sig med Desiree Sylanguette som han träffade när hon med familj åkte på Göta Kanal (m a o inte den enda kanal-mesalliansen där släkten landade i Väderstad!).

Henry blev således stöpt i entreprenörsanda, och såg chansen att tjäna pengar när han förstod att en "bredspårsjärnväg" skulle dras igenom Värsta. Händig var han, och han kunde fortfarande i dryga 60-årsåldern ta i när så behövdes.
Framförallt hade han dock genom livet lärt sig att pengar luktar .... gott! Och det var genom farmor förstås som Henry med familj frotterade sig med Ringborgarna i Norrköping. Farmor Desiree var nära vän med den legendariska borgarfamiljen i Norrköping.

Sommaren 1910 vistades 5-årige Gideon Ringborg hos familjen Gustafsson, och Henry som var rätt rapp i käften inspirerade nog den lille parveln till att börja odla sin sedermera legendariskt vassa tunga, där han i svart långrock stod vid Nya Torget och sålde trikåvaror direkt ur fickan. Få norrköpingsbor av den äldre stammen har väl missat "Kråka" Ringborg!

Den ungen Gideon lyckades t.o.m. få en av kråkorna att sjunga första strofen av Kväsarevalsen. Om det är därför han så småningom blev kallad "Kråka Ringborg" är oklart; det finns en alternativ utbrytarskola med bristande historiskt sinne som hävdar att det berodde på att han alltid gick klädd i grått med svart basker. Handelsresande med hela kontoret under kläderna, kursade han damunderkläder vid Nya Torget, bara ett kvarter från mina morföräldrars bostad. (Min lilla mamma kröp ihop så långt bak i spårvagnen hon kunde när "Kråka" klev ombord, livrädd för att bli tilltalad av honom. Egentligen en mycket snäll man, men med för stor slagfärdighet för de flesta att kunna hantera).



Mannen som blev portad från Lindöbussen för att han med hög röst tilltalade en förnämare fru Nyman med "Jag har hört att frun har en Ny-man i sängen varje kväll" ...
Till råga på allt var han frireligiös.