Rätt tänkvärt kan jag tycka!Museijärnvägsföreningar gör ett fantastiskt arbete för att bevara, restaurera och bedriva trafik med utrustning som huvudsakligen stammar från ångloksepoken. Emellertid, trots deras bästa ansträngningar kan museijärnvägar inte återskapa en komplett bild av det förgångna. Som exempel kan nämnas att dagens säkerhetsföreskrifter förbjuder många av de arbetsmoment som en gång var en del av järnvägen under ångloksepoken, men framförallt gör avsaknaden av godstrafik, en gång järnvägens existensvillkor, det omöjligt för dagens museiföreningar att kunna återskapa det förgångna på riktigt.
För att demonstrera hur gårdagens järnvägstrafik bedrevs är vi därför beroende av att kunna återskapa densamma i modell, för att illustrera hur trafiken bedrevs, och den praxis som styrde den, med alla tågrörelser kopierande, så långt möjligt, vad som hände på farfars och morfars tid. Om detta kan uppnås kan vi i modell återskapa bilder i modellform av en värld som inte längre kan ses på dagens fullskaliga järnvägar.
Det står klart för mig att för var dag som går minskar vår kunskap om och erfarenhet av ångiokstidens järnväg, allteftersom skaran av dem som har upplevt den minskar. Visst kan kunskapssökande vara intressant och givande i sig självt, men det ger ändå mycket mer om detta kan komma till god användning. Därför hoppas jag inte bara att modelljärnvägsentusiaster i allmänhet vill finna denna bok intressant som en introduktion till ångiokstidens transportarbete, utan också att de kan använda denna kunskap till att utarbeta sin egna rutiner i modell så trovärdigt som möjligt.
Bob, här längst till höger med glasögonen hängande i ett "senilsnöre".
![[JC_doubleup.gif]](./images/smilies/JC_doubleup.gif "Tummen upp"){kind=small}
