Höst i Rälsingborg

[Kullamannen]

Hej!

En skakig hösthälsning från pågående byggnation i Rälsingborg:

https://www.youtube.com/watch?v=3skXiGlA-fQ

[1956]

Mycket väl och stämningsfullt fångat från tiden innan rivningsraseriet hade tagit fart här i Sverige.

[Johan Molin]

Ger onekligen vibbar av Söder i Hälsingborg på den tiden det begav sig, med kåkgytter och småindustrier i närheten av den gamla lokstationen.

Apropå husen i fonden: Just på söder kunde man följa byggnadsutvecklingen där flera hus i rad kunde ha samma höjd men olika antal våningar beroende på när de var. byggda. Ju nyare, desto lägre takhöjder och flera våningar klämde man in i samma huskroppsvolym.

[Kullamannen]

Tack för kommentarer!

Jo, man har väl suttit och kikat en del på bilder från Söder i Helsingborg och några av modellerna har ju också faktiska förebilder därifrån. Att de sedan har hamnat bredvid någon kåk från Stattena, Norra hamnen eller Mjöhult får väl skyllas på konstnärlig frihet. De här gamla miljöerna är ju tacksamma och roliga att avbilda på så sätt att bostäder, näringsidkare och industrier ligger mer eller mindre huller om buller. Att det sedan gick en järnväg rakt igenom kvarteren gör ju inte saken sämre!

[Kullamannen]

D-loksdraget tåg lämnar Rälsingborg C.

[NisseH0]

Vilken atmosfär- man vill ju flytta till Rälsingborg!

[Kullamannen]

Vilken atmosfär- man vill ju flytta till Rälsingborg!

Tack! Fast kanske inte just till denna kåk vars patina definitivt överskridit gränsen till förfall.

[Johan Molin]

Påminner om ett besök i Wismar sommaren 1990 ...

[thorpe]

Inte för att jag kommer ihåg vem som skrev novellen men den var en säregen liten historia om rivningen av en gammal vacker stadsmiljö till förmån för ett parkeringshus, en galleria och ett nytt stadshus.

De gamla husen jämnades med marken till innevånarnas stora sorg. Det nya byggdes och pamparna gladde sig. Så en natt vaknade högste pampen av en tung suck och en röst som viskade ”Det här var obekvämt, vi flyttar härifrån!”

På väg till sitt kontor nästa morgon såg högste pampen till sin häpnad att hela den gamla bebyggelsen var tillbaka där den alltid stått. Allt var som vanligt igen.

På sitt skrivbord hittade högste pampen ett brev med ett kort meddelande.

”Jag har beslutat att folkets tankar skall respekteras. Bygg gärna nytt men i fortsättningen ser ni till att vårda det gamla!”

Vem detta ”jag” var avslöjades aldrig.

[Johan Molin]

Det låter som en svensk motsvarighet till de fantasterier som Italo Salvini och Dario Fo hittade på i Italien.

[NisseH0]

Det här som hände i många svenska städer i vår barndom, att hela kvarter jämnades med marken, är väl fortfarande något man sörjer lite till mans…
Rälsingborg är en tröst i allt detta!

[Kullamannen]

Jag kan förstå bevekelsegrunderna för att man ville sanera osunda miljöer och jag vill inte heller romantisera utedass och dragiga bostäder men man kunde definitivt gjort annorlunda. Finns ju ganska många flagranta exempel på att man också rev högkvalitativa hus med hantverkskvaliteter som vi inte kan uppnå idag. Man behöver ju bara ta sig en trevlig färjetur över Sundet för att se resultatet av ett helt annat synsätt.

[Johan Molin]

Även det hade en krass ekonomisk bakgrund. Min salig far brukade berätta om skillnaderna mellan Sverige och Danmark. Danmark var fattigt efter kriget ända fram till de senaste tre decennierna eller så. Det betydde att om det fanns ett utdömt hus i ett kvarter så rev man just det huset och byggde ett nytt på samma yta. M a o måste det huset inom rimligheternas gränser ha samma dimensioner som det gamla huset som det ersatte.

I Sverige var man rik, och i synnerhet de stora byggföretagen och deras uppdragsgivare. Om ett hus i ett kvarter dömdes ut, då köptes hela kvarteret upp av någon av byggdrakarna. Sedan rev man rubbet och byggde en stor fyrkantig låda. Stackars Ragnar tvingades uppleva detta redan i lilla Motala där det charmiga kvarter där vi bodde först köptes upp av Konsum. Det låg mitt i centrum, vid Stora Torget.
Sedan meddelade Konsum helt sonika att antingen får man riva kvarteret och bygga en ny fyrkantig låda som täcker hela kvarteret, med ett konsumvaruhus med parkering på taket. ANNARS bygger man samma typ av låda utanför stan så att alla åker dit istället, så slår man ihjäl all handel i centrum. Gissa vilket kommunpolitikerna valde ...

Det var alltså så att långt ifrån alla stadsbyggnadsarkitekter sympatiserade med denna samhällsutveckling, men tvingades acceptera den, under galgen så att säga. Det var - då som nu - pengar och politiker som styrde tillsammans.

Det behöver väl inte påpekas att dåvarande konsumlådan inte inrymmer någon konsumrörelse längre, och att numera sköts den mestra handeln på ett köpcentrum utanför staden.
Det GAMLA konsumvaruhuset vid Stora Torget ("Ringen") inrymmer numera diverse småbutiker + en kafeteria där man på min önskan om kaffe en gång för ett femtontal år sedan konfirmerade min beställning på klingande össchöttska med "Jaha, en dubbel expressooo" ...

[Kullamannen]

Ursäkta sen respons! Jo, brist på tillgångar har varit räddningen för mer än en byggnad. Både offentliga och privatbostäder. Fast det finns ju exempel på städer där man mer eller mindre medvetet lyckats hålla borta både Konsum och stora köpcentrum. Tänker på Ystad till exempel.

Här en bild från Rälsingborg med dess ännu halvfärdiga stationshus byggt efter ritningarna till Helsingborgs gamla centralstation. Jag har tagit mig friheten att vända den fina sidan mot spåren men så är det ju inte heller någon dokumentär...