Jag har med intresse under några år följt herrarnas strävande och framgångar. Ja, det tycks i absolut huvudsak vara herrar och motgångar tycks ni avseende hobbyn i huvudsak vara besparade från.
Mitt namn är Anders Svenson och jag tänkte att jag skulle aktivera mig mer i modellhobbyn för att ha något divertissement när jag går i pension om 5-7 år ( beroende på hur omständigheterna ser ut). Någon kanske känner igen mitt namn från Järnvägshistoriskt forum där jag i bland gör något inlägg. Men här tänkte jag skriva under mitt ”nome de guerre” vid SJ i Göteborg; ”Baronen”. Järnvägshumorn gav mig den benämningen då min far kallades för ”Greven” allt sedan sin tid som som eldare med tjänstgöring på Kil-Fryksdalens Järnväg där han alltid var mycket prydlig. Han bar bland annat oftast vit skjorta med cellouidkrage s.k. Vickomkrage som lätt kunde rengöras med en såpklick och en skvätt varmvatten från injektorns spillrör. Namnet följde pappa till Göteborg Norra vid tvångsförflyttning efter krigsslutet då trafiken ändrade karaktär när sjöfarten kom gång och behovet av ved- och militärtåg på KFJ upphörde. Man gick från tolv till fyra lag (lokf+lokl) och de yngre fick flytta. Riktigheten i den titelmässiga successionen kan dock starkt ifrågasättas likaledes är namngivarna helt omedvetna om det småländska ursprunget.
Vår saligen hädangångne far, lillebror och jag samt min hustru har alla varit professionella lokmän men också förekommit i järnvägshobbyns olika grenar. På sjuttiotalet försökte min bror och jag med pappas hjälp lyfta oss från tågbanenivån till modelljärnvägsstatus men det ville inte ta sig. En planerad punkt till punktbana mellan våra pojkrum i tunnel genom mellanväggen blev endast delvis klar på Martins sida. ”Varför” tjänar det inget till att spekulera över längre. Järnvägsintresset fick dock sitt (och lite till) genom ”sommartida heltidsanställning” på AGJ och engagemang i BJs (i det sistnämnda fallet mer i lillebrors fall).
Den sociala kontexten är; gift och två utflugna barn kompletterade med sonhustru. Boende i Borlänge sedan 2001. Knappast mas men Dalkarl på axelklaffen sedan 2005. Född och uppväxt i östra Göteborg (inte så saltstänkt m.a.o) men känner mig som Fryksdaling när jag är ”hemma i Värmland” och med småländska och livländska anor spårbara till 1200-talet. Trivs i Norrland. Transnationell kanske man kan kallas?
Hobbymässigt då? Efter 70-talets skrinlagda projekt och några års amerikanskt fåtöljrallande i övre tonåren med Model Railroader som husorgan och några skissade planer på amerikainspirerade banor föll mj-intresset i princip i dvala. På senare år har dock tanken infunnit sig att fånga den försvunna järnvägsvärld man kunde ana skuggorna av under min tid som förare. Till exempel har jag stått på sidan i Dals Långed och Billingsfors med T21-dragna lokalgodståg och mött Y7-or i persontåg eller kört persontåg på Bohusbanan eller till Borås med Du-lok och nitade stålvagnar, ibland med några G-finkor sist i tåget, i scener som lika gärna kunde vara 50-tal.
Ambitionen får sägas vara att ett steg i taget närma mig en järnvägsmodell snarare än modelljärnväg. Inledningsvis genom försiktig och väl avvägd anskaffning av rullande materiel där riktmärket är att inte dra på mig något som inte rimligen kan finnas en vanlig vardag på en större bibana i skiftet mellan 50 och 60-tal (tidig epok IIIB). Nu förstår jag att det där med välavvägd materielanskaffning för någon kan var fullständigt obegripligt, för någon annan ett påhopp och för andra enbart värt ett avfärdande med en fnysning. Men tänk om jag blir den förste som lyckas! Lillebror har redan misslyckats. Han funderar på hur han ska kunna ljuga in en Ua i sitt BJ- koncept. Jag säger bara: Lycka till!
Själv har jag utvecklat en fabless för YBo-fordon. Min första tanke var en bana som scen för diverse fordonskombinationer för sådana och ett lokalgodståg enbart som statist. Men så verkar det ju lite kul med trafikspel också… Den geografiska placeringen blir någon stans i Sverige och Storköpings trafikdistrikt. Känt från mönstersamlingen i Säo59. Där planerar jag att beskriva bibanan Storköping - Rosberga med en för Vintergatans övriga invånare okänd förlängning till Reginelund. Själva upplägget och en utbroderad beskrivning ska jag be att få återkomma till.
Avseende byggandet och konceptet har jag givit mig själv några riktlinjer som är riktade till mig själv och inte ska ses som påhopp på någon som är nöjd med sin egen bild av verkligheten.
- Elektrolok framförs under kontaktledning, minst markerad med ktl-stolpar.
- Man kan inte uppnå skalenliga spårlängder och liknande men indelning i ”mini-scener” hjälper.
- Hus når ned till marken.
- ”Less is more”, jag ska koncentrera mig på väl utspridda ”mini-scener” med korta men ”tråkiga” (vardagliga) transportsträckor där emellan.
- Om en tågsammansättning består utav F 1200, Reihngold-expressens restaurangvagn i fyra exemplar avslutat med en caboose från AT&SF så har man säkert en mycket bra förklaring till det.
(Jo, jag vet!!! jag är lite tråkig på det sättet).
Ännu finns det ingen anläggning att visa upp så jag får fundera över vilken rubrik jag ska posta nästa bidrag under och hur den ska illustreras. Beskrivning av ”mitt universum” kanske jag kan fylla på med i denna tråden. Men en graf över tänkt trafikupplägg, var hör den hemma? Under just ”Trafik” kanske?
Till sist ett stort tack till alla Er som berättat om Era skapelser och på ett postivt sätt kommenterar och uppmuntrar andra. Det är med stort nöje som jag som hittills oregistrerad betraktare tagit del av detta trevliga forum.
Med vänligaste hälsningar!
Anders ”Baronen” Svenson
