Straßenbahn Wien

[Johan Molin]

För er som mår bra av "slow-TV" och älskar spårvagnar. Tänkte lägga upp filmsnuttar från min favorit-spårvagnsstad Wien, det finns en hel del att se.

Wien ska visst fortfarande ha världens femte längsta linjenät, och ständiga utbyggnader pågår.

Men här först till åminnelse av linje 8, som gick längs med bl a Währinger Gürtel och följde Stadtbahn ner till Westbahnhof. Det var väl just faktum att Stadtbahn och spårvagnslinjen gick samma sträcka som blev linje 8:s slutliga (? - man vet aldrig när det gäller Wien) öde.

[Johan Molin]

En betydligt tidigare nedläggning drabbade linje 39 till Sievering, en av "Heuriger"-linjerna.
Detta från 1970. Vilken idyll - ute i Sievering enkelspår där ibland bilisterna tvingades möta spårvagnen på fel sida ...



Ungefär 2/3 av sträckan från Schottentor följdes linje 38 till Grinzing (väl den fortfarande mest anlitade "Heurigen"-linjen ...) och 39 åt.

[Johan Molin]

Till slut i denna omgång en filmsnutt från Halteplatz Staatsoper. Huvudsakligen vyer av linje 62 och Baden-bahn, som båda har ändhållplats här. Fyra andra spårvägslinjer passerar här i dag.

WLB: cremefärgade vagnar med den blå randen är ett måste om man är i Wien, och i synnerhet om man vill uppleva känslan av att färdas med en riktig "suburban". Färden till Baden tar ungefär en timme, och när man väl lämnat Wiens stadsgator kommer man ut på en linje så går rätt genom åkrar och ängar innan man kommer fram till lilla Baden-bei-Wien, som är värt ett besök i sig självt.

[Johan Molin]

Linje 13 var en spårvägslinje som gick en minst sagt kringelikrokig väg från Südbahnhof, tangentiellt genom Wien, ungefär halvvägs mellan Ringstrasse och Westbahnhof, upp till kvarteren bakom das Rathaus. Man kan ana detta på nedanstående fantastiska film (musiken känns väl lite tveksam, den hade passat bättre till en Olsen-Banden-film). Bilderna bjuder ju på många fantastiska spårlösningar genom trånga gator ...



Linjen lades ned "för att den var i vägen för bilarna" som det brukade vara för sextiotalet år sedan, och ersattes på sedvanligt wienskt vis med busslinje 13A.
Idag är det bilarna som är i vägen för bussen, som går ännu långsammare än spårvagnen gjorde för 60 år sedan. Röster har därför hörts om att återuppbygga linje 13 som spårvägslinje i Wien. Ännu så länge tycks inte intresset hos de styrande vara översvallande, men i alla fall ...

[Johan Molin]

Dagens sista får bli "gamla" linje 11 och även linje 331, som figurerar flitigt på denna amatörfilm. Man kan spola förbi de första två minuterna, om man nu inte är jätteintresserad av katolska processioner ute i Grindzing-trakten.



Filmsekvenserna visar framförallt "der Amerikaner", en spårvagnstyp, kallad "Z" i Wien, som kom till Wien från USA 1949 (från New Yourks "Third Avenue Railway System).

Gamla linje 11 gick längs södra stranden av Donaufloden.

Idag har en ny linje 11 återinvigts i de södra delarna av staden, också som en tangentiell förbindelse.

[Johan Molin]

Dagens utflykt blir till Wiens ytterområden norr om Donau, Aspern- Essling, gamla napoleonska slagfältsmarker. Närmare bestämt de gamla linjerna 217 och 317.



Här kan man få sitt lystmäte även på stora ånglok och en brokig samling bilar.

[Johan Molin]

För er som bara vill ägna en halvtimme åt att åka spårvagn i modern tid kan ni följa med linje 5 från Westbahnhof tangentiellt norrut, över Donaukanalen och till Praterstern, som håller på att återfå sin gamla glans som stor spårvagnsknutpunkt.

Varning: Filmad baklänges hela vägen. Atmosfären finns dock helt tydligt ändå. Och dagens linje 5 följer mer eller mindre exakt samma sträckning som för 80 år sedan.

[Johan Molin]

Sist i dag, för den som vill ha ett alternativ till älgvandringen:
En timslång resa med Baden-bahn från Staatsoper i Wien ut till Baden. En virtuell "suburban"-resa.



Det är ganska precis vid 21 minuter som Baden-bahn plötsligt förvandlas från spårvagn till tåg ...

[Johan Molin]

Så till en lite kortare film, dedikerad till en spårvagnstyp som varit helt karaktäristisk för Wien: Type E1, som sjunger på sista versen. Många har redan sålts till fr a städer i Östeuropa.

[Johan Molin]

Så till en lite kortare film, dedikerad till en spårvagnstyp som varit helt karaktäristisk för Wien: Type E1, som sjunger på sista versen. Många har redan sålts till fr a städer i Östeuropa.



Och en ännu kortare snutt: En färd på Ringstrasse från Staatsoper till Schottentor. Året var 1971. Ett eldorado också för bil-identifierare ...

[Johan Molin]

En liten kavalkad av veteranspårvagnar. Wien tycks ha bevarat hur många som helst ...



Nästan alla skyltade med försvunna linjer. Jag hann skymta en som hade linjenummer "46" som fortfarande finns.

[Johan Molin]

Så till den lite konstigt benämnda spårvagnslinje 17A (linjenummer med ett A efter brukar vara reserverade för busslinjer).
Tydligtvis hette denna linje från början 117.

Generellt kan man säga att spårvägslinjerna brukade numreras motsols i Wien, fr om linje 11 som följde södra Donaustranden, över spårvägslinjerna i norr t o m 33 - 34.
Sedan följer 37 - 40 mot Wienerwald, följda av 40-talsserien med linjer som gick västerut, 50-tal sydostvart, 60-tal söderut och 70-talsserien längs Landstrasse ut mot Zentralfriedhof.

Linjerna 1 - 9 betecknade tangentiella linjer.
Linjerna med botsavsbeteckningar (A - T) var linjer som på någon sträcka gick på Ringstrasse.
Yttre ringen, utanför Ringstrasse, betecknades A2, B2 osv.

Serierna med "hundratal" var tydligen linjer som i huvudsak endast gick i ytterområdena.
Många av dessa tycks ha lagts ned omkring 1970.

Av ovanstående resonemang följer att linje 117 i likhet med 217 och 317 gick i de norra förorterna, i anslutning till linje 17.

[Johan Molin]

Linje 38 torde de flesta hablivit utsatt för, i varje fall om man velat åka ut till Grinzing på kvällen för att dricka Heurigen. Här en film "på rätt håll" med förarvy hela vägen från Schotten Tor till Grinzing.



Man slås i filmen av hur smidigt spårvagnarna i Wien tar sig fram.

[Johan Molin]

Dagens första får bli linje 43, Schotten Tor - Neuwaldegg.



Den uppmärksamme noterar hur vi passerar tre av de tangentiella linjerna, 5, 9 och 10 på vägen ut mot vinkullarna i stadens ytterkanter.

[PeO]

För er som bara vill ägna en halvtimme åt att åka spårvagn i modern tid kan ni följa med linje 5 från Westbahnhof tangentiellt norrut, över Donaukanalen och till Praterstern, som håller på att återfå sin gamla glans som stor spårvagnsknutpunkt.

Varning: Filmad baklänges hela vägen. Atmosfären finns dock helt tydligt ändå. Och dagens linje 5 följer mer eller mindre exakt samma sträckning som för 80 år sedan.

Vid andra hållplatsen, Stollgasse, låg för några år sedan Pension Wassermann. Gebrüder Wassemann Pelzwaren (som också drev pensionatet) hittar jag på Google, men inte pensionatet, någon som vet om det finns kvar.
Jag var i Wien i november, men huserade då vid nya Hauptbahnhof, d.v.s. gamla Südbahnhof.

Linje 1 var förr en ringlinje runt centrum, linje två åt andra hållet. Idag är linjen omlagd, men går ännu förbi den mest sevärda delen av ringen. I östra delen går den förbi Hundertwasserhaus, så fruarna kanske går att få med på en tur ändå.

[Johan Molin]

Numreringen av Ringstrasse-linjerna var rätt intressant. Från början fanns ingen dedikerad ringlinje, men linje A och B gick hela varvet runt. Jag tror de var numrerade A och B medsols, men Ak och Bk motsols. Så hette de första gången jag var i Wien 1974.

Sedermera omnumrerades de till 1 och 2. Och nu har anarkin blivit total sedan de färdas varsin "halva" av ringen för att sedan fortsätta utåt i båda ändar. Enligt Wiensk systematik borde de således ha bokstavsbeteckningar och inte nummer.

I dag är ringsrundfarten förvandlad till en gul turistspårvagn som man får betala extra för att åka med, och tvingas (antar jag) då lyssna till en engelsktalande guide också ...

Jag vill inte hävda att östra delen av Ringstrasse är ointressant. Den ligger i anslutning till Stadtpark och det interessanta museet MAK (Museum für Angewandte Kunst) som vi besökte 2018. Då hade de en utställning som hette "Klimts trädgård" där man med virutella glasögon kunde vandra runt i ett landskap fyllt av Gustav Klimts blommor och krumelurer, i en värld inte helt olik den i dataspelet Myst.
Till saken hör att det var då hundra år sedan Klimt dog, så stan var översvämmad av schalar, temuggar, espressokoppar, bordsunderlägg, musmattor mm mm mm med hans motif på.
Och på Oberes Belvedere kunde man avnjuta hans "Kyssen".

För övrigt tog vi linje 1 till Hundertwasserhaus också. Ska se om jag inte hittar en färd med linje på Youtube också, har för mig att jag såg det.

[Johan Molin]

Linje 42 utgår från undre slingan vid Schotten Tor och följer linje 38:s sträckning en kort sträcka men viker sedan av västerut.



Här är det en gammal E1-vagn, det märks att den är betydligt skramligare efter omkring 50 års drift, än vad de nya ULF-tågen är ...

[Johan Molin]

... altmedan just en ULF tar oss med på linje 44, nu från övre slingan av Schotten Tor (liksom linje 43 ovan), till Maroltingergasse.
Första fem minuterna följer vi samma sträckning som linje 43 ovan.



Även med de nya ULF-vagnarna förstår man varför spårvagnen i Wien har smeknamnet "bim" ...

[Johan Molin]

Jag fortsätter beta av spårvägslinjerna i norr/nordväst. Nu linje 41 till Pötzleinsdorf.

Vi har tidigare följt linje 38 till Grinzing, och nu nedlagda linje 39 till Sievering.
Därefter kommer linje 41 (ologiskt nog norr om linje 40 ...).

[Johan Molin]

Vi fortsätter med 40-seriens spårvägslinjer. I dag linje 46 från Stammersdorf in till Volkstheater vid Ringstrasse, alltså "ett snäpp vänster" i förhållande till Schotten Tor, från vilka ett stort antal av de tidigare linjerna vi sett utgick.

[Johan Molin]

Så var det då dags för en av de längre radiallinjerna; linje 49 Hütteldorf – Volstheater/Ringstrasse (samma ändhållplats vid Ringstrasse som linje 46 ovan).
Vid 26 minuter befinner vi oss vid Urban-Loritzplats, hållplatsen straxx norr om Westbahnhof. Ungefär en minut senare korsas spårvagnslinje 5 (som vi åkt baklänges med tidigare), och det var här som PeO tydligen har bott. Kanske vyn från förarplats på 49:an gör det lättare att hitta rätt hus, PeO?



På en karta från 30-talet kan man se att många spårvägslinjer gick mer eller mindre exakt samma sträckor då som nu. 49 hör till dem.
Det kan ju förklara att om man har bott vid samma gata i decennier och nyttjat samma spårvagn i decennier, då får många en starkt lokalpatriotisk känsla för just "sin" spårvagnslinje. Något som nog är mindre starkt uttalat med t ex en buss.

[Johan Molin]

Vi börjar dra oss sydväst över.
Nu till spårvägslinje 52.
Vi börjar i Baumgarten, som linje 49 i föregående film passerade, fortsätter sedan nedåt Schönbrunn till, för att till slut nå ändhållsplatsen vid Westbahnhof.



Förr fortsatte linje 52 och 58 vidare längs Maria Hilferstrasse till Ringstrasse. När tunnelbanan längs Maria Hilferstrasse blev färdig förkortades båda linjerna.
Linje 58 lades ned när tunnelbanan förlängdes längs dess yttre sträckning, och ersattes i viss mån av linje 60.

[Johan Molin]

Då kan vi lika gärna åka från Westbahnhof samma väg utåt en bit, med linje 60 också. I dag det självklara valet om man vill åka spårvagn till Schönbrunn, istället för som tidigare linje 58.
När linje 52 svänger av åt höger gör linje 60 detsamma åt vänster. Båda har sällskap med den tangentiellt gående linje 10 också. Den återkommer vi till.



Från c:a 9:40 ser man Schönbrunn under ett par minuter.

[PeO]

Visst är det en trevligare väg till Schönbrunn än U4. Åkte den i november.

[Johan Molin]

Jag har varit i Wien fem gånger, och alltid använt spårvagnen till Schönbrunn. Tidigare var det som sagt linje 58; nu är det 60.

Förr var det en särskild känsla också att kliva av nattåget från Hamburg på Westbahnhof och sedan ta spårvagn 52 eller 58 in till Ringstrasse, om man nu hade hotell där i närheten. Så kunde man vandra den kvarvarande sträckan (nåväl första och senaste gången var det hotell precis vid Westbahnhof som gällde).

Det är tydligen på Westbahnhof det händer, även om det bara är regionaltågsstation nuförtiden. Här en spektakulär Flash Mob, något som var väldigt populärt för fem-tio år sedan. Nu har jag dock inte hört talas om det på länge.

Det är typiskt att det är i Wien man ger sig på något så avancerat som Carl Orff ...

[Johan Molin]

Den som orkat följa med hela linje 60 ut till Dornbach upptäckte kanske att även denna spårväg antar karaktären av "suburban" på slutet.

Så till de båda tangentiella linjerna I0 och 9. Båda hhar vi korsat ett stortantal gånger med de radiella linjerna ovan.
Ungefär vid 5:30 går linjen samman med just lämnade linje 60 och följer densamma förbi Schönbrunn för att sedan fortsätta norrut, ett kort stycke tillsammans med linje 52.



Den här forotgrafen har åtminstone låtiot bli otyget att dimma varenda hållplats av rädsla för att personer ska gå att identifiera, vilket verkar nonsens i det höstklädersväder som rådde längs linje 60 ovan ...

[Johan Molin]

Ett snäpp längre in mot centrum går den tangentiella linjen 9 från Westbahnhof till Wallrißstraße.
Nu får vi åka baklänges igen, men det är i alla fall bättre än att titta ut genom ett sidofönster ...
Återigen korsas många linjer vi sett tidigare.



Här kan man ju åtminstone ana en Weänerisch-dialekt ...

[Johan Molin]

Då har vi sett tangentiallinjerna i väster, linje 5, 9 och 10 (och även följt linje 13, sedan länge nedlagd).

Så då får det bli dags för linje 18, som börjar i sydost vid Schlachthausgasse, där även Wiens spårvägsmuseum ligger, och följa den mot Hauptbahnhof (f d Südbahnhof vis "U-straßenbahn" till Westbahnhof och strax norr därom, till Stadthalle.



Filmer har några år på nacken nu. Bl a passeras linje "O", sedan borde det, vid hållplats "Südbahnhof" som den tydligen fortfarande hette, varit "umstäegung" till linje "D", men tydligen var det så mycket markarbeten runt det som i dag har uppstått som "Hauptbahnhof" istället, att linjen temporärt var inställd. I dag är den förlängd en bra bit söder om sin gamla ändstation just vid Südbahnhof. Vi får se om jag kan hitta någon "D"-film så småningom.
Av Wien rikhaltiga serie med "bokstavslinjer" är D och O de enda återstående i dag. Personligen minns jag linje A, B, J, N och T också, men det har funnits många andra. Man brukade namnge allalinjer som var genomgående genom staden, och passerade "ringen" med bokstäver.

Vid 22:30 ser man rakt fram en del av "der Wiener Gürtel", det var där fästningen Wiens utanverk fanns, och det var också där S-bahn byggdes. Här skymtar ett S-bahn-tåg på väg mot Westbahnhof och vidare norrut (lnägs sträckningen för spårvägslinje 8, som tog vid där 18 har sin ändstation).
Vid 23:30 skymtar en av Stadbahn-stationerna snett fram till vänster. Dessa blev bland arkitekten Otto Wagners stora prägling av Wien vid förra sekelskiftet.
Mest känd är nog stationen vid Karlsplatz mitt i Wien.
Just vid Westbahnhod förvandlas för en kort sträcka S-bahn till tunnelbana, annars är den, såsom "Eric Andersson" sjöng, en "subwaylinje som går ovan jorden".

[Johan Molin]

Så till linje 6. Vi börjar med att fara åter längs samma sträcka som vi for med linje 18. När den här filmen gjordes var linje 6 nog en av de absolut längsta linjerna i Wien, dessutom hårt belastad på den sträcka söder om Hauptbahnhof där den går.

För att komma tillrätta med de problem detta ställde till med avkortade man linjen, och istället öppnades en ny spårvägslinje 11. Jag återkommer till det.

[Johan Molin]

Ett par anmärkningar:

Vid 26:00 kommer man till hållplats Absberggasse. I dag är detta även ny ändhållplats för linje D (jag tror det är senast färdiga nya sträckning i Wien). Vändslingan ska vara till vänster om linje 6:s linjesträckning.

I praktiken sedan linje 6 kom ut från "U-strassenbahn" har linjen följts av den nyinrättade linje 11. Vid 32:40 når man i filmen Geiselbergstrasse, vilket numera är ändhållplats för linje 6 – resten av filmen följer helt den nya linje 11:s sträckning.

[Johan Molin]

Linje 6 var som sagt mycket lång, innan den splittrades upp. När man kommer fram till Kaiserebersdorf tror man nästan man har kommit till Asien.
Det trodde visst Furst Metternich också; han hävdade att öster om Landstrasse börjar Asien ...

Det känns också som man kommit nästan halvvägs till Bratislava, vilket inte heller är helt fel. Före kriget fanns en annan mycket berömd "interurban", nämlige Preßburger Bahn med sina gula spårvgnar som gick längs med Donaus södra strand ända till centrala Bratislava. Så den bör ha passerat i närheten av ändhållplatsen (numera för linje 11 och 71).

Då återgår vi till de radiella linjerna som vi betar av motsols. Senast var det linje 52 och linje 60. Nu kommer tidpunkter till 62, som liksom 60 och Baden-Bahn har ändhållsplats vid Opern-Ring, mitt emot Staatsoper. Nu åter vi från den sydvästra stadsdelen Lainz in mot centrum.