En sann historia, ihoppusslad från diverse urkunder, och såvitt jag förstår, tidigare helt okänd!
Jag har inte hittat någon officiell dokumentation om detta tidigare.
Drivande i bildandet av Ångbåtsbolaget Hjo - Hästholmen var framför allt greve Nils-Fredrik Posse på godset Vreten, samt "Hjo-kungen" Helmer Sjöstedt.
I första styrelsen ingick följande personer, vilket har en viss fortsatt relevans:
Styrelse: greve Nils Fredrik Posse,
grosshandlare Max Helmer Sjöstedt,
kabinettskammarherre Bredo Stang och
godsägare Christoffer Gustavsson, Djurkälla.
Nils Fredrik Posse var i övrigt mest engagerad i Hjo - Stenstorps Järnväg.
TRAFIK torde varit välkänd för de flesta:
Godsmängderna blev gradvis väl stora för TRAFIK att hantera, varför man år 1913 lät hyra motorpråmen TRANSIT för att hantera alla kalktransporter från bl a Ödegårdens kalkbrott till bönderna i Östergötland. 1914 inköptes hon av ångbåtsbolaget.
1915 på hösten bildas dotterbolaget AB Kalktransport för driften, med "Hjokungen" själv, Helmer Sjöstedt, som redare.
Trots den rikliga godstrafiken under första världskriget och alla "månskensturer", vilka onekliga kan kallas "moonshine excursions ..." bar sig inte driften av TRAFIK. Åren 1914 - 1916 gick man med totalt 18.000 kronor i förlust.
TRAFIK:s turer pågick framtill 1 februari 1917, innan isläggningen satte stopp. Sedan visade det sig att hon inte kom i trafik igen när man förväntade sig till våren. Det var t o m så att greve Ppsse var less på hela historien och ville avveckla såväl ångbåtsbolaget som ångaren TRAFIK. För att lösa likviditetskrisen sålde man motorpråmen TRANSIT till Bispmotala Tegelbruk för 21.000 kronor. Det är ju dock dålig ekonomi att täcka driftförluster med försäljning av tillgångar.
Sannolikt fanns ett samband mellan tegelbruket och godsägaren på Djurkälla som låg i närheten, varför jag gissar att TRANSIT i själva verket fortsatte sin trafik med jordbrukskalk, något som var livsnödvändigt på östgötaslätten, då möjligheter att frakta kalksalpeter från Norge förstås var avskurna.
Denna situation blev snabbt besvärlig för järnvägarna i trakten. Vid ett styrelsemöte 20 juni hos Mjölby-Hästholmens Järnväg dyker följande intressanta information upp:
§5.
Trafikchefen anmälte, att ångbåtsförbindelsen Hjo – Häst-
holmen, som uppehålles af ångaren Trafik, varit afbruten sedan den
I februari. Anledningen till trafikens inställande försnämnda [sic]
dag var ishinder, som omöjliggjorde ett återupptqagande af förbin-
delsen under hela februari månad och en del af mars.
Sedan ishindren upphört, gjordes upprepade fram-
ställningar härifrån om trafikens omedelbara igångsättande. Tiden
förhalades emellertid med löften från Ångbåtsbolaget under det att
situationen M.H.J. ovetande alltmera tillspetsades mellan ångbåts-
bloagets störste intressent Hjo – Stentorps Järnväg och Fågelsta-
Vadstena- Ödeshögs Järnväg samt äfven med ledningen af ångbåtsbo-
laget. Då efter hit ingångna meddelanden en upplösning af Ångbåtsbolaget
med försäljning af båten af allt döma omedelbart vore före-
stående, ansåg M.H.J. absolut nödvändigt träda i direkt förbindelse
med Hjo - Stentorps Järnväg för att om möjligt förhindra Ångbåtsbo-
lagets upplösning, som skulle tillskynda M.H.J. en årsförlust af
mellan 35 och 40,000 kronor.
Trafikechefen hade en längre konferens
med Grefve Posse på Vreten, som ehuru ytterst ogärna frånträdde
fattadt beslut om upplösning af ångbåtsbolaget och till sist gick
med på ett återupptagande af trafiken under villkor, att M.H.J.
jämte H.S.J och F.V.Ö.J. deltoge med viss del för täckande af de
3 senaste årens trafikförluster för ångbåtsbolaget.
Förhållandet mellan banorna bestämdes till
1,2,3 och skulle M.H.J.s bidrag häraf blifva 1000 kronor
pr år, F.V.Ö.J.s 2000 kronor och H.S.J.s 3000 kronor.
Styrelsen beslöt efter öfverläggning acceptera förslag-
et ifråga om också med beklagande af, att Ångbåtsbolagets ledning
så kunnat förbise den ekonomiska sidan af företaget, att, under
det alla järnvägar i Sverige begärt och erhållit lämåliga taxe-
regleringar för att kunna möta de större och mindre krafven på
alla till driften hörande områden, Ångbåtsbolaget endast och al-
lenast synes hafva förlitat sig på de tillstötande järnvägarnes
offervillighet.
M.H.J bidrag skulle utbetalas genom Skaraborgs-
bankens afdelningskontor i Hjo under villkor, att F.V.Ö.J. och
H.S.J. inremitterade på dem löpande andelar, att en representant
för M.H.J. bereddes plats i Ångbåtsbolaget styrelse samt att
trafiken omedelbart eller senaste den I nästa Juli återupptages.
Trafikchefen erhöll styrelsens bemyndigande
att i denna frågas fortsättning sköta M.H.J. förhandlingar med
vederbörande på västgötasidan och bevaka bolagets rätt.
I avvaktan på avveckling av verksamheten hade TRAFIK fortsatt ligga upplagd i Hjo, istället ersatt av SÖDRA WETTERN, en betydligt mindre ångbåt, som normalt sett var reservbåt på somrarna åt MOTALA EXPRESS på traden Jönköping - Visingsö - Gränna.
Så lätt gick det dock inte, uppenbarligen för att FVÖJ satte sig på tvären – relationerna mellan MHJ och FVÖJ var lindrigt sagt inte goda ...
Konsekvenserna lät inte vänta på sig, vilket följande skrivelse från trafikchefen Adolf Norrby vid MHJ tydligt visar:
Som framgår var det först den 24 juli som TRAFIK återupptog sina turer mellan Hjo och Hästholmen igen, och, visar det sig, då endast med en tur Hjo - Hästholmen - Hjo per dag.
Dock var inte konflikten löst om hur de 18.000 kronorna skulle fördelas.
![[JC_doubleup.gif]](./images/smilies/JC_doubleup.gif "Tummen upp"){kind=small}
