Tanken med en tvåveckors resa är nog helt riktig. När vi fyllde 50 båda åkte vi till Rom, hyrde lägenhet där i 10 dagar, och sedan lägenhet i Florens 4 dagar.
Årets resa blev ju lite för strapatsrik, men häftig. Capri + Pompeji var helt nytt för oss, och Capri ska man nog ha besökt en gång i livet, det är så förödande vackert. Bäst är uppe på Anacapri (där Villa San Michele ligger), där är färre turister än nere i Capri stad.
Rom är definitivt staden att alltid vilja återkomma till, men gärna när det är färre turister. Tidigare har de inte stört så mycket; stora delar av staden har man haft för sig själv i ändå. Så var det tyvärr inte nu.
Venedig är häftigt; där skulle jag vilja botanisera mer.
Dit vi inte kom i år var framför allt Ligurien och Piemonte. Alba är en fantastisk liten stad, och byn La Morra mitt uppe i Barolodistriktet är en oerhört charmig by med förödande vacker utsikt över nejden.
Alba är ju också världskänt för de kulinariska delikatesserna Barolo-vin, vit tryffel och – Nutella ...
Men, den vita tryffeln är beroende av hasselbuskarna som växer där, och vacuumförpackade hasselnötter är en absolut delikatess att ta med sig hem till Sverige.
Mat har jag babblat en hel massa om i den här reseskildringen.
Vin då?
Rött vin – här är Piemonte återigen min favorit. Varianter på nebbiolo-druvan har gett fantastiska viner som Barolo (enligt italienarna ett vin för advokater och doktorer) och Barbaresco (enligt samma källa ett vin för älskare ...). Men också från trakterna runt Lago Maggiore, viner vid namn Ghemme eller Gattinara.
Barbera-druvan har blivit alltmer populär, tidigare odlades den i de mer sekunda lägena i Piemonte.
Så finns Dolcetto d'Alba, ett mer somrigt och lättare vin.
Från Toscana har vi förstås alla goda chianti-viner, samt Vino Nobile från staden Montepulciano, inte att förväxla med det mycket bläckigare vinet Montepulciano d'Abruzzo som kommer från just Abruzzerna och är gjort på DRUVAN montepulciano. Vino Nobile är gjort till 100 % på sangiovese, liksom sin mer berömda (men betydligt yngre) granne Brunello di Montalcino. Vino Nobile uppfattas av grannarna i chianti-distrikten som en uppkomling, det började tillverkas så sent som på 1300-talet ...
Brunello tillkom under andra halvan av 1800-talet ...
Vitt vin? Verdicchio från Marche på östkusten är ett mycket gott sådant, liksom det udda Vernaccia från San Gimigniano.
OBS! Italienarna dricker ALDRIG något annat kaffe än Caffé, dvs espresso, efter klockan 11 på förmiddagen! Vill man bums utmärka sig som en okultiverad turist, då ska man beställa en cappuccino att avsluita middagen med ...
Däremot har man en mycket god sed för att hjälpa matsmältningen i form av en s k digestivo, i form av caffé corretto, alltså ett korrigerande kaffe. Innehåller c:a 2 cl grappa eller brandy, efter smak, och ska väl, precis som grappa i sig själv, inte smuttas på utan bara svepas rakt ner.
Sedan kan man tala i all oändlighet om drinkar, likörer (mest udda är nog cynàr, en kronärtskockelikör!!!).
Första jag hörde talas om var min gamle gode vän distriktsöverläraren i Motala Einar Sjöö, som i sin ungdom lärde sig att älska Aurum, en i allt väsentligt apelsinlikör av sådan C-vitaminkraft att den känns som om man dricker solsken).
Nog om detta för ikväll.
![[JC_doubleup.gif]](./images/smilies/JC_doubleup.gif "Tummen upp"){kind=small}
